Alla radikala vägar har fått utstå svårigheter och många påfrestningar, men det blir ingen negativ kultur nödvändigtvis utav bara det. Bara för att vi råkar befinna oss i en tidsålder då medier och sociala nätverk har så mycket makt över folks vardag och allmänna liv.
Knyta näven och alltid bita ihop och acceptera allting i stort, och samla negativ energi i tystnad är en bomb som väntar att hända. Vad hände med att stå upp för sig själv och kämpa? Visserligen är anonymitetsheroinet bidragande där, men när man väl förstår problemen, vad är då annat än ens egna självsäkerhet som står i vägen för hur långt man kan komma?
Media och omgivning kan förkasta, bespotta och allt dem vill. Och det är nog inte värre än vad man får utstå än när man tyst accepterar allt som händer och skriva någon kommentar i stil med "nu räcker det, SD2014!" någonstans. Det kommer en tid när grubblande och planerande inte längre räcker till, man måste då agera eller sakta förtäras till man blir "del av fienden" eller rentav en utmattad nihilist.
När tillräckligt många står upp för mer än anonymt gnäll eller spamma om meningslös partipolitik och istället ser till att bryta den giftiga
samhällskulturen (att mena att motståndets kulturklimat är sämre är fan i mig löjligt) som folk andas in, då lär nog mer drastiska saker ske. Inte för att det är någon ursäkt att fortsätta vänta och tro att någon annan ska ordna saker åt en. Radikala ändringar lär ske inom kommande århundrade, att ge upp och lägga självförtroendet och sin livsglöd på hyllan lär inte förändra i det stora hela, men likväl förseglar man sitt eget öde i livet när man väl gett upp.
Citat:
Schopenhauer
All truth passes through three stages. First, it is ridiculed. Second, it is violently opposed. Third, it is accepted as being self-evident.