Jag har märkt av en del saker somt händer på kontoret på mitt jobb. Dels har jag hört entrédörren öppnas, men när jag sett efter har ingen kommit in. Sen har jag känt av en iskyla i dörröppningen till köket, och det finns inga fönster just där så det kan inte vara korsdrag. Även mina kollegor har känt av detta. En eftermiddag hörde vi ringklockan till ytterdörren ringa två gånger, det tog inte ens 10 sekunder innan min kollega öppnade, men ingen stod utanför och det fanns ingenstans för någon att gömma sig.
Andra kollegor har sett en skugga komma från ytterdörren och gå mot ett mindre rum, en del har även hört steg fast ingen har gått någonstans.
Som många på detta forumet säkert vet så är jag en uttalad skeptiker till det övernaturliga...
Inte minst har jag varit väldigt skeptisk till berättelser om personliga upplevelser eftersom de inte kan valideras eller användas som bevis för det paranormalas existens.
Igår inträffade dock en kedja av händelser/upplevelser i min flickväns lägenhet under ca en timmes tid som så här i efterhand har påverkat mig starkt.
Det som hände har ruckat rejält på min skeptiska inställning till det paranormala och min inställning till personliga paranormala upplevelser.
Den första delen av händelserna påverkade endast mig och var alltså en personlig upplevelse.
Den andra delen av händelserna kunde både jag och min flickvän uppleva och validera.
Min inställning gällande att personliga paranormala upplevelser ej kan användas som godtagbara bevis står fortfarande fast.
MEN däremot så är jag dock nu fullt övertygad om att de faktiskt kan inträffa!
Kommer att återge händelseförloppet mer i detalj + det material i form av foton innehållandes anomalier som togs vid tillfället när jag har samlat mig...
__________________
Senast redigerad av [Strange Days] 2012-09-28 kl. 10:09.
Som många på detta forumet säkert vet så är jag en uttalad skeptiker till det övernaturliga...
Inte minst har jag varit väldigt skeptisk till berättelser om personliga upplevelser eftersom de inte kan valideras eller användas som bevis för det paranormalas existens.
Igår inträffade dock en kedja av händelser/upplevelser i min flickväns lägenhet under ca en timmes tid som så här i efterhand har påverkat mig starkt.
Det som hände har ruckat rejält på min skeptiska inställning till det paranormala och min inställning till personliga paranormala upplevelser.
Den första delen av händelserna påverkade endast mig och var alltså en personlig upplevelse.
Den andra delen av händelserna kunde både jag och min flickvän uppleva och validera.
Min inställning gällande att personliga paranormala upplevelser ej kan användas som godtagbara bevis står fortfarande fast.
MEN däremot så är jag dock nu fullt övertygad om att de faktiskt kan inträffa!
Kommer att återge händelseförloppet mer i detalj + det material i form av foton innehållandes anomalier som togs vid tillfället när jag har samlat mig...
Då har du kommit till samma läge eller insikt som de flesta som tror på det paranormala. Man har upplevt något oförklarligt och som man ej kan bevisa. Väntar med spänning på "berättelsen".
Nyckeln behövde sättas i ett fack för att elen i lägenheten skulle gå igång. När man tar ur nyckeln så stängs elen av igen. Precis som på många andra hotell. Så jag satte alltså i nyckeln, elen gick igång = lamporna tändes. En minut senare när jag befinner mig i ett annat rum så blir allt svart och jag hittar nyckeln på köksbänken.
Min tanke är att jag satt i nyckeln och i samma drag tagit ur den igen och att det blivit någon slags fördröjning innan strömmen försvann, testade dock aldrig detta då så jag vet inte om det var möjligt.
De flesta hotell jag varit på det senaste decenniet som använder en bricka för att sätta igång elen, har haft en fördröjning på avstängningen på 30-60 sekunder.
Det jag tror hände i ditt fall var att du satte i brickan för att sätta igång elen och därefter utan att tänka på det tog ut den igen och la den på köksbänken.
Som många på detta forumet säkert vet så är jag en uttalad skeptiker till det övernaturliga...
Inte minst har jag varit väldigt skeptisk till berättelser om personliga upplevelser eftersom de inte kan valideras eller användas som bevis för det paranormalas existens.
Igår inträffade dock en kedja av händelser/upplevelser i min flickväns lägenhet under ca en timmes tid som så här i efterhand har påverkat mig starkt.
Det som hände har ruckat rejält på min skeptiska inställning till det paranormala och min inställning till personliga paranormala upplevelser.
Den första delen av händelserna påverkade endast mig och var alltså en personlig upplevelse.
Den andra delen av händelserna kunde både jag och min flickvän uppleva och validera.
Min inställning gällande att personliga paranormala upplevelser ej kan användas som godtagbara bevis står fortfarande fast.
MEN däremot så är jag dock nu fullt övertygad om att de faktiskt kan inträffa!
Kommer att återge händelseförloppet mer i detalj + det material i form av foton innehållandes anomalier som togs vid tillfället när jag har samlat mig...
