Vad tänker ni på?

Samma här, fann det väldigt svårt att formulera vad exakt jag funderar på. Allt som berör "stora frågor" intresserar mig!

Tänker också extremt mycket och analyserar allt hela tiden, pratar dock lite med folk om vad och hur jag tänker. Pratar lite överhuvudtaget. Tycker till exempel inte om att säga samma sak två gånger och stör mig oerhört på människor som upprepar sig hela tiden. "Jag hörde dig första gången dumjävel" tänker jag.
Tänker ofta på hur dumma (ointellektuella) folk är och hur vi hamnade där vi är, vi människor. Hur fan gick det till? När började mänskligheten gå åt helvete? Vad är meningen? Vi finns men hur finns vi och varför? Vart är vi? Varför förgör vi oss när vi har kunskpen om att skapa ett paradis? Om tillochmed jag förstår hur det ska gå till varför kan inte världsmakten ta sitt förnuft till fånga? Vad ska dom med hela jordens tillgångar i sin hand till när dom ligger sex fot under? Ja nu är det läggdags, ska försöka få knulla lite först, det är bara då jag inte tänker världsproblematik..gonatt!

På senaste tiden har jag funderat en hel del på varför vi (de senaste hundra åren) börjat vända oss ifrån darwinistisk politik. "Survival of the fittest". Planeten har inte blivit större, vi har inte blivit färre, vi har inte mer resurser än förr, vattnet är påväg att ta slut. Att vara "mänsklig" har aldrig förut i människans historia inneburit att bry sig om svaga individer på andra sidan jordklotet, och vi har knappast genomgått en evolutionär förändring som fått oss att bli sådana.

Utöver det har jag djuptdykt ner i mig själv och det jag en gång tyckte var "djupt" (poesi, filosofi) och insett att vi bara grumlar vattnet som vi alla ligger dränkta och döda i - när vi inte syns för all lera vi slitit upp, så tror vi att vi är djupare under vattnet än alla andra.

En moderat mängd funderingar kring universums struktur. Hur kommer det sig att inte all massa i universum bara faller platt ner till botten av rummet? All massa på jorden hålls fast med hjälp av gravitationen, har inte universum i sig någon gravitation som drar saker mot sig? Har vi redan dragits mot universum, vi kanske drogs in i universum med hjälp av gravitation och nu är vi fast härinne? Det finns säkert en bra och vetenskaplig förklaring till det, men jag roas av att inte leta upp den och istället försöka tänka själv.


Naturligtvis tänker jag på ofantligt mycket annat också, men den senaste veckan är detta vad som varit på tapeten för min del.

Det här har jag också funderat på. Jag tror att humanism har blivit alldeles för stort, det är nästan heligt för många, och det är det enda som spelar roll. Denna överdrivna humanism förblindar människor och blir det enda de strävar efter, men varför vet jag inte. Hur mycket ger det oss egentligen som privatpersoner att hjälpa handikappade människor från Indonesien?

Det är väldigt intressant att fundera kring, eftersom det är en fråga som det faktiskt finns ett svar på.

Hur stor roll kan media tänkas ha haft? Väldigt stor kan tänkas. Men hur fick media idéerna?

Såklart har medierna påverkat väldigt mycket, och jag tror att det grundar sig i dels tiden efter andra världskriget men också hela Vietnamkrigseran med hippies och kvinnornas frigörelse och allt vad det innebar. Det är nog inte många som var unga då som inte påverkades av denna tid och blev formade av den, och sedan blev politiker eller krönikörer eller journalister osv. Och visst är det bra på ett sätt, men samtidigt så har det ju blivit helt proportionslöst och humanismen har satt spår i de flesta av oss. Jag menar, innan jag började tänka på humanismen var det bara på något sätt underförstått att man skulle hjälpa alla i hela världen, men desto mer jag börjar tänka på det desto mer börjar jag ifrågasätta det.

Alla tänker. Men alla refelkterar inte att/hur de tänker. Det finns briljanta människor som bara tror att nåt är fel med dem när de egentligen kan ha fantastiska instinkter och introspekta talanger.

Då får jag hoppas att jag en vacker dag faller in under den rubriken.

Lägg märke till dina tankar bara.

För mig flödar skumma tankar och röster i huvudet 24/7.
Mest tänker jag på mig själv och hur mitt liv HADE kunnat sett ut. Antagligen är den nån form av tröst för att slippa tänka på hur trist mitt riktiga liv faktiskt är.
Andra tankegångar jag ofta har är: "undrar hur många som just i detta ögonblick skjuter heroin/föder barn/blir torterade/dör/knullar etc.