Jag mår inte bra, mår ingenting.

Min mormor bor dock hemma med sin gubbe så jag behöver inte besöka ett ålderdomshem, hade aldrig pallat det av samma anledningar som du gav.

Tänker för mycket gör jag verkligen, därför är tramadolen så skön, jag slutar tänka helt enkelt och blir apatisk. Gymmar 4-5 gånger i veckan och träffar polare ofta, går promenader men man kan inte vara aktiv hela tiden, och det hjälper inte alltid.

Tror det bästa är att vara helt ärlig. Speciellt i ditt fall.
Säg att du kanske testat någon medicin du fått av polare så kommer hen göra bedömningen om du behöver det eller inte.

Sök i alla fall hjälp under tiden du självhjälper dig med droger, för droger är ingen långsiktig lösning. Till slut blir du beroende och då har du snart en avtändning att ha o göra med också.

Be din mamma byta mailaddress och att hon slutar umgås med din pappa.

Jag mår heller typ... ingenting, varken bra eller dåligt. Jag är 32 år o har varit sjukskriven i 10 år på heltid. En period höll jag på med droger, men kom som tur var ur skiten.

Men mina problem började redan när jag var ca 16 år, bodde då med pappa, o jag fick vansinnes-utbrott på honom för minsta lilla grej han gjorde fel. Ibland kom polisen o hämtade mig o körde mig till psyket.

Sen blev det lite bättre när jag var 18 o fick fast, bra betalt jobb o flyttade ifrån min pappa, eller egentligen var det han som flyttade ifrån mig, då han träffade en ny kvinna.

Men, jag har sedan jag var 16 år gått hos psykiatrin och ätit tunga mediciner. Har haft 2 korta förhållanden, men känner mig väldigt asexuell. Kanske är det biverkningar av de mediciner jag tar...

Jag har fått ECT-behandling i 3 perioder, en när jag blev av med jobbet, en när jag kom hem till tråkiga Sverige efter att ha varit i Thailand ett tag, o så nån gång till som jag inte vet varför jag mådde kasst.

Jag har även haft psykoser, o inbillat mig saker, men det har jag en mycket bra medicin emot.

Jag har gjort 3 allvarliga suicid-försök, som kunde slutat illa.

Men jag dricker fortfarande alldeles för mycket. I kväll drar jag 8 starköl t.ex. Så fort jag har pengar, så dricker jag upp dem. Men jag har en god man som ger mig 1 000 kr i veckan till mat o cigg. Så jag har inte råd att dricka varje dag, eller jo, hade jag fått ha hand om min sjukpension själv hade jag supit bra mycket mer.

Det är en svår depression utan tvekan. Har själv haft en depression och när jag tog mig ur den så kom alla känslor som jag en gång kände tillbaka. Det kändes som om jag existerade igen. Det första du måste göra är att sluta upp med alkoholen och drogerna. Vet att det är svårt men du måste försöka vara stark och bestämma dig för att göra en ändring. Ett citat som stämmer väldigt bra in på depression är ''Life is what you make it'' En deprimmerad människa sätter sig själv in i ett negativt tankemönster där man tänker på döden och fortsätter tänka på vad som händer efter döden osv.

Har du nånsin ställt dig själv frågan vad har jag egentligen för problem? Du sitter framför en dator med tak över ditt huvud. Du lever i ett tryggt samhälle och du har hela världen framför dig. Du kan göra precis vad du vill. Men istället skapar du negativa tankar som egentligen inte existerar. Det finns bara i ditt huvud. Istället för att kolla på en bra film loggar du in på flashback och läser om döden eller hur?

Mitt tips till dig är läs en psykologikurs det kommer hjälpa dig så mycket mer än terapi om du själv förstår hur hjärnan fungerar. Börja träna det skickar ut glada hormoner till hjärnan som får dig och må bättre. Håll dig borta från negativa tankar och varje gång du tänker på döden eller något annat negativt ställ dig själv frågan vad har jag egentligen för problem. Ersätt allt negativt med något positivt. Håll dig borta från alla droger inklusive lyckopiller och annat skit för det kommer förstöra dig.