Alright, här följer då en hyfsat detaljerad beskrivning över min upplevelse.
Lägger in texten i Spoiler-taggar så att inlägget inte blir alltför långt samt delar upp händelseförloppet i två stycken.
Datumet är torsdagen den 27/9.
Det hela börjar med att jag och flickvännen myser i soffhörnan efter kvällsvarden.
Vi har nyss tittat på ett avsnitt av en TV-serie...
Upplevelse 1 - den personliga upplevelsen
Plötsligt - och till synes från ingenstans - känner jag en svag men ändå tydlig doft av cigarettrök.
Doften kommer mot mig i omgångar som kan liknas vid när någon andas mot ens ansikte.
Jag nämner detta för min flickvän som sträcker fram huvudet och luktade vid mitt huvud utan att kunna uppfatta någon doft.
Doften fortsätter att göra sig påmind i ungefär en minut utan att något annat händer.
Vi sitter alldeles stilla i soffan och jag nämner att jag fortfarande känner doften.
När ytterliggare en halv minut har passerat så blir jag plötsligt väldigt emotionell.
Jag får känslointryck och förnimmelser som jag inte har den blekaste aning om varifrån de kommer, och börjar även gråta.
Som bäst kan jag beskriva känslorna som sorg, vemod och saknad.
Dessa känslor gör sig bara påminda helt kort och i samband med att de avtar försvinner även cigarettdoften.
När känslorna och doften ebbar ut så får jag nästan direkt en ny känsla av kyla inombords.
Jag får rysningar och extrem gåshud, och håret på mina armar reser sig spikrakt upp.
Flickvännen är lite smått skärrad nu då hon själv inte har känt eller upplevt något, men kan tydligt se min reaktion.
Efter ytterligare någon minut så ebbar även detta ut; alla känslor försvinner och håren på armarna lägger sig ner...
Vid denna tidpunkt nämner flickvännen att hon tycker sig se en liten ljusprick röra sig ute i hallen mellan sovrum och vardagsrum.
Själv kan jag inte se någonting när jag tittar dit hon pekar...
Efter denna upplevelse pratar vi igenom det hela...
Ingen i flickvännens släkt röker eller har rökt, men däremot så var min mormor storrökare och hon gick bort tidigare i år.
Min mormor var också lite religiös av sig och var alltid mån om att vi närstående hade det bra.
Jag nämner för flickvännen att om någon från min släkt är där så är det antagligen mormor.
Flickvännen som inte är skeptisk är övertygad om att det är något i lägenheten.
Själv är jag med min skeptiska inställning inte lika säker...
Jag kan inte förneka det jag nyss har upplevt, men vill gärna samtidigt försöka få någon slags bekräftelse på det...
Upplevelse 2 - vår gemensamma upplevelse
Jag reser mig upp, tar fram mobilen och knäpper ett antal foton av vardagsrummet från olika vinklar.
När vi tittar igenom bilderna kan vi se anomalier på 3 av dessa bilderna.
Vi jämför bilderna som tas före och efter på samma ställ, men dessa visar inga som helst avvikelser.
Nu blir vi såklart ännu mer nyfikna på vad som egentligen händer, och bestämmer oss för att försöka ta kontakt...
Vi kommer gemensamt fram till att försöka med vad jag kallar för "ficklampstricket" som kommunikationssätt.
Detta kommunikationssätt används flitigt av Ghost Hunters i deras undersökningar.
Jag tar fram en pennficklampa som jag har och lossnar framstycket så pass mycket att det bara behövs ett litet vridmoment för att lampan skall tändas.
Jag lägger ficklampan på soffbordet framför oss och kontrollerar att lampan inte kan tändas genom skakningar eller slag i bordet.
Vi börjar med att ställa en generell fråga om någon eller någonting finns i lägenheten.
Ingenting händer så vi fortsätter upprepa frågan och ber vad än det är att försöka tända lampan om de finns där.
Efter ca 1½-2 minuter börjar vi ge upp...vi ställer frågan ytterligare en gång och då tänds plötsligt lampan!
Både jag och flickvännen hoppar till och blir väldigt överraskade och såklart samtidigt lite skärrade.
Lampan ligger där på bordet och lyser med ett ganska så starkt sken men som ibland fladdrar till precis som om något försöker hålla ljuset tänt med kraft.
Vi frågar om det som verkar finnas där kan släcka lampan, och precis efter att vi har ställt frågan slocknar lampan!
Ljuset dör inte abrupt utan tonar snarare ut och avtar successivt i styrka.
Jag frågar om mormor är där, och flickvännen frågar om hon tycker hennes katter är fina. (Flickvännen har två katter och min mor har tidigare nämnt för oss att de hade katter i sitt föräldrarhem)
Lampan tänds igen!
Vi tackar för svaret och ber om att släcka lampan och precis som innan så sker också detta.
Allt detta gör mig såklart emotionell och jag säger rakt ut att jag saknar mormor och tänker på henne...
