Vad vill mitt ex? Kort text =)

Update och lite "vafanskajaggöra?":

Jag har fortsatt på ditt spår pungtung att ge mer även om han visar sig lite kylig och när han väl visar att han gillar mig så har det gått framåt, han har sagt att han är glad att jag kommer dit, att han vill se mig och krama mig, vi har snackat på skype och även haft igång cam och att döma utav sättet han tittade på mig då så gillar han mig, på riktigt.

Så alla tecken är goda på att detta går åt rätt håll, jag har köpt biljett och bokat hotell så jag åker dit om 3 veckor ungefär.

Så det enda jag egentligen uppfattar som ett "problem" är att jag känner att jag heeela tiden är den som hör av mig, han har ju hört av sig några gånger till mig (men jag kan nog räkna gångerna han har skrivit först på mina båda händer) och det senaste har det inte hänt alls. Jag vet inte om det beror på att jag hinner före eller vad man ska säga, för jag skriver något varje dag typ, inte så att vi snackar varje dag men kanske ett sms eller något på facebook. Vissa gånger har jag väntat till typ 1 på natten innan jag skrivit, för att se om han gör det först. Sen har det även hänt ett antal gånger att han sagt att han ska ringa upp eller att vi ska snacka och sen skiter han typ bara i det(?!). Detta gör mig sjukt osäker på honom och det gör mig även sjukt irriterad. För när jag skriver eller ringer vill han ändå prata med mig. Så varför tar inte han initiativet? Jag tänker inte höra av mig nu på ett par dagar å se om han hör av sig. Gör han inte det funderar jag på att fråga rätt ut varför det är så. Vad tror ni? (Och vet med er innan ni svarar att detta är mitt ex det handlar om, som jag dumpade för 4 år sen.)

Du dumpade honom, det sårade han för att han gillade dig väldigt mycket och nu förväntar du dig att han ska höra av sig lika mycket som dig? Guess what it's not gonna happen, han behöver bevis på att du verkligen bryr dig om honom denna gång.

Om du helt ärligt känner redan nu att de jobbigt att höra av dig till han så tror jag inte de här kommer att sluta bra. En tjej ska aldrig ha övertaget i ett förhållande på detta sätt som du nu har över han, de kommer bara att sluta illa igen för du kommer att förlora respekten för honom och göra slut igen och gör du inte slut så kommer du vara jobbig mot han för respekten finns inte kvar där längre.

En kvinna som kan gå så långt att tänka sig göra slut med en man respekterar inte honom eller förhållandet därför kommer hon heller inte respektera honom när de blir tillsammans igen för han har sjunkit en gång i hennes ögon. Kvinnor glömmer aldrig oförrätt, de kanske förlåter men glömmer aldrig, så om hon stannar i hans liv så blir hon en börda till slut.

"One chance per woman per lifetime"

Nu är de här väldigt generellt sagt för att alla funkar inte så men you get the point.

Vill du ha honom? Fortsätt höra av dig och berätta hur du känner, att du tycker han borde höra av sig också då vet han vad han ska göra.

Som sagt de känns som att när en tjej gör slut i ett förhållande med en kille så försvinner något värdefullt som på något sätt inte blir 100% återställt som när de första gången träffades, tjejen förlorar respekten för killen och han får då svårt att ha ett förhållande med henne.

Rätta mig om jag har fel, de så jag tolkat det hittils.

Jag förväntar mig inte att han ska höra av sig lika mycket, men någonting borde jag ju kunna få?
För oavsett om han har visat att han fortfarande tycker om mig och att han vill träffa mig, så blir jag jätteosäker på om han gör såhär för att det inte är viktigt för han att vi snackar eller för att han vill att jag ska ta initiativet. Och visst, det är jag beredd att göra, jag vet att jag måste ge mer än vad jag får tillbaka. Men han borde väl kunna visa något tecken på att han vill prata med mig, annat än att bara svara när jag skriver liksom. Visar det att jag bryr mig om jag är den som hela tiden måste starta, eller gör det mig bara efterhängsen liksom. Det är de två alternativen jag slåss med.

