Ett stort tack för din rapport,
mästerkatten! Jag har inte upplevt exakt samma som du, men varit involverad i destruktiva sekter:
- kommunister -- sektist själv, hoppade av med buller och bång av egen kraft
- EST (det som senare blev Landmark Education) -- klarade inte av att sugas med
- mormoner (endast i studiesyfte) -- ville studera vad de sade, gillade dem emotionellt, tyckte de pratade skit
- jehovas vittnen (endast i studiesyfte) -- ville studera vad de sade, avskydde dem emotionellt, tyckte de pratade extraordinärt okunnig skit
Jag tycker det du beskriver mest låter som
vad jag läst om: en bok om extrema maoistiska sekter -- den "sekt" jag var med i var extremt tam för att vara en "sekt" (kommunistisk ungdom i VPK). Ideologiska idioter var de inte desto mindre, men de var knappt paranoida, och de var närmast trötta och sega, snarare än fanatiska.
Jag har uppfattat det såhär om sekter:
- det måste finnas en fanatisk glöd hos många anhängare, troligen beroende på en känsla av personlig tomhet eller brist som måste fyllas ut med något innehåll,
- det måste finnas en paranoid sammansvärjningsteori,
- denna paranoida sammansvärjningsteori behöver inte vara sammanhängande, logisk eller sann, det räcker med att den tilltalar paranoian, som så småningom blir en slags andlig identitet,
- ett slags krav, direkt eller indirekt, på en hård arbetsinsats -- en överarbetning om man så vill -- underhåller känslan av paranoia, men leder också till att en inte försumbar andel sektister "ramlar under bordet" med utmattningssyndrom (panikångest, koncentrationssvårigheter, emotionell utmattning, m.m.)
Det är inte nödvändigt att det finns en ondskefull sektledare i bakgrunden som skapar den paranoida sammansvärjningsteorin och underhåller den hård arbetsinsatsen, men det underlättar.
Citat:
Ursprungligen postat av mästerkatten
Det fanns det, när jag till slut hade viljan. Jag började det nya året med att ta ett tremånaders uppehåll från Flashback, jag läste inga ”alternativa” medier, jag försökte att ignorera det som hände i världen och politiken. Jag avprogrammerade mig sakta från destruktiva tankar och åsikter. Jag tvingade mig att inte reflexmässigt fnysa och rynka på näsan när jag såg en beslöjad kvinna på stan. Jag försökte att koncentrera mig på den ”lilla” världen så mycket jag kunde och jobba mig utåt. Jag gick till en psykolog och började reda upp mina mentala problem och min panikångest, jag började arbeta upp kontakten med ett par av mina närmsta gamla kompisar, jag fyllde dagarna med bra och lättsamma TV-serier och datorspel. Jag dejtade till och med en trevlig tjej ett tag. Det här är naturligtvis inte intressant för er, så jag avstår från att närmare beskriva hur mitt liv har utvecklat sig det senaste året.
Återhämtning från sektsjukan är naturligtvis precis lika intressant som hur du föll ner, och hur du till sist genomskådade den. Min erfarenhet är att det finns egen kraft att ta sig ur sekter och ur utmattningssyndrom. Som jag förstår det, har du betett dig exemplariskt i att bota dig själv från utmattningssyndromet. Utmattningssyndromet uppstår på grund av att man under lång tid varit överfokuserad under så hård emotionell press, att hjärnan till sist tappar förmåga till fokus. Därför
måste man isolera sig från det yttre informationsflödet och göra ingenting, göra enkla uppgifter och försöka hålla trycket borta.
Citat:
Ursprungligen postat av mästerkatten
Jag vet inte riktigt vilken respons jag förväntar mig på den här långa berättelsen. Många kommer antagligen att tycka att det är ganska patetiskt och tragiskt och det gör inget, för jag har insett att det är en ganska patetisk personlighet jag beskriver. Jag bryr mig inte om ifall jag blir kallad feg, förrädare, vekling eller idiot. De flesta av er vet ändå inte vem Mästerkatten är, och mitt verkliga jag är inte Mästerkatten längre. Jag är den jag alltid har varit, den som mina vänner och anhöriga känner mig som och tycker om. Det kommer jag att fortsätta vara, men Mästerkatten är det slut med.
Det finns ett talesätt bland f.d. sektister:
vem som helst kan sugas med i en sekt. Oavsett sanningshalten i detta finns det många som du, som har följt samma livsbana. Ingen av oss håller emot dig att du föll ner i sekthålet, däremot är det strongt att du insåg helt av dig själv, eftersom många sektister måste få någon form av hjälp för att ta sig ur.
Citat:
Ursprungligen postat av mästerkatten
Vad är sensmoralen? Att nationalister har fel? ...[klipp]...
Kanske snarare att sammansvärjningsteorier ofelbart leder till sektbildning.
Det är faktiskt humor. 
