Vad har ni upplevt för övernaturligt / paranormalt?

Inte för att säga att "du bara inbillar dig", men det finns platser som man helt enkelt upplever som obehagliga. Om man en gång har jagat upp sig på en sådan plats, är det lätt att fortsätta skrämma sig själv, eftersom man "vet" att det är någonting kusligt med den platsen, och man börjar tänka på det så fort man ska gå förbi.

Jag tror till och med att många människor uppfattar samma typ av platser på samma sätt. När man sedan börjar prata om det, och märker att någon annan har upplevt samma sak, ser man det som en bekräftelse på någonting paranormalt, men det kanske bara är en primitiv rädsla för mörkret och det man inte kan se. En del menar ju att vi har sådana instinkter att fly sedan en tid i vår utveckling när vi ibland blev byte för rovdjur.

Det är en möjlig förklaring till delar av dina upplevelser, men jag säger inte att det definitivt är så, det faller sig bara naturligare för mig att först söka en rimlig rationell förklaring innan jag "tror att det spökar".

Det påminner mig om källaren i huset där jag bodde som liten. Det är det närmaste jag någonsin kommit en upplevelse av "spökerier". Det var en oinredd, skitig källare i ett gammalt hus, och där nere hade vi oljepanna, potatiskällare, tvättstuga och verkstad/garage. Platsen var verkligen som gjord för att bli mörkrädd, med flera dörrar som stod på glänt till små mörka, klaustrofobiska rum, lysknappar som krånglade och oljepannan som lät så att man knappt hörde något annat. Nakna glödlampor i taket som spred ett kallt sken.

Vi flyttade in när jag var 6 eller 7 år, och de första åren hade jag svårt för att gå ner där ensam. Man kände sig hotfullt iakttagen från flera håll samtidigt. Jag minns att jag försökte undvika ärenden ner dit, och bad någon annan gå istället. Jag tror mina föräldrar följde mig ner ibland, för att visa att det "inte fanns någonting farligt" där. När jag blev något äldre, och började våga mig ner där själv (fortfarande med en stark rädsla) fick jag veta att morsan inte gillade källaren hon heller. Inte min bror heller. Farsan vet jag inte, men jag tror inte han kände något.

(Jag tror inte att platser behöver vara så typiskt kusliga som vår källare för att de ska väcka otäcka känslor av att vara iakttagen, av att något man inte ser kan vara närvarande, eller annat. Jag har haft liknande känslor på andra platser, och jag tror att de har några saker gemensamt. Det är ställen där jag bara går förbi, och aldrig vistas någon tid så att jag blir van vid omgivningarna, på det sätt man blir i rum där man vistas dagligen. De är dessutom svåra att överblicka, med mörka vrår, öppna dörrar och utrymmen man inte ser.)

Det hände några gånger att lyset stod på i tvättstugan, fast den som varit där senast hade släckt det. Paranormal aktivitet eller krånglande strömbrytare? Jag vet inte säkert, men det rationella är ju att förklara det med de gamla strömbrytarna som var av en modell som man vred på, men som var så gamla och slitna att de glappade och inte betedde sig som de skulle. Men det hände även att en lampa i en korridor på övervåningen gick på av sig själv, och där var det nya knappar som vi installerat när vi renoverade huset, och som aldrig krånglade.

Ärligt talat tycker jag det är lite synd att jag kan förklara bort mina minnen med rationella resonemang idag, för även om jag är skeptiskt inställd till paranormala fenomen, skulle jag gärna vilja uppleva något som övertygade mig om att sådant verkligen finns. TV-program som Ghost Hunters och andras berättelser kommer aldrig att räcka till för att övertyga mig.

Känner mig bara sugen på att berätta, tanken av att jag sällan söker flashback ens är rare men jag kom på att måste titta lite efter dagens händelse:

Det här hände i morses:

Jag var på besök i Jönköping hos en vän och sov över. Vi hade varit och festat kvällen innan och denne person bor i husets källare. Inga fönster och lite speglar här och där som känns creepy men iaf, klockan var runt 11 och jag log och drog mig. Hade vaknat en gång men försökt somna om. En stund senare vaknar jag till i något medvetande att jag vet att "jag drömmer just nu", då hör jag fort som fasiken säkerligen 10 fotstamp/steg på golvet, någon springer utifrån trappen och precis intill mig på cirkus 1 sekund (det är nog 6 meter bort till trappan) och det känns lite "in-human" att springa så fort och alla dessa snabba stampanden. Som en trumvirvel nästan..
Känner en svag touch på min högra arm, vid bicepsen typ för vara mer noga. En känsla av värme strömmar igenom mig. Av reflex vill jag vända mig mot min vän men kunde inte.

