4 år som political soldier - upplevelser, konsekvenser och reflektioner i efterhand

Vem orkestrerade aktionen?

För de postmodernistiska liberalerna var mästerkattens story en välskriven, tidsenlig, självpsykologiserande och egocentrerad berättelse om hur individen mår bäst genom att motståndslöst flyta med i den individualistiska och nihlilistiska samtiden. För de mer militanta kommunisterna var det en bekräftelse på hur deras metoder är lyckade även i det större perspektivet. Hur de via hatet och hotet om våld driver människor till paranoia och slutligen uppgivenhet. Lägg på mästerkattens intelligens och berättartalang så uppfyller du både liberalernas och våldsvänsterns högsta önskningar om en "förstörd vilja"-nyårsavbön.

Det måste inte alltid handla om psykisk ohälsa och paranoida vanföreställningar, men jag skulle tro att en bit över 99% av svenska folket anser att till exempel dina och dina kompisars judekonspirationer är just paranoida vanföreställningar sprungna ur psykisk ohälsa. Men det är kanske inte riktigt trådens ämne.

Lite mer on topic;

Mycket mycket intressant och välskrivet mästerkatten. Den sömlösa upptrappningen av mer och mer extrema åsikter har jag sett beskrivits förut av andra användare, oavsett om de senare tagit steg tillbaka eller inte. Jag har faktiskt svårt att förstå hur det ens är möjligt att hålla sig psykiskt frisk om man är en av de som anser att de upptäckt en farlig sanning som inga andra har, men aldrig kan prata om det eftersom resten av befolkningen tycker att det är sinnessjukt. Det här gäller ju inte så mycket att vara Sverigedemokrat, för de är ändå så många att de borde känna ett helt gäng att snacka med. Men hur man ska behålla sansen när man tror på så obskyra saker som judekonspirationer eller vikten av rashygien verkar för mig vara oerhört svårt.

För övrigt förstår jag heller inte hur man kan förneka att mer extrema grupperingar av nationalism eller för den delen vissa vänsterorganisationer innehåller en del sektbetende. Små, små grupper av människor som tror på en sanning resten av samhället finner frånstötande. Det kan liksom inte bli annat än sektliknande.

Om sektbeteende definieras som att man har svårt att få gehör för sina tankar, så visst. Man ska dock komma ihåg att dessa åsikter en gång i tiden var, om inte mainstream så betydligt mer mainstream än idag. Sen så har antalet personer som håller med om något ingenting att göra med huruvida det är rätt eller inte. Jag är övertygad om att ifall nationalister hade haft samma möjligheter att nå ut som etablissemanget så hade vi haft nära på fullständigt stöd bland befolkningen.

Människan är i grunden en konformist som tycker precis vad människorna runt omkring tycker, så man kan knappast klassa människor som psykiskt sjuka bara för att de råkar ha en annorlunda åsikt. Snarare så har dissidenter en viktig funktion att fylla genom att påverka samtalet och det rådande klimatet och därmed förhindra intellektuell stagnation samt att en ohälsosam politik bedrivs.

Därför är det inte alls samma sak nu. Ca 750 000 svenskar skulle rösta på SD idag och alla tal pekar uppåt. Det är därför det är så svårt för etablissemanget nu, pekar du ut så många människor som rasister förlorar ordet i kraft,eller så legitimerar de rasism som en folkrörelse.

Att det blir sektliknande till en början är självklart om makten motsätter sig det starkt. Nu är det t.ex. judefrågan. På 30-talet var det allas lika värde. Motståndarna var tvungna att vara försiktiga, och framförallt var de tvungna att vara psykiskt starka. Alla politiska idéer har genomgått den fasen. Makten och dess medlöpare gör allt för att knäcka dig psykiskt. Mästerkatten klarade helt inte av att hålla ut tills nu när det är helt andra tongångar. Jag skulle faktiskt beskriva det som svagt.

Samtidigt finns det med tanke på dagens situation en del viktiga poäng i berättelsen, och det viktigaste skulle jag säga är att ventilera sina åsikter i det verkliga livet. Både mot politiska motståndare och bekanta. Tala med folk och gör "icke-pk-åsikter" till en naturlig del av din personlighet som du visar upp. Det är ju den du är egentligen. Du kommer bli förvånad över hur många som lyssnar och håller med, det finns ingen anledning att känna sig jagad.

Att springa runt som en undercoverspion när du inte behöver det kan inte vara nyttigt i längden. Allting har sin tid och att vara starkt ifrågasättande mot den rådande globalistordningen är nu så naturligt i Sverige och hela Europa att du inte behöver låsa in dig i ett torn dold från dina vänner och familj som en hemlig internetkrigare.

Mycket insiktsfullt och välformulerat. Hatten av!
De flesta bryr sig inte nämnvärt om vilka som tror på "judekonspirationer" och rashygien, men även om de gjorde det är "majoritetens åsikt" varken ett logiskt argument eller en fingervisning om åsiktens sanningshalt.
Välskrivet ja, men alltför narcissistiskt självömkande och navelskådande för att vara intressant. Men det ligger väl rätt i tiden, som sagt.

