"Snälla killar är egentligen mesiga kvinnohatare"-kretsloppet:

Hur kan du vara så säker på att det inte leder till något?


Nu tycker jag inte att det här är en rimlig liknelse - det kan bara finnas en värdsetta på 100 m löpning, men de allra flesta män är faktiskt någon gång under livet i en partnerrelation.

En rimlig jämförelse kan se ut så: jag är 150 cm lång och vill tävla i 100 m löpning. Och mitt svar där är att om det var viktigt för mig, om det var något jag ville göra, så skulle jag ge mig på det.


Hm, ja så har jag aldrig upplevt det. Det finns ju väldigt många tjejer som ser fina ut men för att jag ska bli intresserad av en träff krävs det att vi klickar på något sätt. För mig finns det olika nivåer av attraktion. Fysisk, kroppslig är en sådan och psykologisk en annan. Även om jag var singel skulle jag inte försöka få till en träff med en tjej bara för att jag finner henne fysiskt attraktiv.

Överlag tycker jag det är lite konstigt att tänka att man ska "passa ihop". Det låter så tekniskt, ungefär som om man har gjort en kravspecifikation för ett inköp och sedan ska se om det passar ihop. Förhållanden handlar om känslor och jag är övertygad om att det finn många, många förhållanden med personer som i teorin inte "passar ihop".

Tror du har fel definition av vad en "snäll" kille är då.

Precis

En rätt stor grupp killar är rätt nedtryckta och vågar inte visa denna sida.
De har heller inte tillräcklig social kompetens för att marknadsföra sig själva.

Sedan kan snällhet ha många profiler. Vad ÄR snäll egentligen?

Undergiven?

Hundande?

Hjälpsam?

Jag svaghet?

Konflikträdsla?

Beskyddande?

Aggressionshämmad?

Man behöver ha en viss aggressivitet (=kamplust) för att ta ett förhållande till nästa nivå.

Kvinnor är inte som stekta sparvar från himlen.

Sedan är tyvärr inte alla lika attraktiva och charmiga och sexiga och trevliga.

Det här håller jag med om - jag hoppas att det inte har framstått som att jag menar att ensamma killar är misslyckade och har sig själva att skylla. Det finns så klart anledningar & förklaringar till att personer har det på ett visst sätt. Många far illa och jag tror inte att det behövs särskilt mycket - en frånvarande fader eller utsatthet på skolrasterna kan sätta djupa spår...Men jag har velat få fram att oavsett bakgrund så ligger möjligheten till förändring hos en själv. Man kan alltid ta ett litet steg framåt.

Jag tycker att det är en intressant och ambitiös trådstart. Efter att ha börjat läsa på fb har jag fått se andra sidor av "det manliga kollektivet". Jag hade ingen aning om att många män hade så svårt att hitta någon och ansträngde sig så mycket. Funderar på om jag har nåt bra att säga som medelålders dam.

Något som kan vara attraktivt för kvinnor är stadga och stabilitet. Manlig styrka behöver inte vara aggressiv och explosiv utan kan helt enkelt vara att inte låta sig rubbas. Kvinnor kan vara ganska "flippriga". Kanske är det hormonerna som ger alla berg-och-dalar. Då är det lugnande att leva med en emotionellt stabil person.

Som yngre sökte jag män som skulle höja min status. Det är troligen likadant för killar. Man söker därför efter en person utan att vara så intresserad av hur man trivs med denne. Partnern ska bara höja ens taskiga självförtroende. Men eftersom det andra könet tänker likadant brukar inte det funka och då blir man istället utan.

En fråga till er killar som känner er som att ni aldrig kommer "få nån". Vad ser ni när ni ser andra lite äldre par? Blir er teori om att det bara är vissa typer som "får nån" bekräftad?

En annan synpunkt: Tillgången på det motsatta könet måste ju vara en enormt betydande faktor i den här ekvationen. Försöker ni påverka den också? Det kan ju vara dumt att känna sig misslyckad som person jämfört med andra om man jobbar på en arbetsplats med män i en by med få kvinnor. Då är oddsen inte alls likadana som på arbetsplatser med många kvinnor i en stor stad

Jag hatar inte, och jag "spydde" inte ut "avsky" mot någon. Jag skrev bara att TS fixande och trixande med diagram och kalkyler tyder på att han spenderar för mycket tid med att sitta inne och grubbla.

Det bevisar absolut ingenting.

Om en studie med 100 snälla killar som av olika skäl hamnat utanför och aldrig haft en partner genomfördes för att se hur många av dem som kunde hitta en partner med de medel till buds som du pratar om inom ett år, så tror jag inte ens 5% hade lyckats med det i det här feministiska samhället. För att om du medger själv att ens sitatuion inte nödvändigtvis behöver vara självorsakad medger du samtidigt att av samma anledningen kan den snälla killen inte hitta en partner. Och med partner menar jag en eftertraktad tjej.