Jag kunde inte prata eller säga någonting, som om jag totalt förlorat kontrollen av min kropp. Kunde nästan röra på fingrarna och det enda som for upp i skallen på mig var att skrika inombords "försvinn ur min kropp" och att "det är jag som har kontrollen, lämna mig ensam".
Det kändes som om att min polare flög upp och viftade med händerna en kort sekund men polaren hade bara legat och sovit. Efter 7-10 sekunder kan jag äntligen skrika ..och jag vrålar ut något jag inte minns vad jag skrek!

Min vän blir hur rädd som hellst och frågar vad som händer?
Jag säger att jag har haft en så fett äcklig mardröm och jag kunde inte röra mig.
"Jag vet vad det var.." får jag höra till svars.
Jag ber vännen hålla tyst för jag är skärrad och så drar vi upp och fixxar frukost och pratar om det..

Det var nämnligen så att dagen innan, när festen var - då snackade vi lite löst om ..ja allting man kan snacka om, om rymden, andar, livet.. you name it.
Fick höra att det fanns en god och en mindre god ande i huset. Mina polare trodde att det spökade i huset (det var därför jag skrek för mig själv inombords om att lämna mig och så när jag log och "sov"..)

..När vi pratade igenom situationen vid frukosten berättade min vän att na har upplevt exakt samma som jag hade förklarat precis.

Jag vågade inte gå ner i källaren ensam senare för o hämta mina stuff.

Kan det ha varit pga alkoholen, någon tillfällig kortslutning i hjärnan?
Mor min skyllde på alkoholen direkt

Det är väl omöjligt att säga säkert, men "kortslutning" är fullt möjligt. Det finns ett tillstånd någonstans mellan dröm och vakenhet, där du i princip kan resa dig upp, vara medveten om rummet omkring dig, men fortsätta drömma.

Det hypnagoga tillståndet kallas det:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Hypnagog_hallucination

http://sv.wikipedia.org/wiki/Hypnagogi

Jag har själv råkat ut för det en gång, och det var minst sagt otrevligt. Jag reste mig upp ur sängen för jag såg en massa små spindlar som kröp överallt över min kropp, och stod och försökte borsta bort dem i flera sekunder innan jag helt vaknade ur drömmen/hallucinationen, och förstod att de inte fanns där.

[Edit:] Den rätta termen ska visst vara "hypnopomp" om det handlar om uppvaknande, och hypnagog om det är vid insomnande.

Oh intressant läsning. Får tacka för länkarna!

Det som är så creepy är att min vän berättade samma sak, denne person hade upplevt det för några veckor sedan

Antingen finns det något där ute eller så är det så att jag lagt in snacket från i lördags (om spöken och så..) i baktanken någonstans under kategori "det man inte minns man har tänkt på" :-P

Dock berättade min bror en liknande upplevelse han haft för några år sedan. Samma känsla av att vara paralyzerad.

Det är inte lätt o veta här inte..

Skulle det inte kunna varit en sömnparalys också?

edit: såg att det visst hängde ihop med sömnparalys.

Gick på stentrappan och skulle just gå in i vårt andra hus på landet, då jag plötsligt stannade och hörde ett ljud från himmlen swishande förbi från höger till vänster som sedan försvann och det lätt som ett ufo exakt som ett som brbrbrbrbrbrbrbrbrb ljud som möjligtvis är standardljudet för förbipasserade ufon.

diji, jag borde också nämna att många som tolkar världen på ett mer spiritualistisk/ockult sätt än jag, menar att hypnagoga tillstånd kan vara ett sätt att kommunicera med andar, änglar och demoner. Swedenborg var inne på liknande tankegångar, tror jag. Men det är inte riktigt mitt område, det finns nog andra här som kan betydligt mer om sådant.

Ett spännande ämne är det i alla fall, oavsett om man söker naturliga eller andra förklaringar.

Vaknade upp för några nätter sedan av att strupen var lika torr som Gobi öknen. Nu är det såhär att vi bor i hus ganska långt ut på "landet" och mitt fönster är placerat snett ovanför våran veranda, som är av trä.
Den är ganska gammal så det är relativt lätt att höra fotsteg och dylikt. Det sitter även en lampa som går igång på rörelser.

Hursomhelst, tillbaka till storyn, jag vaknade upp och klockan hade precis slagit 03. Reste mig upp för att gå till toaletten och dricka lite vatten då jag märkte att lampan på verandan tändes följt av kanske 8-10 jättesnabba fotsteg på verandan och ett läte/ljud jag aldrig någonsin hört innan (jag har hört väldigt mycket, vi bor trots allt på landet). Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara ljudet men det va ganska mörkt och rossligt till lätet, som om någon andades tugnt. Ljudet höll dock bara på i 2-3 sekunder innan det blev knäpptyst. Jag lutade mig ut genom fönstret och mycket riktigt, lampan var tänd men ingenting syntes på verandan, den är ändå ganska stor så det vore bara konstigt om jag missade det.

