Wittgensteins topp

Det bör tilläggas att Filosofiska undersökningar inte alls skrevs på dödsbädden utan snarare var en sammanställning av en lång tids filosoferande. Därtill finns ingenting som tyder på att Wittgenstein vid sin död var en 'virrig gubbe'; motsatsen styrks rimligen dels av hans relativt låga dödsålder, dels av att Filosofiska undersökningar, i kontrast till vad som anförs i denna trådstart, har en tydlig struktur, även om den naturligtvis saknar konventionell utformning.

Är inte också en poäng med Tractatus att språket är en enda stor begänsning, vilket gör att sinnena förklara fallet. Det som inte kan förklaras med ord ska man icke heller försöka förklara, utan bara förstå.

Nu var det ett tag sedan jag läste om Wittgenstein, så jag kan ha blandat ihop det med någon annans uppfattning.

Vilka brister finns i korrespondensteorin?

Jag syftade alltså till teorin i Tractatus, den brukar nog snarare kallas "bildteorin" eller liknande.

Vad är de enkla föremål/ting som språket refererar till? Är idén om ett isolerat subjekt som "tar sig ut" till "yttervärlden" verkligen ontologiskt tilltalande? Har inte språket fler användningsområden än att vara rent informerande? Det finns mängder med invändningar som jag varken vill eller har tid till att gå igenom. Kort sagt tycker jag att man krånglar till det i onödan då det hela leder till en solipsism där "de andra" trots allt förutsätts eftersom språket är offentligt (med nödvändighet).

om ni kollar wittgensteins utgivning så inser ni att det är inte är särskilt konstruktivt att tala om att han gett ut 2 böcker

i korthet så är det i princip ingen idag som intresserar sig för Tractatus annat än som filosofihistoriskt verk

filosofiska undersökningar och en rad andra av hans böcker (om visshet, zettel, blå och bruna boken, om färger etc... ) väcker fortfarande stort intresse eftersom de utgör en levande del i den nutida språkfilosofin

dock är wittgenstein så lite i dialog med andra filosofer att han inte är alldeles lätt att använda i akademiska sammanhang

Tycker nog att du missar en del:
Bildteorin, Elementarsatser ...
Handlade inte Tractatus om hur vi uppnår sanning?

Paradoxer "bevisar" att teorin är falsk.

Jag skulle inte beskriva Tractatus så som du gör. Men sen är ju Tractatus många gånger väldigt svårförståelig, inte minst om man vill förstå vad som är det centrala filosofiska budskapet.

Att poängen skulle vara att alla satser som inte strikt rör naturvetenskapen är meningslösa känns som en underlig tolkning. Att moraliska uttalanden är tomma låter mer som något från Uppsalaskolan än från Wittgenstein. Hm. Som jag förstår Tractatus handlar den främst om hur vår upplevda verklighet utgår från språket. Eftersom språket definierar vår verklighet så kan alla filosofiska frågor lösas genom en analys av språket. Det är en viss skillnad mot hur du beskriver Tractatus,

För att besvara din fråga, toppen av Wittgensteins filosofiska karriär var helt klart den senare perioden. Inte i någon objektiv mening utan i en högst subjektiv. Jag gillar helt enkelt de teorier han presenterar i Filosofiska undersökningar och ogillar de han presenterar i Tractatus. Allt det där med språkspel ser jag som en perfekt beskrivning av hur språk funderar. Teorierna i Tractatus drar han alldeles för långt. Visst kan väl språket i viss mån begränsa vår verklighetsuppfattning, men att säga att språket är allt är, enligt mig, en klar överdrift.

Det finns många som hävdar att han på ålderns höst insåg sitt övermod och naivitet i Tractus och därför ville påbörja sitt nya verk Filosofiska undersökningar och att det nog kan ha vart synd att han inte kom längre.

Dock var han en väldigt paradoxal man som ständigt ändrade uppfattning angående allt vilket gör det svårt att säga om han någonsin hade kunnat komma fram till något.

Alla talar ni i generella termer och tycker an si an sa om Wittgensteins filosofi. Varfor vederlagger ni honom inte? Det ar inte svart. Min larare i logik star bakom den har.

Tinman:

Herr Wittgenstein, Ni havdar att allt ar sprak och att verkligheten ar spraklig? Hur som helst havdar ni att spraket ar verkligt, eller finns det nagon annan verklighet?

Wittgenstein:

Att havda nagot annat vore att havda metafysik. Har du forresten hort min senaste sentens, vad man inte kan tala om bor man inte tala om? Racker det som svar eller behover du nat mer mystiskt. Jag ar bra pa sant.

Tinman:

Kan nagot verkligt upphava sig sjalv och fortfarande vara verkligt?

Wittgenstein:

Ha! Du tanker alltsa havda att spraket upphaver sig sjalv. Lycka till! Nej, inget som ar verkligt kan upphava sig sjalv och fortfarande vara verkligt. Om nagot som ar verkligt upphaver sig sjalv ar det inte verkligt. Du ar tokig Tinman!

Tinman:

Allt jag sager ar logn. Sant eller falsk?

Wittgenstein.

Fy fan vad djavlig du ar, hemske hemske Tinman, det blir eldgaffel i rumppan, nu drar jag till norge och ger alla pengarna at syrran.