Totalt oupptäckta konstnärer, finns de?

En frågeställning har studsat runt i mitt huvud ett tag nu och jag bestämde mig för att besöka kunskapens wikipedia här på fb.

Tror ni det funnits någon, eller några, som hängett den extrema totalen av sina liv till att bete sig normalt, mediant och allmänt svenssonaktigt i konstens namn, för att sedan dö i eventuell stillhet med sin hemlighet obefläckad av massans blickar?

Bonusfråga: Finns det en möjlighet att alla gör detta och att de som inte pallar att hålla masken blir "kändisar"?

Kan nästan garanterat säga att det finns. Finns ju ett känt exempel (på en man jag glömt namnet på) som jobbade som vaktmästare på en skola och var allmänt normal och ospeciell tills man efter hans död sökte igenom hans lägenhet och fann flera tavlor som numera är kända inom art brut. Någon kunnig här kan säkert hans namn och kan berätta mer och rätt då jag säker missat massor av punkter

edit: missuppfattade totalt.

Livet är ett konststycke. Vissa gör ett mästerverk av det, andra lyckas med blind chans. De flesta är mediokra, härmar endast framgång, en del är missförstådda, får aldrig det genombrått de tycktes förtjäna. Övriga gillar mest att hålla i penseln och tänker inte längre än så!

Fast ditt exempel ogiltighetsförklarar sig självt i två steg. Dels målar inte en normal vaktmästare tavlor som blir kända inom art brut och dels upptäcktes det hela efter hans död.

Jag tänkte mig mer en person som gör sig själv till en samhällsaktiv installation som ingen någonsin lägger märke till i en konstlig bemärkelse. Helt enkelt en kille/tjej/man/kvinna/gubbe/kärring som sitter och håller på sitt verk med den fulla förståelsen att de aldrig kommer uppmärksammas på något sätt och inte heller önskar detta.

Finns de sådana som håller penseln bakom ryggen för alltid?

denne lever alltså ett medvetet svenssonliv, med en medveten konsnärlig intention. för att sedan stilla dö på ålderdomshem utan att avslöja att hela ens liv var en enda installation.

Exakt!

Nu vet jag vad granne hållit på med hela dagarna. Konfronterar honom imorgon!

min första tanke var att det vore en väldigt stor uppoffring för en sån billig idé, om så ett respektfullt och idealiskt utförande. samtidigt som jag undrar om det räcker med en konstnärlig intention för att rättfärdiga något som konst eller någon som konstnär?

vaktmästaren, som nämns ovan, var under sin livstid aldrig någon konstnär. vi vet inte om hans intention var att bli det eller inte, men eftersom hans bilder ses som konstföremål i betraktarens ögon efter hans död så rättfärdigar det honom som konstnär oavsett.

så jag påstår att antingen ser man inte en sån handling som konst, utan att han bara gör ett medvetet val att leva så, oavsett av intention. eller så ser man denne, för alltid oupptäckte, som konstnär och då även som svar på din 'bonusfråga' ser varje individs liv som enskilda konstprojekt, då konstnärens egna intention egentligen då inte spelar så stor roll och alla gör vi medvetna val...

Idag kan man i praktiken låta en apa måla, gömma undan skiten i några år och sedan plocka fram det som stor konst...av okänd konstnär.
Skaffa en apa!

Lite av min poäng...är konstnären som spikar upp sin tavla på väggen en snickare?