Droga bort nervositet, återvändsgränd?

Jag är inte den klassiska nervösa eller blyga personen. Men ibland åker jag ner i ordentliga svackor. Jag kan få torgskräck, sociala fobier och självförtroendet blir obefintligt. Då är det lätt att droga och supa bort besvären. Varje gång jag går ner mig i självkritikens träsk är det bara en fråga om dagar innan jag går på tranqsen eller flaskan. Det tar upp mig till normal nivå igen och jag kan fungera, ibland mer än så.
Jaha, så bra då, kan man ju tänka. Men är det så?
Det här är inget jag direkt lider av, jag har ett problem och jag tar itu med det. Jag självmedicinerar bort obehagliga känslor tills dom ger sig och sen är jag fit for fight igen. Men har svårt för att tro att en endaste psykolog skulle rekommendera den här taktiken och några långsiktiga, positiva effekter har jag ännu inte märkt av.

Gör jag mig själv en otjänst eller finns det några vinnarhistorier att tala om?

Så gott som alla människor är ju mer eller mindre blyga, och alkohol/lugnande gör så gott som alla människor mindre blyga... Det är ju inte en slump att folk lyckas hitta så mycket sexuella kontakter just på krogar och fester... =)

Bara du ser till att du kan fungera någorlunda ok även nykter och inte är sådär halvsänkt på droger hela tiden så är det i min mening lugnt...

Jag har faktiskt diskutterat det här rätt mycket med min psykolog då jag lider av social fobi, något som släpper rätt bra när jag dricker. Enligt henne så är social fobi eller blyghet som kureras med hemmakurer i form av alkohol eller vad du nu tar enbart är en genväg till försämring då det skapar ytterliggare en känsla av "behov" till ett visst preparat. Det är helt enkelt rätt farligt att sätta sån vikt på att kunna droga sig igenom sociala miljöer då man utvecklar ett behov på fler än ett plan så i längden gör du nog dig själv enbart en otjänst även fast det hjälper för stunden. Det finns många historier från just blyga/social fobiker där dessa besvär är just triggern till missbruket, man kunde slappna av helt enkelt utan att oroa sig. Men som sagt, i längden är det inget vidare. Det finns ju skäl till att så många uteliggare lider av psykiska besvär och de är ju inte enbart drogernas fel, utan snarare att missbruket varit en undanflykt från andra problem som bara blir värre ju djupare man sjunker i missbruket.

Därmed inte sagt att du ska bli nykterist, det är viktigt att du håller koll på vad du gör och varför du gör det dock. Det är ju en relativt tunn gräns mellan bruk och missbruk som du säkert vet.