2013-01-22, 17:37
#25
Citat:
Ursprungligen postat av osmiumkaka
Jag har två söner med AS, den äldre har lite kraftigare, den yngre lite mildare. Båda har blivit "testade" av BUP men vi har valt att inte sätta någon diagnos eftersom ingen av dem har haft något behov av det. Båda har hamnat i kategorin särbegåvade med vuxenomskalat IQ på över 180, närmare 190. Båda har ganska tidigt insett att de är lite annorlunda och accepterar det. Utöver det är de totalt olika, precis som alla andra individer.
Den äldre sonen har valt att inte försöka så hårt med kompisar. I skolan (högstadium) spelar han kort med några i klassen på rasterna och hänger som vanliga tonåringar fast lite i utkanten. Han har alltid haft det lättare för att umgås med vuxna och det var mycket bråk med andra elever på dagis och låg- och mellanstadiet. Till åk 6 var vi tvungna att byta skola för att klassen, världens snällaste, var allt för rörig och stökig med lärarens goda minne. Att gå från 28 stökiga till 16 lugna var som natt och dag för sonen.
När det blir för mycket nu för tiden säger han till en lärare (alla vet hur det ligger till) och tar en time out. De anpassar grupparbeten så att han kommer i en liten grupp och lärarna och eleverna runt honom är mycket problemmedvetna. Han tävlar i en individuell idrott och spelar Warhammer med ett äldre gäng där väldigt många känner igen sig i hans situation. Slutsats: den äldre sonen har hittat en vardag som fungerar för honom och han känner sina styrkor och svagheter och jobbar med dem. Allt går i princip utmärkt.
Den yngre sonen vill fortfarande vara med kompisar och lyckas ibland och misslyckas ibland och då blir det ofta bråk. Till exempel om någon fuskar i en lek eller om en regel är oklar så flippar han ur och sedan tar det ett tag tills han försöker leka med någon igen men varje gång det blir konflikt är det jobbigt för han vet att det ofta är han som eskalerar konflikten. I skolan, mellanstadium, är det kaos (samma lärare som äldre sonen hade) och inte mycket blir gjort. Han har assistent men unga manliga vikarier (fungerar bäst med sonen) har en tendens att fortsätta till annat vilket rör upp mycket varje gång det sker. Den senaste är äldre men lättduperad (sonen är som sagt var mycket klipsk) så det blir inte mycket av det driv som behövs så sonen sitter med hörselskydd i ett hörn och läser en bok för det är lättast och latast.
Läraren sitter bara av tid och ska snart gå i pension, kunde inte bry sig mindre. Sonen sitter i mitten av en virvelstorm och han vet att han i någon mening är orsaken och tycker att det är skitjobbigt. Vi går på mötet och jobbar med både skolan och BUP men när läraren inte vill/orkar så händer det inte mycket. Ny skola på gång. Vi satsar på att göra det tryggt och fungerande hemma där vi gör det mesta som inte blir gjort i skolan när läraren väl får tummen ur och skickar hem materialet, så som vi har avtalat med rektor och läraren. Skitarg är vad jag är på den läraren.
Mitt råd är att jobba med att ge barn med AS verktyg så att de själva klarar av så många situationer som möjligt på egen hand. Under skoltiden är det viktigt att omgivningen är medveten om situationen och att lärare och liknande får utbildning så att de vet vad de kan och bör göra för att underlätta så att dagen blir så normal som möjligt för den med AS. Det kan vara jobbigt nog ändå när man blir lite äldre med tonår och pubertet. Många kommuner har samtalsgrupper för tonåringar med AS, gå med i en sådan om det finns.
Den äldre sonen har valt att inte försöka så hårt med kompisar. I skolan (högstadium) spelar han kort med några i klassen på rasterna och hänger som vanliga tonåringar fast lite i utkanten. Han har alltid haft det lättare för att umgås med vuxna och det var mycket bråk med andra elever på dagis och låg- och mellanstadiet. Till åk 6 var vi tvungna att byta skola för att klassen, världens snällaste, var allt för rörig och stökig med lärarens goda minne. Att gå från 28 stökiga till 16 lugna var som natt och dag för sonen.
När det blir för mycket nu för tiden säger han till en lärare (alla vet hur det ligger till) och tar en time out. De anpassar grupparbeten så att han kommer i en liten grupp och lärarna och eleverna runt honom är mycket problemmedvetna. Han tävlar i en individuell idrott och spelar Warhammer med ett äldre gäng där väldigt många känner igen sig i hans situation. Slutsats: den äldre sonen har hittat en vardag som fungerar för honom och han känner sina styrkor och svagheter och jobbar med dem. Allt går i princip utmärkt.
Den yngre sonen vill fortfarande vara med kompisar och lyckas ibland och misslyckas ibland och då blir det ofta bråk. Till exempel om någon fuskar i en lek eller om en regel är oklar så flippar han ur och sedan tar det ett tag tills han försöker leka med någon igen men varje gång det blir konflikt är det jobbigt för han vet att det ofta är han som eskalerar konflikten. I skolan, mellanstadium, är det kaos (samma lärare som äldre sonen hade) och inte mycket blir gjort. Han har assistent men unga manliga vikarier (fungerar bäst med sonen) har en tendens att fortsätta till annat vilket rör upp mycket varje gång det sker. Den senaste är äldre men lättduperad (sonen är som sagt var mycket klipsk) så det blir inte mycket av det driv som behövs så sonen sitter med hörselskydd i ett hörn och läser en bok för det är lättast och latast.
Läraren sitter bara av tid och ska snart gå i pension, kunde inte bry sig mindre. Sonen sitter i mitten av en virvelstorm och han vet att han i någon mening är orsaken och tycker att det är skitjobbigt. Vi går på mötet och jobbar med både skolan och BUP men när läraren inte vill/orkar så händer det inte mycket. Ny skola på gång. Vi satsar på att göra det tryggt och fungerande hemma där vi gör det mesta som inte blir gjort i skolan när läraren väl får tummen ur och skickar hem materialet, så som vi har avtalat med rektor och läraren. Skitarg är vad jag är på den läraren.
Mitt råd är att jobba med att ge barn med AS verktyg så att de själva klarar av så många situationer som möjligt på egen hand. Under skoltiden är det viktigt att omgivningen är medveten om situationen och att lärare och liknande får utbildning så att de vet vad de kan och bör göra för att underlätta så att dagen blir så normal som möjligt för den med AS. Det kan vara jobbigt nog ändå när man blir lite äldre med tonår och pubertet. Många kommuner har samtalsgrupper för tonåringar med AS, gå med i en sådan om det finns.
Tack så jätte mycket för ett mycket beskrivande svar.
Har ni AS si familjen? Tänkte eftersom du har två barn med AS och jag tänker på arvet.
