Litar inte på mig själv - tekniker för att hantera?

Jag har under en väldigt lång period haft problem med att jag inte litar på mig själv. Jag har dock inte förrens nu börjat förstå varför. Jag tror att det är kopplat till att jag förhållandevis tankspridd, jag baserar detta på att jag bland annat kan byta riktning mitt i saker eller att jag kan läsa en sak 5 gånger innan jag faktiskt registrerar vad som står (typ tittar på orden men läser inte).

Hur kan jag skapa vanor för att kunna lita mer på mig själv?

Lite mer info:

Jag tvivlar konstant på att jag gjort saker rätt, trots att när jag går tillbaka och kollar så har jag i många fall utfört uppgiften bra, även om jag kanske kan komma på sätt att förbättra saken.

Jag är 25 och läser en ingenjörsutbildning med blandat betyg hälften med godkänt betyg och hälften i betygsgraden över, tar ganska mycket ansvar utanför plugget också. Jag har sedan ett tag arbetat med examensarbetet, detta har dock dragit ut ordentligt på tiden. Jag har insett att jag kontinuerligt går tillbaka och tvivlar på mig själv, dvs tror att jag inte tagit hänsyn till alla faktorer jag ställt upp eller att jag gjort ett dåligt arbete. Detta sker till den grad att det går ut över mycket i mitt liv, jag lägger mer tid på saker än jag egentligen behöver vilket medför att jag får mindre tid till annat och således har jag under hela examensarbetet varit ganska nere, till den grad att jag funderat på att söka hjälp flera gånger. Detta har bland annat artat sig i perioder där jag inte gått upp ur sängen på halva dagen trots att jag har hur mycket som helst att göra, fått panikattacker eller eller att jag haft självmordstankar.

Jag anser mig själv som noggrann, har snackat lite med polarna vilka beskriver mig som driven, påhittig, strukturerad men att jag kan vara lite av en perfektionist, besserwisser, bossig eller workoholic.

Är jag ute på rätt spår eller är jag helt ute och cyklar i mina tankar?

Jag tackar verkligen för all hjälp jag kan få. Detta kanske låter som världens i-landsproblem men jag har verkligen mått botten de senaste månaderna.

Vänligen MT

du är helt ute o cyklar i dina tankar, ja.

Sök hjälp.Alla behöver det nån gång i livet. Du behöver reda ut en del prestationsångest mm.
Bättre nu än att vänta och låta det gro.
Det är inte något som tar upp mer än en timme i veckan 10 ggr så borde du må mycket bättre.

Börja i små steg. När du känner att du gör något pga denna osäkerhet, försök stanna upp och avbryta. Ställ dig fråan om du verkligen behöver göra det, ex läsa om en mening eller gå tillbaka och kolla att du gjort rätt.

Finns det nåt mer övergripande problem i ditt liv? Har du i övrigt bra självförtroende, fungerar bra i sociala situationer?

Orkar ej skriva mer nu, på mobilen.
Men känner igen mig mkt, pma gärna om du vill. Ursäktar också min amatörpsykologiska framtoning.

Jag har kämpat med mitt självförtroende sedan tidiga tonåren (främst på grund av att jag är ganska tunn och för att jag vid 14 fick mild gynekomasti). Men har ett bra socialt liv med i min åsikt många vänner i olika sociala nätverk och med olika social status (för att försöka förklara vidden). Många av dessa har jag lärt känna genom det jag aktiviteter jag involverar(at) mig i men jag har inte några direkta problem att prata med nya människor eller uttrycka mig kring dessa.

Jag är nog inte den som går fram till folk hur som helst och snackar med folk på krogen eller stökiga hemmafester, har aldrig känt mig bekväm i dessa situationer. I övriga situationer är det inga problem, tar gärna kontakt med nya människor och kan starta konversationer i lugnare miljöer, allt från en chill pub till arbetsplatsen eller liknande. I den senare situationen är det väl snarare den svenska kulturen som styr mycket. På damsidan är det lite lugnare, jag har endast i sällsynta fall fått tycke för någon - ofta är det inte förrens jag lärt känna personen bra som jag blir intresserad. Har även svårt att lita på personer som inte bevisat att dem verkligen kan (på något sätt), detta tror jag är kopplat till att jag har svårt att lita på mig själv.

Edit:

Kan väl tillägga att jag vanligen är ganska öppen när jag lär känna nya människor, gillar inte att kategorisera människor med förutfattade meningar som vissa jag känner gör. Vill helst lära känna personen för den dem är.

Jag har väl aldrig pratat om mina känslor heller, är ganska reserverad när det kommer till detta. Är endast under de tyngre faserna de senaste månaderna, när jag varit i princip tvungen att ventilera för att fortsätta som jag pratat med någon av mina nära vänner.

Vänligen MT

Enklast är ju att böja lita på dig själv. Testa paddla kanot i grupp i sommar, lära dig skuta prick med luftgevär eller pistol.

Baraså att du börjar med nåt, säger inte att det är rätt väg. men alla långa vandringar börjar med ett...

En bok som hjälpt mig (även om den är fånig enligt alla andra är http://www.boksidan.net/bok.asp?bokid=1250)

The simplest things can be the harsest, be happy.

Jag tycker att det låter som tvång/ocd. Det handlar ju också om tvivel och om ett kontrollbehov. Vad tror du ska hända om du inte går tillbaka i texten och dubbelkollar?

Tror inte att det är tvång/ocd. Snarare på den nivån att jag glömt exakt vad jag skrev och går därför tillbaka och granskar igen. Det är som att jag inte litar på att jag gjorde ett bra arbete första gången. Eller som att jag konstant söker efter förbättringar. Jag kanske behöver arbeta bättre med mål och rutiner för avstämning...

Tog f.ö. ditt råd Zigga och sökte hjälp på universitetet, skall träffa någon i nästa vecka - så får vi se vart det bär sen.

Vänligen MT