Fraktal livet

Tänkte bara berätta lite hur jag ser på saker och ting.

Livet är en fraktal. Den energi som är du har funnits sen tidens begynnelse. Samma energi lever flera liv och kommer fortsätta med det. Nån typ av reinkarnation alltså.

Allt vi säger, skriver, skapar är bara metaforer för en känsla. Alltid.
Men ingen text, tal eller vilken sorts kreativitet som helst kan någonsin komma nära att beskriva känslan. Man går alltid runt i cirklar när man tror sig vara nära. Fraktaler är roliga på det sättet. När du tror dig vara nära så kommer ett nytt lager.

Därför har jag otroligt svårt med att ens formulera hur jag tänker. Det blir alltid tafatt och rörigt.
Men fuck it, måste ju försöka?

Iallafall:
Livet är en fraktal.
Allt i livet är metaforer för en känsla.
Allt är meningslöst. Men att det är meningslöst är oviktigt för vi har en evighet framför oss. Frågan är hur man tar sig ur fraktalen (om det ens går), bara gör goda gärningar? Komma till nån sorts insikt som befriar dig från fraktalen? Kanske går att fysiskt bryta sig loss från fraktalen genom nåt tekniskt framsteg i framtiden?

Aja natttankar för folk som vill. Ha så kul.

Det är detta ditt tankesätt cirkulerar kring?

Svårigheterna med att formulera och beskriva en känsla finns nog hos de flesta och beror snarare på brist av motsvarigheter i ordförrådet. Jag förstår hur du tänker när du säger att energin aldrig kommer att försvinna utan endast gå vidare i "oändlighet". Däremot förstår jag inte hur du tänker när du beskriver det i fraktaler, menar du att olikt en cirkel där den går runt och till slut kommer dit den en gång började istället går ett lager djupare, en erfarenhet rikare, mot något nytt?

Nja jag vet inte. Mitt tänkesätt grundar sig i en känsla, ett lugn. Som jag tror alla besitter.
Reinkarnationen är egentligen bara att energin du består av kommer att återanvändas, för evigt, i alla former. I nya människor, nya saker och vad som helst.

Det jag är ute efter är kärnan i oss. Som är otroligt svår att peka på, eller visa. Som sagt det är mer en känsla än en tanke.

Som jag ser på det grundar allt sig i känslan.

Man förlorar information på vägen från känslan till tanke till nån sorts kreativ handling så som skrift, tal, you name it. Därför går den inte att beskriva till 100%.


Känsla -> Tanke -> Kreativitet

Pff svårt att svara på.
Jag tror tiden går framåt mot nya ting. Vissa fraktaler eller händelser återupprepar sig, uppenbart om man kollar historien.

Varje ny upplevelse är en ny fraktal, som man kan gå in i och gå hur djupt man än behagar.
Så, ja, jag tror och hoppas att det går ett lager djupare, en erfarenhet rikare. Men en livstid är kanske inte nog för att avgöra det?
Vi får ju bara en försumbar tid på oss att komma till insikt om saker och jag kan känna att det är lite väl kort för att avgöra om det är en cirkel eller att det går mot något nytt. Men hoppas kan jag ju.

Gillar ditt perspektiv : )

Jag ser själv livet som ett tomt intet där val existerar, val är universum.
Valen formar rummet, materia och formar existens.
Ja, jag tror att minsta lilla sak eller vad det nu är för något, strängar ? , universum som en enda sträng ?.. , är val. jaja, vetenskapen letar också efter sina perspektiv.

Jag tror din bild är ganska bra början för att förstå ett multiversum.

Valen som jag ser det är fraktalerna. Fraktaler har ju oändlig upplösning och detaljrikedom. Du kan välja att gå in i olika fraktaler. Tex "missbruksfraktal" där du har fastnat i just det mönstret/fraktalen. När du gör en god gärning mot en medmänniska så startas en bra fraktal hos den personen osv. Allt är fraktaler och du väljer vilka du ska "åka" på.

Du är en god filsosof och egen tänkare : )

härligt att se det som du gör det. Jag ska försöka lära mig din tanke.

Det som jag funderar lite på i din tanke, är oändlig upplösningar : )
hur kan en oändlighet ha en upplösning :d fast jag fattar metaforen.
hmm ska fundera mer på din syn, för den fastnade i mig direkt.

Sen är jag lite av empat,
det du skriver och känner, är mycket ljust och vackert,
sprider glädje för alla som besöker din känsla och tanke.

Nepp, nu ska jag försöka se en film, somna och sova lite, hoppas jag drömmer om din och allas existens i en fraktal där vägar skiljs men ändå är förbundna (om jag fattat oändlig upplösning rätt)

Du har helt rätt i att vi är förbundna men att man väljer fritt sin egen väg. Man måste bara ta till sig att man faktiskt kan välja fritt. Jag känner många som har gått ner i destruktiva fraktaler, med vilje, och det är helt okey. Spelar ju liksom ingen roll i det stora hela även om jag önskar att dom gjort andra val. Fraktaler går åt alla håll, hela spektrumet. Det behöver inte vara ljust och vackert om man inte väljer att se det så. Vi är fria.

När jag skrev "oändlig upplösning och detaljrikedom" så kunde jag ha nöjt mig med bara oändlig detaljrikedom för det är ju i princip detsamma. Ju närmare du tittar, desto mer ser du.

Rekommenderad läsning:
Schopenhauer - Världen som vilja och föreställning

Tack ska kolla upp det. Ha en bra dag. Natt.