• 2
  • 3
2013-04-22, 20:07
  #25
Medlem
JBugsters avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Nigeralia
Att säga är att tänka. Tänker du bara på värdefulla ting?

Jag har tillräckligt med värdelösa tankar att sortera bland i min egen skalle, jag behöver inte lyssna på andras ogenomtänkta smörja.

Vid en diskussion så vill jag diskutera tills dess att alla lagt fram sina väl genomtänkta tankar, när det börjar gå på tomgång och det bara blir bristfälliga resonemang av allting så bör man lägga av.

Visst, det kan vara intressant om båda är på samma tankemässiga nivå kring något. Det är dock inte intressant att hela tiden sitta och tänka "Men vad tänker det stackars gossebarnet med, de här tankarna är ju fullkomligt imbecilla?"
Citera
2013-04-22, 20:09
  #26
Medlem
JBugsters avatar
Det ska dock tilläggas att jag visst kan diskutera i timmar om ämnet är intressant. De senaste åren har "diskussionerna" med mina vänner dock byggt på att jag ska förklara massa grejer för dem, och tänker de något själva så tänker de alltid fel.

Därmed att jag fått lite negativa associationer till långa diskussioner, de har varit så otroligt enfaldiga i min bekantskapskrets.
Citera
2013-04-23, 08:49
  #27
Medlem
sannkunskaps avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Linuxuser
Lägger ofta märke till att jag på inget sätt riktigt är mig själv när jag är med andra. Det är ett skådespel. Ett skådespel som inte märks just för att det spelas på ett normalt vis. Det gäller alltifrån hur jag beter mig, sättet jag pratar på till hur jag uttalar mitt namn. Mina värderingar däremot håller jag vid även om jag med andra inte alltid uttrycker dem. Man skulle kunna säga att jag blir och agerar enligt vad som förväntas av mig, vad som förväntas av en "normal". Jag agerar enligt den normala mallen för att smälta in. Jag vet att vi människor har olika roller i olika situationer och med olika människor, men är egentligen detta sätt som jag är på med andra, verkligen jag? Har du olika roller i ditt liv? Tröttnar du inte på ett rollspel, på att inte vara dig själv? När är du som mest dig själv? Vet du vem du är? Och känner du dig?

Du tror du är den du identifierar dig med med. Vad du fått lära dig. Dina erfarenheter. Din uppväxt. Din kulturella historia, traditioner osv men det är inte sanningen om dig. Du är som sagt innan inte dina tankar. Du är observatören bakom dina tankar. Du är egentligen hel och fulländad redan nu även om dina tankar och din känslomässiga smärta kommer säga annat. När medvetandenivån höjs kommer till slut alla förstå det här.
Citera
  • 2
  • 3

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in