Har vi rätt att leva vårt eget liv? (riktas främst till mer 'bohemiska' människor)

Efter en tid med mycket fria idéer om villkorslös kärlek, frihet och individens rättigheter, börjar jag tveka på hur stor rätt en människa verkligen kan ha till att leva precis som denne vill. Jag tänker just nu såhär:

Hur kan man rättfärdiga att leva sitt helt egna liv, med sina helt egna regler, när man faktiskt är en del av världen, Sverige och alltet? Vi är satta på jorden med oändliga möjligheter, men medföljer det inte någon sorts ansvar? Vi har sedan födseln haft en säker grund att stå på, en botten på vilken vi har haft en möjlighet att bygga upp ett gott liv. En vinge att gömma oss under, skulle man kunna säga.

Hur kan vi ta frukten av det som samhället erbjuder oss (för även om man kan tycka att vissa saker, regler och lagar är väldigt fel, så är det på något sätt genom samhället vi just nu lever. Utan samhället, och alla dess arbetsmyror (svenssons?) hade vi aldrig kunnat leva i den välfärd som vi faktiskt gör. Eller?), men säga oss vara oberoende av dess lagar och skyldigheter?

Alla tankar är ytterst välkomna, men precis som rubriken säger, vill jag främst ha någon sorts argument från de som tycker som jag tror att jag också gör, att just den här totala friheten är vår rättighet.

Å ena sidan inte dunderpigg på diskussion atm men å andra sidan kan en inte tacka nej då någon talar om & till 'mer bohemiska människor'.

Gott om saker som vår sorts 'civilisation & välfärd' har uppbringat uppskattar jag, men eftersmaken är fadd & äcklig för vi lever inte civiliserat i mitt tycke. Anser det vara barbari att 'leva gott' på så vis som vi gör ty vi gör det på bekostnad av människor som inte lever lika väl & ådrar sig sjukdomar av riskabelt & underbetalt arbete för att vi vill köpa billiga skitsmycken etc. skräp för 20 kronor, på miljön & på framtida generationer. Jag känner ett stort ansvar gentemot just dessa människor, denna miljö & dessa framtida generationer men jag känner inte ett ansvar att blidka politiker som driver ett i mina ögon världsskadligt maskineri kallat samhälle. Det är min skyldighet som människa att inte tolerera detta & att söka mig bort från det. Jag skulle absolut inte påstå att det är enkelt - däremot är det nödvändigt.

Inte heller anser jag att det är en trygg trygghet att formas för husdjursleverne (vi är tama, vi överlever inte i det vilda utan husse & om vi skulle önska är detta försvårat då människor har skrivit sitt namn på mark & lagt beslag på den gemensamma planeten). Fantastiska sjukvårdsapparater kan rädda liv & element värmer men då vi gör oss beroende av dessa ting gör vi oss även beroende av andra människor - människor som inte alltid är våra vänner - & i fallet det samhälle vi lever i inbegriper det att vi gör oss beroende av det rådande samhällssystemet som somliga av oss kan tycka är lite si & lite så.. Reell trygghet, är inte det att tillskansa sig kunskap & styrka att leva oberoende av dessa bekvämligheter som vi av vana benämner vara vår trygghet & välfärd?

En kan brodera ut & skriva romaner men två stycken får räcka.

Jag ser det som något väldigt enkelt. Detta system är inte valt av mig utan påtvunget mig. Man har inga moraliska förpliktelser mot något som är påtvunget.

Dessutom, om jag jämför med de flesta i min släkt, så skulle jag säga att sannolikheten att jag hade klarat mig bra utan "civilisationen" är ganska stor.

Tänkte först det samma. Men skulle man inte kunna se det som ett slags "livspris" man är förpliktigad att betala fördenskull man lever? För att överhuvudtaget kunna befatta sig med moral måste man väl leva?

Total frihet är den enda skyldighet och rättighet vi har enligt mig. Det är vansinne att människor blir lärda att illusionen av makt och moral är verkligt. Att vi föds in i ett system och tvingas följa regler och lagar som vi tycker är dåliga, annars blir vi straffade. Människan är skapad att vara fri, vara fri som alla andra varelser på jorden. Sätt ett djur i fångenskap, lås in djuret i massa regler, förhållningsdirektiv, ta bort friheten från det fria djuret och se hur bra det mår. Se hur aggressivt djuret kommer att bli, om inte livsglöden helt släcks. Desamma gäller människor, men tyvärr förstår vi inte detta eftersom vi inte har något möjlighet att välja frihet. I vuxen ålder kan vi välja frihet, men bara om vi har undkommit hjärntvättningen någorlunda, annars ser vi ingen annan verklighet än just denna. Levde vi i total frihet skulle vi vara otroligt lyckliga, vi skulle älska livet, älska andra människor. "Brott" och förstörelse skulle minska till en minimal summa. Himlen på jorden skulle uppstå.

Kapitalismen är egentligen en följd av regel- och lagsystemet som vi lever. Inte för att det ena förutsätter det andra, men för att vi människor förstår inte oss själva. Vi förstår inte vad vi behöver för att må bra, eftersom vi förhåller oss till det andra människor säger till oss. Människans intelligens men oförmågan att tänka själv leder till en besatthet av materia, för det är där många av våra kunskaper ligger.