Jag tycker inte det är jobbigt att höra av mig, men jag tycker det är jobbigt att inte han gör det. Jag förstår ju varför han vill ligga lågt liksom, men att aldrig skriva visar sig ju mer som ointresse. Jag vet inte om han gör det medvetet eller om han inte tänker på att han faktiskt inte hör av sig.

Och jo, jag har respekt för honom. Jag gjorde inte slut på grund av att något var fel på honom. Jag tyckte om honom när jag gjorde slut, jag har tyckt om honom under hela tiden vi inte har varit ihop. Att jag gjorde slut berodde på att jag var en otroligt flyktig person som var ung och omogen och behövde slå sig fri från allt vad förpliktelser och ansvar heter.

Jag säger inte ofta hur jag känner för honom, för det första gör jag det inte för att jag känner att jag ännu inte bett om ursäkt (kommer göra det när vi ses, för jag vill inte göra det över telefon eller text) och då känns det liksom fel på något sätt att säga såna saker. Och för det andra gör jag det inte för att jag tycker det känns lite awkward att sitta och "kärleks"-förklara sig. Men det är klart, jag skriver ju och säger ju att jag ser fram emot att träffa han, att jag tycker om honom, att han är fin osv.

Men jag vet inte, jag är en ganska stolt person som inte gärna vill "put myself out there", jag har lätt för att känna mig efterhängsen och lätt för att ta avstånd om jag inte får respons. Så om jag anser att jag har visat mycket, så kanske det inte är så mycket i andra personers ögon som har lättare för att visa sig sårbara. Jättesvårt att formulera detta, men det kanske går att förstå =)

Ok bra att du vet vad du gör i alla fall, men fortfarande eftersom det var du som gjorde slut och det sårade han så är det därför han har svårt att ta kontakt med dig. Du får helt enkelt föreslå en träff, du behöver inte kärleksförklara dig på nätet. Att säga att någon är fin räcker inte i en sån här situation, de går o tolka på många olika sätt, föreslå en träff istället.

Tvekar han eller frågar varför säg bara att de vore kul o träffas för att ta en fika eller liknande.

Ångrar du verkligen att du gjorde slut?

Han är (oturligt nog) intresserad av dig.

Vi ska ses om 3 veckor. Det var han som föreslog att han tyckte vi skulle ses. Men jag tog initiativet om att det verkligen blev av, eftersom jag verkligen vill träffa honom och eftersom det var väl inte mer än rätt att jag tog tag i den saken. Så vi kommer spendera en helg tillsammans framöver. Så alla tecken är ju goda, för jag vet att han verkligen är glad över att jag kommer och hälsar på. Därför jag blir förvirrad när han inte verkar vilja ta något eget initiativ till att snacka. Men det kanske är som du säger att han har svårt för det, även att bara göra det någon gång. Antar att han är rädd för att jag ska göra samma sak och därför ligger väldigt mycket i lä.

Jag ångrar inte att jag gjorde slut, för när jag gjorde det så gjorde det för att jag hade så mycket med mig själv och jag var alldeles för omogen för något seriöst. Men jag ångrar sättet jag gjorde det på och vad jag gjorde efteråt. Jag är helt säker på att jag tycker om honom, som sagt, det har jag gjort hela tiden. Men sen vi började snacka igen (tidigt på våren förra 2012) så har det bara växt sig starkare under hela tiden. Jag är säker på att jag vill träffa honom och sannolikheten att jag utvecklar känslor för honom då är stor om det inte är så att jag redan har det. Eller om jag alltid har haft det.

Ja, det känner jag också. Oturligt nog. Hade ju varit lättare om det bara varit jag som varit det, hade sparat en del problem som kan/kommer uppstå som inte skulle uppstått i ett nytt förhållande. Men men. It is what it is.