Frågor till er som valt att downshifta.

Tror jag skulle kunna klara av mina utgifter med marginal även om jag gick ner på halvtid. Tar gärna emot lite synpunkter från er som redan downshiftat. Vad gjorde ni innan? Hur emottogs det på jobbet/av familj/av vänner?
Hur ser era liv ut idag, ekonomiskt (blev det katastrof eller funkade det över förväntan) och tidsmässigt, ångrar ni ert beslut?

Är det för att vara mer med barnen, eller `bara` ändå som du funderar på det ?

Själv jobbade jag i snitt 50 % under de 8 första åren med barn,
och det var det bästa val jag gjort någonsin ^^

Nej, helt enkelt för att den enda orsaken till att jag arbetar är för att jag ska ha råd med min fritid. Om jag har så jag klarar mig ser jag ingen anledning att jobba fulltid. Jag impulshandlar aldrig, är väldigt prismedveten, köper begagnat, lagar nästan all mat från grunden osv. och har inget behov att att uppgradera till de senaste statusprylarna som "alla andra" har. Det jag bränt mina pengar på är mest resor och partaj eller upplevelser av olika slag men det är sånt jag skulle kunna undvara utan att sakna det alltför mycket. Det är väl därför de här tankarna börjat växa fram kanske.

Du kan ju börja med deltid och se hur det känns, men halvtid är ju det som verkligen gör skillnad.
Det viktiga är ju att du ser över dina kostnader och skär bort allt onödigt. Bostaden brukar vara det som stjäl mest och den kommer man ju inte undan men det andra kan man spara mycket på. Lär dig att hitta gratisnöjen och med den extra tiden du får kan du mer planera dina inköp och hitta billiga varor.

Deltida på lönekneget och börja försök göra yrkeskarriär inom något som du har som genuint
intresse på den lediga tid du får kanske ?

Enda anledningen till att löneslava är ju att överleva,
så kan du överleva på mindre sådant arbete så är det väl bara att dra ned på det ?

Inget att förlora på det !

Jo det lutar nog åt att jag går ner i tid framöver men någon "yrkeskarriär" vid sidan om blir det inte tal om, om jag inte får oväntade utgifter då

Helt rätt.

Fler och fler inser att "yrkeskarriär" är bortkastad jävla tid.

Lev fritt, ha mer tid till dig själv. Sluta titta på klockan var 5te minut.
Lägg av med stresskonsumtionen. Handla prismedvetet och dra ner på alla kostnader.

Sätt dig ner och bara ta det lugnt. Sov så länge du vill i stort sett.

Det finns ingen mening med ekorrhjulet förutom att hålla oss som slavar.
Märk mina ord, fler och fler kommer gå ner i tid och strunta i dessa så kallade "karriärer".

Jag funderade på det redan då jag började arbeta efter 5 års studier. Min "karriär" började som 25-åring med en ingångslön på ca 25000 och tänkte på att mina föräldrar aldrig tjänat mer än så, så varför inte försöka att leva på det. Varje löneförhöjning har jag tagit ut som sparande med en framtida tanke på att översätta det till att ta ut varje löneförhöjning i ledig tid. Har nu med lite tur haft bra löneutveckling pga. jobb flytt och jobb i Norge och har haft en sparkvot på 43% av nettolönen senaste 4 åren. Målet är att inte ta på sig för stora skulder, fixa en schysst stuga på landet billigt och ett bra hus. Därefter ska jag minska timmarna man jobbar gradvis då jag blivit mer erfaren och kan ställa sådana krav mot arbetsgivaren .

Tänk bara vilken frihet det skulle vara att jobba måndag till torsdag istället för månad till fredag. Alternativt ta ut 10+ veckor ledigt per år, tyvärr är de nog svårare att få en arbetsgivare att acceptera detta.

Ja största problemet blir nog att övertala chefen

Jag hade 6 veckors betald ledighet och 8 veckors obetald ledighet förra året. Det är ingen utopi på något sätt.