Flickvännen har tidigare nämnt att hon har känt och hört saker i lägenheten när hon bodde ensam där.
Hon ställer nu frågan om någon av hennes avlidna släktningar är där.
Hon nämner några namn och vid ett specifikt namn så tänds lampan igen!
Nu är det flickvännens tur att bli emotionell...
Hon ställer ett par frågor till om hennes släktingar och lampan tänds då återigen vid varje tillfälle!
När vi efter detta ställer ytterligare frågor så noterar vi att lampan inte tänds mer.
Vi drar slutsatsen att aktiviteten har avstannat och avslutar sessionen med att tacka vad det än var som var där.
Jag kan fortfarande inte finna någon som helst rationell och/eller naturlig förklaring till det vi upplevde den kvällen...
__________________
Senast redigerad av [Strange Days] 2012-10-03 kl. 09:54.
Började när jag var liten, sådär 1-3 år, i lägenheten där vi bodde vågade jag aldrig gå till ett speciellt hörn i huset, kunde inte ens kolla dit då jag bara började gråta och skrika - blev riktigt hysterisk.
För något år sedan såg jag min Mammas Farmor, som jag aldrig träffat, eller ens sett. Jag drömde rättare sagt om henne, vi var i vårt lägenhet i Polen, vi pratade allmänt och tillslut kramade hon mig, jag kände att det var en kärleksfull kram, men jag kände hur kall den var, den kändes så verklig, som på riktigt, fast hon var kall som is. Senare så träffade jag hennes man (min Mammas Farfar alltså). Jag såg inte hans ansikte,det var bara helt svart, men han gav mig en blomma, och sa ; lägg den på vår grav (Mammas Farmor och Farfar delar grav) så kommer vi låta dig vara ifred.. Något sådant sa han.
Sedan vaknade jag, chockad, trött och kall. Somnade sedan om.
Berättade sedan händelsen för Mamma, beskrev henne jag såg, och hon sa att det helt klart var hennes Farmor. Fick sedan reda på att Mamma var hennes favorit barnbarn typ, och jag är en kopia av henne.. Så hon skulle säkert älskat att få träffa mig. Min Mormor gick sedan till kyrkogården med blomman som jag beskrev för henne, vilket var en lilja, och la den på deras grav. Sen dess var det lungt från de.
Något som jag upplevde för inte sålänge sedan, bara några dagar sedan. Jag la inlagd på sjukhuset. Vaknade på natten, tände "läslampan". Och efter några sekunder släcks läslampan, men allt annat med ström funkar, droppet funka (som var inkopplat till ström), alla andra hade ström.. Efter några sekunder tänds exakt alla lampor i rummet, tillochmed på toaletten, utom läslampan. Kunde sätta igång läslampan sen igen.
Något som händer då och då är att jag känner mig ibland inte ensam, utan känner en närvaro, hör steg..
Drömmer oftast också saker som sedan händer, har hänt flera gånger, haft deja vu väldigt många gånger också.
När min mor dog för sju år sedan så hade jag, två dagar efter hennes död, en dröm som jag inte riktigt kan återberätta så att ni förstår.
Men jag ska försöka.
I den lägenheten jag bodde då fanns det en garderob med två dörrar.
Två dagar efter min mors död drömde jag att dessa garderobsdörrar var öppna, min mor som då dog två dagar innan visade sig i ett ljus jag innan eller aldrig efter upplevt. Min mor liksom svävade i ett så starkt sken som är obeskrivligt. Det som har gjort att jag också kanske tänkt lite utanför boxen, det är att hon i drömmen berättade för mig att " Det är det enda rätta."
Det bör poängteras att min mor dog i en lång, seg, svår utdragen lungcancer, med smärta som jag tror inte någon kan föreställa sig.
Jag är inte dum i huvudet, jag förstår att hjärnan kan spela en ett spratt i svåra situationer. Men jag kan inte bortförklara min upplevelse med ljuset.
Och tro mig, jag har försökt.
Det är det jag menar med att jag inte kan återberätta.
'...Det som hände har ruckat rejält på min skeptiska inställning till det paranormala och min inställning till personliga paranormala upplevelser....
Då kommer du kanske att få uppleva att tvärtom vad folk tror, dvs att man "hittar på", inbillar sig eller ens förväntar sig övernaturligt stuff (det kan ju hända under seanser etc, men vanligast är att det bara kommer chockartat), så får man inga som helst fördelar, man blir enbart attackerade av dom som ÄNNU inte trodde på 'sånt', eller renodlade kemikaliemänniskor...typ Lindholm och diverse andra aspartam-ambassadörer.
Även om jag sen länge sett homeopati funka på folk och fä (även på folk som absolut inte trodde på det, t.ex jag, och speciellt barn och djur som inte fattar vad som händer), så trodde jag att andligt var "crap"...
Hej. en av katterna har inte kommit hem på en månad nu, igår var det något stort som en katt som gosade med min rygg när jag låg i sängen fick en liten kattmassage helt omisskännligt men det var inget synligt där.