Alla människor tycker att samhället är knasigt, men aldrig kan vi bli överens om något. För att vi alltid har olika synvinklar på vad som är rätt och vad som är fel. Vi är alla människor, byggda med exakt samma biologi, men har olika erfarenheter om rätt och fel. Alltså kan inte rätt och fel existera. Det är en illusion byggd på olika erfarenheter. En illusion som vi tvingas tro är verklig, en illusion som skapar fördomar, som skapar lidande i varje människas liv. Som skapar krig. Som tillslut kommer leda till att vi utplånar oss själva. Världskrig är inte en slump av att vissa åsikter lyckades korsas, krig är en naturlig följd till vårt sätt att tänka. Vårt sätt att leva. Därför måste vi återgå till det som är verkligt i oss själva och leva utifrån de förutsättningar naturen har skapat oss. Vi måste släppa våra värderingar, våra åsikter om rätt och fel och leva utifrån våra känslor, våra sinnen och vårt sunda förnuft. Utgå från att alla människor har samma värde. Förstå att alla människor har rätt åsikt i förhållande till vad de förstår. Att alla människor försöker att skapa sin egen lycka. Ingen människa är ond.

Lättare sagt än gjort dock. Svårt att starta ett parti i Sverige och ha en enda ståndpunkt; ta bort lag och straff. Även om det skulle gå så skulle det ta många generationer innan balansen är återställd. Brottsvågor och ytterligare miljöförstöring skulle troligen ske först. Kanske inte alltför extremt tror jag. Men det är nödvändigt för mänskligheten att detta sker.

Satan, glömde denna tråden^^
Skapade den i en tillvaro av turbulens och oro, så formulerade vissa saker ganska slarvigt kan jag se nu... Och självklart riktas denna fråga till ALLA, inte bara bohemer.

För att citera mig själv: Jag försöker fortfarande motivera just detta för mig själv. Rent moraliskt finns det inga skyldigheter - jag anser att det inte finns något rätt eller fel och därigenom ingen moral, eller objektiv sanning heller för den delen. Men de som ändå har ett ganska gott liv (de flesta i västvärlden skulle jag säga, inte minst i Norden!) har ju helt och hållet samhället att tacka för detta. Utan samhället skulle allting vara totalt bananas, och även om man tycker att saker och ting står fel till som det är nu, så tar det inte bort det faktum att ert välmående är uppbyggt i och av vårt samhälle.

Är det inte ganska otacksamt att ställa sig utanför dess lagar och regler när vi plötsligt får för oss att vi inte behöver dessa, medan vi glatt lever på i samhället och använder oss av de system det använder sig av, och tar emot bidrag och stöd i olika former som det erbjuder? Kan man ställa sig utanför samhället, och fortfarande vara en del av det, så att säga? Och även om man kunde ställa sig utanför samhället, är det rätt med tanke på vad det har gett oss?

Mina tankar just nu i alla fall, peace!

(1) Varför skulle vi behöva rättfärdiga vår existens och det sätt samhället valt att ta hand om dem som lever inom det?

Självklart, anser jag. Som tidigare skrivet i tråden är det snarare en rättighet.

Det antal människor som kunde varit här istället för mig idag "outnumbers the sandgrains of Sahara", som Richard Dawkins säger i en dokumentär. Vi är otroligt lyckosamma att existera här idag, och vi har runt 80 år (?) till vårt förfogande att uppleva det. Ett samhälle har ingen "ensamrätt" att bestämma hur jag ska sköta mitt liv för största möjliga ekonomiska vinst och minsta möjliga förlust. Eller vad nu de makthavare som råkar fått makten bestämmer. Jag har fullständig frihet att göra precis vad jag vill, om det så är att leva resten av mitt liv i skogen och leva på bär...

Med detta menar jag inte att man SKA skita i samhället och leva i anarki. Man bör sköta regler och lagar i största möjliga mån i det samhälle man är en del av.

Vi har inga rättigheter överhuvudtaget. Dom lagstiftar det som är nödvändigt för att att dom skall kunna fortsätta med sina lögner och sitt förstörande.

En gang fanns det ett liv här pa jorden som var värt att leva; allt fanns och livet var fantastikt. Idag, allt förstört.

Man kan se det från andra sidan med,
att vi har all rätt att göra precis vad vi kan.

lagen försöker förhindra det vi har rätt till att göra,
att agera i en värld.

juridiskt rätt har vi inte..
fast folk kan leva utanför juridiken.

Jag ser kapitalism och fria marknader som det som är när vi INTE har alla lagar och regler vi har idag. En fri marknad är väl per definition just fri.

Jag håller med om det ni säger, allt det med rättigheter, hur man ska få leva livet, friheten och det har länge varit grundpelare för min världssyn. Varje människa är fri att göra precis vad tusan man vill under sin tid på jorden, men frågan är inte vad vi har rätt till att göra, frågan är snarare vad man faktiskt bör göra. Man kan, som sagt, leva ett liv där man gottar sig i samhällets positiva aspekter, att vi har tak över huvudet, mat på bordet, vägar att köra på, sjukvård, system som ska se till att du kan känna dig säker på gatorna, system som ska se till att ingen sjunker alldeles för lågt på levnadsstandard-skalan, listan kan göras oändlig. Man kan leva med detta, och samtidigt inte lyfta ett finger för att bidra till detta system (för vi lever ju faktiskt ganska gott). Och detta har man alltså absolut rätt till, men är inte detta väldigt själviskt?

Trådstarten förklarar inte riktigt vad jag är ute efter, kolla hellre mina senare inlägg då jag tror jag förklarar vad jag menar lite bättre i dessa.