Jag stog kvar i kanske 5 minuter, och bara lyssnade. Ingenting. Inte ens ett fågelkvitter, allt kändes dött och övergivet. Jag började känna obehag och stängde fönstret, la mig i sängen, satte på lite Enya och funderade på vad det kunde ha varit. Vi har cirka 5 katter som rör sig lite fritt ute och inne men det kan omöjligt ha varit dom för lampan registrerar inte deras rörelser då dom är för små för dess "synfält".


Här är en annan kuslig historia, jag och pappa satt i vardagsrummet och kollade på tv en kväll för något år sen. Min far tror inte på paranormala fenomen för fem öre, men detta fick han sig en tankeställare av.

Klockan hade väl slagit 22 och det gick något skitprogram på tv. Pappa sitter en "plats" längre ifrån mig i soffan, modell stor hörnsoffa. Jag reser mig upp för att gå och hämta lite godis då jag känner att det är ISKALLT på den tomma platsen mellan mig och pappa, jag frågar om det är något fönster öppet eller något element som är avstängt. Nej, allt va stängt och elementen var på. Känner en rysning genom hela kroppen och kommer att tänka på att pappa faktiskt sett skuggor och liknande i källaren. Han tror det är från husets förra ägare, en rar gammal dam vid namn Amanda. Jag börjar känna enormt obehag och satte mig ner igen, denna gång lite längre ifrån den iskalla platsen.

Det kusliga är att detta var mitt på sommaren och det var väl en 20 grader i övriga huset, förutom på den exakta platsen. Rörde man handen genom så reste sig vartenda hårstrå på armen. Jag vet inte hur jag ska förklara detta förutom att det var Amanda som satt och kollade på TV med oss.

Har ni några förslag på någon av dessa historier? Vore tacksam för svar och funderingar då jag inte har den blekaste aning.

Tasmansk djävul? Nä, men antagligen någon slags djur. En fräsande igelkott? Räv? Ekorre? Skulle ha skitit i byxan om jag hade öppet fönster för den delen. Jag tror dock att allting har en logisk förklaring, vare sig den är läskig eller ej.

När jag skulle gå och lägga mig igår så hörde jag gråtljud i mörkret. Blev sjukt rädd först, men tänkte efter. Tittade ut genom fönstret och såg en av våra grannar ha öppen dörr. Drog slutsatsen att "hålet" i mitt golv som leder ned till vårat förrådsrum ledde ljudet från våran gård genom det öppna förrådsfönstret in i mitt rum. Sen tror jag att tjejen i 16-års ålder som bor där kom hem gråtandes p.g.a snedfylla eller liknande.


Någon slags kondens? Lufttrycksfenomen? Kanske en bris från någon spricka i taket/väggen som värmdes upp när den kom tillräckligt långt in i rummet, och därför bara nådde en liten bit in?

Jag är ingen person som vill avfärda paranormala fenomen, men jag använder sunt förnuft innan jag går till de värsta förklaringarna. Det måste man göra annars kan man bli galen.

Första historien tänkte jag direkt att det skulle kunna vara ett djur, du hörde flera snabba fotsteg = fyra ben, djur kan göra väldigt konstiga ljud ibland också. Du bodde även på landet, kanske var det en räv, eller ett rådjur. Det var även sent på natten och mörkt, den tiden man kan få för sig en hel del grejer, om man nyss vaknat efter en 5h sömn.

Andra historien har jag ingen förklaring till än att det finns så kallade "Cold Spots" när spöken försöker göra sig själv till känna. De behöver energi för att visa sig, därav drar de energi från närmsta tänkbara källa. De kan dra energi från batterier, lampor, värme och även människor.

När de drar energi från värmen så är det ju ganska logiskt att det kommer bli kallt vid den platsen eftersom all värme är bortsuget. Gåshud är också en av fenomenerna som uppkommer i samband med sånt, inte bara tack vare cold spoten, utan det kan också vara att man känner närvaron av andeväsendet, dennes känslor.

Hoppas jag inte skrämde upp dig nu på sista biten. :P

En bra grej att göra är att du hämtar en termometer och mäter skillnaden, sen får du gärna ta kort på displayen, så vet du att du i alla fall att du inte är knäpp i huvet. Att du backar upp det med den vetenskapliga biten.

1. Du har hittat på hela historian :P

2. Jag tror att kroppen har en egen inbyggd intelligens. Den har kanske känt av att något inte står rätt till med hjärtat.

3. Du eller någon närstående för både dig och din bror har nyligen drabbats av hjärtproblem

4. Slumpen. Drömmer kan ju vara sjukt knasiga, det kan nog alla som har drömt vittna om, inget att bry sig särskilt mycket om i så fall.

Sömnparalys imo