Jag vet inte om jag tillhör den kategorin ännu men jag svarar ändå då det är sånt jag tänkt på en del.
Det som brukar komma upp i tankarna när jag ser par som går med barnvagn eller på stan osv är först och främst hur "normala" alla ser ut. Det är inte samma personer man ser på dejtingsidor och i festmiljö och då undrar jag vart dessa människor gömmer sig som singlar.
Är det något man liksom förvandlas till så småningom eller finns det en sorts alternativ värld vid sidan av där vanligt folk träffas?
I andra hand blir jag naturligtvis avundsjuk och tänker att det där skulle kunna vara jag även om jag vet hur långt bort det är.


Din andra punkt är precis där skon klämt för mig sedan urminnes tider.
Jag har aldrig sökt upp andra och har alltid nöjt mig med den tillvaro jag haft.
På gymnasiet var det 29 killar och en tjej (som inte var vidare kvinnlig), på högskolan var det aningens färre killar men fortfarande bara en tjej som redan var upptagen (plus en äldre 40+ dam som jag inte räknar) och efter det har det inte varit mycket heller.
Jag har väl haft en tillgänglig tjej som jag pratat med under hela min vuxna tid om man bortser från folk i spel osv. (Även om jag lagt ner den biten för länge sen).
Andra jag pratat med har antingen varit äldre eller upptagna så det har inte funnits några chanser alls.

Men det är väl detta jag tänkt ändra på så småningom men just nu kan jag inte göra det.

Fast det gör det ju. Det är enkel logik:

Påstående: det går inte att som ful kille i ett feministiskt samhälle få ett förhållande med en tjej.

Hittar vi en ful kille i ett feministiskt samhälle som är i ett förhållande så är påståendet motbevisat.


Ett år tror jag är för kort tid. För mig tog det runt 5 år från det att jag insåg att jag var utanför och efter på kvinnofronten till att jag inledde ett förhållande. Det var 5 år som var uppslitande och jobbiga på många sätt - till en början hade jag också uppfattningar om att det inte gick att ändra, var förutbestämt, etc.


Att en situation är orsakad av en extern faktor betyder absolut inte att det inte går att påverka situationen. En persons övervikt kan t.ex ha sin bakgrund i att man fick dålig mat som liten, men det går alltid att byta diet och livsstil som vuxen.

Varför måste partnern vara eftertraktad? Det handlar väl om att hitta en person man blir kär i och vill leva tillsammans med?

Om jag var ung och ogift skulle du absolut intresserat mig. Antagligen finns det massor av kvinnor på andra platser som behöver få möjlighet att hitta dig. Du är kommunikativ och verkar inte ha några djupa känslomässiga skador. Du är analyserande utan att vara överintellektuell. Att du inte träffat nån ännu måste bero på brist på tillgång och att du inte är så himla utåtriktad.

När det väl lossnar kommer du antagligen attrahera många kvinnor. Hoppas att du inte går och gängar dig med första bästa utan att du ser till att få många erfarenheter om relationer med olika sorters kvinnor på olika plan.

Notera att jag skrev "snälla", inte snälla

Det är ingen jävla vetenskap att få till det med tjejer. Jag finner det jävligt svårt att en normal snubbe med ett normalt utseende skulle ha det svårt med tjejer överhuvudtaget. Dock är det så JUST med svenska killar att de är VÄLDIGT passiva och tjejerna likaså vilket leder till att många förblir singlar och undrar vad fan de gör för fel. Sen när möjligheten ges, tror dessa snubbar att de vinner tjejernas hjärtan genom att agera dörrmattor. Det fungerar bara inte.

Kolla omkring för fan, hur många manliga modeller ser ni med tjejer en vanlig vardag ? Det är helt vanliga tjejer/killar som traskar runt och är kära i varandra. Tydligen har killarna inre egenskaper som är attraktiva (att vara snäll är en av dessa, men inte "snäll" = feg, dörrmatta, dåligt självförtroende).

Tjejer ÄLSKAR snälla killar (om vi bortser psykiska damer med daddy issues), genuint snälla killar dock. Jag är snäll jag också MEN jag tar inte skit av någon, det är en självklarhet att man ska vara snäll gentemot de man bryr sig om. Dock är jag inte snäll mot allt o alla och säger nej när jag känner för det osv. Man måste ha självrespekt för o främst för att bli respekterad.

Om det är en viktig sak jag lärt mig i livet så är det att bara ge respekt till de som förtjänar det.

Varför ska du ta åsikter från en idiot? Om en uppenbart korkad ful tjej säger åt dig att du är värdelös...Köper du verkligen den skiten?

Ge bara respekt till de som ger dig respekt. Annars degraderar du ditt själv.