Anledningen till att folk upptäcker dessa farliga sanningar är ju för att de haft möjlighet att kommunicera med andra, argumentera fritt och ta del av information på bl.a. Flashback. De flesta människor är konforma och saknar förutsättningar för att tänka genuint självständigt utan hänsyn till vad omgivningen ska tycka. De känner av vad som är socialt accepterat och anpassar sina åsikter och attityder till den sociala emotiva kompassen, och är oemottagliga för kontroversiella men rationella argument och fakta. Endast en minoritet har den psykiska styrkan att stå emot det sociala trycket. Att vissa till slut inte pallar säger inget om sanningshalten i de radikala uppfattningarna i sig. Folk mådde inte precis dåligt av sina antisemitiska och rasistiska åsikter på 1930-talet.

Min hjälte Alexander Bard tweetade den här tråden på sin twitter. Grattis.
https://twitter.com/Bardissimo/status/287026704801738753

Rätt eller fel har inget med mitt resonemang att göra. Vilka möjligheter att nå ut är det nationalister saknar menar du? Ni har alla möjligheter att starta tidningar, TV, radio, whatever, men ni är så oerhört få att ingen bryr sig om er. Det där om "fullständigt stöd" är bara så verklighetsfrämmande att det inte går att diskutera.


Min poäng är nu inte att man måste vara psykiskt sjuk för att vara tex nazist. Även om jag personligen har svårt att se en frisk´människa snöa in på det. Hursomhelst, poängen är snarare att det verkar svårt att behålla sin psykiska hälsa när man väl tagit det steget, då i princip allt och alla runtomkring anser att nazistens åsikter och sanningar är ingenting annat än efterblivna.

Jag tolkar mästerkattens inlägg som att han drog betydligt mer åt nationalisthöger än SD är och jag skriver också att jag inte tycker rena SD-röstare borde vara speciellt tillämpliga på TS historia. I alla fall inte den isolation och paranoia han beskriver. Däremot anser jag att det finns ett tydligt sektbeteende bland SD:s internetfolk (jmfr tex hur många som sossar som försvarade Juholt på nätet med hur många som SD:are som försvarade Almqvist/Ekeroth), men jag tror egentligen inte de är speciellt representativa för SD:s väljarkår.

Klart inte majoritetens åsikt är ett bevis för att något är sant, men huruvida det är sant eller inte har heller ingen betydelse. Poängen är att jag inte tror det går att undvika viss paranoia och psykisk ohälsa när man delar sin sanning med 1000 pers och resten föraktar den.


För femtielfte gången då och kanske var mitt ursprungliga inlägg otydligt, sanningshalten i en viss grupps idéer är inte relevant för mitt resonemang.

Nationalister förföljs på alla tänkbara sätt i dagens västliga samhälle. Om vi tittar på lagar så finns det ex hets mot folkgrupp som hindrar nationalister från att nå ut med sitt budskap. Vidare så finns det i större delen av Europa lagar som gör det förbjudet att lägga fram bevis och fakta som går emot den gängse historieskrivningen om förintelsen eller för den delen andra världskriget utan att hamna i fängelse eller utsättas för andra former av censur.

Motståndaren har ett monopol över media och politik vilket de använder för att demonisera och delegitimera oliktänkande. Under de omständigheterna så har nationalister naturligtvis svårt att nå ut. När detta åsiktsförtryck inte finns, såsom på internet, så vinner nationalister snabbt terräng och dominerar samtalet. Om vi bortser på de rent ekonomiska faktorerna som förhindrar att nationalister tar sig in i mainstream media så är det mer eller mindre omöjligt att göra detta om man har hela samhällsapparaten emot sig. Ex så drabbas annonsörer och liknande för webtidningar som fria tider av hot från vänsterextrema vilket får dem att dra tillbaka sina annonser, vilket givetvis är mycket ekonomiskt skadligt.

Nationalister riskerar som en konsekvens av motståndarens totala dominans över media och politik att förlora jobbet, hotas, misshandlas och dödas, få se sin familj eller nära och kära utsättas för samma behandling. Detta är bara några exempel på vad som kan drabba en dissident i dagens 'toleranta' samhälle.

Att påstå att nationalister har samma möjligheter som andra att nå ut är höjden av naivitet.


Och detta baserar du på vad? Mästerkattens patetiska historia? Du får allt lov att underbygga ditt argument bättre om du vill hävda att nationalister skulle vara mentalt sjuka.

Sen vad människorna runt omkring tycker, officiellt eller inofficiellt, är ganska irrelevant för huruvida man är psykiskt sjuk eller inte. Om nationalister är psykiskt sjuka för att de har en avvikande åsikt så var Galileo också psyksjuk för att han trodde att jorden kretsade runt solen och inte tvärtom.

Samtidigt var det att förknippas med SD som gjorde honom skräckslagen. Men grunden verkar vara att han tar på sig en martyrroll som inte finns. Att förknippas med SD är inget speciellt, att media försöker trycka i dig att du är Breiviks okända tvilling ska du ta med ett leende. Om man inte ens kan erkänna att man likt 750 000 skulle rösta på SD inför sina närmaste vänner och familj är det som en önskan att bli en paranoid myt. Därför tycker jag det är en bra varning för Sverigedemokrater och nationalister. Sluta gömma er och säg istället vad ni tycker. Det kan balansera upp åsikterna och ge andra perspektiv. Ofta förstärker det dock bara er övertygelse