2013-01-08, 02:05
#13
Citat:
Ursprungligen postat av Prokrastineraren
Vet inget om dig eller din situation och inget jag säger kan troligen hjälpa.
MEN när jag läser din tex får jag känslan av "kränkt, kränkt, kränkt, kränkt och kränkt". På det hot om självmord och krav på att andra ska hjälpa dig.
Måhända är du ett offer, det är då så du utmålar dig. Kanske är det så att du kan kräva att någon ska hjälpa dig.
Jag är rädd att jag inte kan ge dig varken medlidande eller förståelse, mest för att jag jag misstänker att om jag gör det på fel sätt så kommer du känna dig kränkt.
Mitt helt oprofessionella tipps, som är djävligt lätt att säga, men djävligt svårt att göra, är: ta eget ansvar, sluta känna dig kränkt så fort någon gör eller säger något du inte blir glad över, sluta söka orsaker till ditt beteende hos saker i barndomen eller skylla på andra.
Det är inte lätt, men det borde vara ett steg på vägen.
EDIT: Ska du avsluta allt så borde du se till att prata med anhöriga först. Det är ett beslut som är tråkigt, men beslutar du dig så ska du åtminstone tänka på att låta dina anhöriga veta vad som händer och varför.
MEN när jag läser din tex får jag känslan av "kränkt, kränkt, kränkt, kränkt och kränkt". På det hot om självmord och krav på att andra ska hjälpa dig.
Måhända är du ett offer, det är då så du utmålar dig. Kanske är det så att du kan kräva att någon ska hjälpa dig.
Jag är rädd att jag inte kan ge dig varken medlidande eller förståelse, mest för att jag jag misstänker att om jag gör det på fel sätt så kommer du känna dig kränkt.
Mitt helt oprofessionella tipps, som är djävligt lätt att säga, men djävligt svårt att göra, är: ta eget ansvar, sluta känna dig kränkt så fort någon gör eller säger något du inte blir glad över, sluta söka orsaker till ditt beteende hos saker i barndomen eller skylla på andra.
Det är inte lätt, men det borde vara ett steg på vägen.
EDIT: Ska du avsluta allt så borde du se till att prata med anhöriga först. Det är ett beslut som är tråkigt, men beslutar du dig så ska du åtminstone tänka på att låta dina anhöriga veta vad som händer och varför.
Jag har blivit kränkt hela mitt liv JA, jag kan ta emot kritik och tips utan att bli kränkt.
Med kränkt menar jag att varje gång har jag fått veta att det är jag som gör fel, att allting jag gör fel och att det blir en viss situation är det mitt fel.
Jag har tagit eget ansvar över mina problem, jag har varit inlåst och skrikit efter hjälp, jag har gått till öppenvården och hotat med självmord men inte fått hjälp. Det enda dom sa att dom inte har resurser och att ibland har man lite ångest så gav dom mig lite medicin.
Jag skyller inte på andra att det är mitt fel att jag mår dåligt, jag skyller på mig själv att jag tillåter mig själv ta emot så mycket skit, att jag tillåter mig själv att inte säga emot, att inte våga stå upp. Utan bara låter det sjunka in.
Orsaken till detta problem är för att jag har tillåtit mig själv ta emot allting utan att säga emot, det enda jag har gjort är att flytta, flytta, flytta.... Jag har bott i över åtta olika städer under sex år för tron att det skulle bli bättre där.