Hoppas jag var till hjälp för det var såhär jag kom ur min depression.

Detta var egentligen skriver till ts men hoppas att det hjälper dig också

Man behöver alltså inte ringa i förväg? Hatar verkligen att prata i telefon och ifall jag måste beskriva hur jag mår till en person över luren kommer jag nog skita i det totalt.
Att ha tak över huvudet och mat på bordet anser jag bara vara bevis på fysisk hälsa, rent psykiskt kan mitt liv vara ett helvete jämfört med någon fattig människa i Haiti som bor med sin familj och mår superbra även fast han är hungrig liksom.

Jo, det händer ofta att jag kollar på bra film istället. Jag är lite av en cineast tom! Samlar på DVD-filmer. Men samtidigt är jag också väldigt intresserad av psykologi. Brukar bläddra i Jan-Otto Ottosson's bok Psykiatri (psykiatrikernas bibel) för att hela tiden finna nya svar.

Träna är något jag började med i slutet av i somras, inte på gym, men jag tar promenader på 5-8 km, eller cyklar ut där jag växte upp (ca 25 km).

Men jag tror inte det är hur lätt som helst att sluta med mina antidepressiva, tar maxdos Venlafaxin. Men känner inte av några biverkningar. Sen är jag väldigt beroende av benzo, har käkat de i ca 12 år, men de hjälper fortfarande lika bra.

Hur är din dygnsrytm? Min är helt förstörd just nu, somnade igen och sov i 2 timmar.. sen är min aptit helt borta också, käkat typ 1 hamburgare idag och är inte ens hungrig, ska försöka pressa i mig lite müsli så jag inte blir illamående.

När är det du mår dåligt då? Växlar ditt humör från glad till nedstämd eller känner du dig ständigt nere? Hur tycker du att motionen hjälper dig? Har du någon hobby? Hur ser det ut med relationer osv vänner? Familj? Kollegor? Vad är det som får dig att må dåligt? Förklara gärna lite

Det är så du känner men varför gör du det? Du verkar ju ha ett hyffsat bra liv så då är alltså den psykiska ohälsan du känner något som du själv skapat och när du inser varför du mår dåligt kommer du snabbt kunna lösa det.

Den är inte bra...

Jag är som sagt sjukpensionär o skulle aldrig klara av att bara gå hemma. Jag har en viss sysselsättning som jag trivs mycket bra med. Men jag jobbar bara 3 dagar i veckan, mellan 13:00 o 15:30. Inte mycket, men ändå tillräckligt för att jag ska kunna hålla en någorlunda dygnsrytm.

Det har fått mig att gå upp på "morgonen", snarare förmiddagen vid 10-tiden. Sen lägger jag mig väldigt tidigt, om jag inte dricker... Som idag... Kan lägga mig vid 20-tiden o sova till 12-tiden nästa dag. Fast det tar väldigt lång tid för mig att somna trots att jag testat alla sömnmedel.

Vet inte varför jag mår så dåligt just nu, för stunden mår jag faktiskt ingenting vet inte ifall det kan klassas som depression men jag är varken glad eller ledsen just nu, jag existerar bara känns det som. Kom och tänka på första gången jag fick självmordstankar för 2 år sedan, då hade ingenting speciellt hänt heller, det kommer och går bara men nu har jag haft en kontinuerlig depression sen tidigt i höstas.

Som jag nämnde har jag flera pundare i släkten på båda leden som varit deprimerade så det kanske är genetiskt?


Där känner jag igen mig, brukar sova ofantligt länge, upp till 13-14 timmar per dag även fast jag sovit länge tidigare dagar, vissa dagar brukar jag inte ens gå upp ur sängen efter jag vaknat utan spenderar kanske 1-2 timmar i den och funderar på skit som gör mig ännu mer deprimerad, fan det är som en ond cirkel.