Vad är det för fel på mig?

Hej

Jag behöver eran hjälp och vill gärna höra om någon annan har upplevt/upplever samma.

Vi börjar lite från början.
I unga skolår (lekis - 6an) var jag rätt så sprallig och busig av mig. Tjoade och var inte rädd för att skrika riktigt högt, precis som de flesta gör i den åldern.
På senare år i högstadiet började jag bli mer tystlåten och tillbakadragen av mig, ville inte alls prata högt på lektioner, definitivt inte inför stora grupper och inte heller på raster prata inför flera människor. Har förlorat alla mina vänner sen grundskolan. Eller inte förlorat men tappat kontakten med dom. Är rädd för att ta kontakt med dom.

När jag sedan började gymnasiet så blev det ännu värre vill jag påstå. Satt i stort sett helt knäpptyst på gymnasiet, sa jag något så var det oftast kortfattade meningar/svar och endast när det var en liten grupp personer närvarande.
Jag måste alltid läsa av och analysera människor innan jag börjar prata med dom. Jag vill helt enkelt veta vad det är för sorts människor jag har att göra med.
Så man kan säga att efter tre år i gymnasiet så kände jag dom, men ingen kände mig.

Jag tänker väldigt mycket. Man kan säga att jag konverserar med mig själv i huvudet väldigt mycket. Speciellt om jag befinner mig i en situation där jag måste försöka vara social. Då frågar jag mig själv vad jag kan tänkas bli frågad och vad jag ska svara på den frågan. Efter jag pratat med någon så brukar jag alltid bedöma hur jag skötte mig. Skötte jag mig bra så blir jag glad och stolt. Dåligt, ja då ligger det och grämer i huvudet ett tag.

Har även svårt för att prata med nära släktingar. De enda jag kan prata och vara mig själv med, är mina föräldrar och syskon.
Gruvar mig för att gå ut och äta, eller göra andra aktiviteter bland folk. Svårt att veta hur jag ska bete mig i sociala sammanhang, vad jag ska säga, hur jag ska säga det.

Har inga direkta intressen. Men då och då så snöar jag in mig på olika områden. Nu har cannabis varit det senaste. Jag kan läsa och läsa och läsa otroligt mycket på det område jag snöat in mig på. Kan läsa på i någon månad ibland kortare och sen hamnar jag någon annanstans.

Är det någon som känner igen sig? Att jag har någon sorts social fobi står väldigt klart för mig, men ibland känns det som att det är något annat också. Vad tror ni?

Sist vill jag säga att jag ändå, trots allt, trivs med min situation. Tror att jag alltid kommer att vara en ensamvarg men den tanken oroar mig inte allt för mycket.

Asperger syndrom kanske?

Den tanken har slagit mig ett par gånger, men vet inte om jag "kvalar" in på det? Hur går det till när man ställer en sådan diagnos?

Det känner jag igen... Det är jobbigt då det kan gälla mellan en vecka till 6 månader innan man känner sig bekväm med dom.
Kan väl vara en sorts försvarsmekanism?

Vet inte riktigt men antar att man bokar tid hos psykolog och gör utredning osv.

Min psykiater ville undersöka om jag har Asperger. Då gav han mig ett frågeformulär. När jag forskade lite om Asperger på nätet hittade jag exakt samma frågeformulär fast på engelska. Det är 50 frågor. Du kan fylla i det om du vill så får du direkt veta om det föreligger risk för Asperger/autism eller inte. Det är inget definitivt svar men kan ge en fingervisning och tydligen så använde ju min psykiater samma formulär. Här är det:

http://psychcentral.com/quizzes/autism.htm

Det finns även en massa andra test du kan ta om du känner för det. Här finns en massa:

http://psychcentral.com/quizzes/

Jag tog själv ett test för personlighetsstörningar på en annan sida. Sidan som det testet fanns på verkar vara nere nu av någon anledning. Men du kan googla "personality disorder test" eller "personality disorder quiz" om du känner för det. Jag hittade detta test som kanske kan vara något. Har dock inte testat det själv.

http://similarminds.com/personality_disorder.html

Uppvisade du tendenser till bristande social kognition när du var liten, både bland jämnåriga och vuxna (tidigare eller från och med lekis)? Har någon av dina föräldrar eller någon annan nära släkting haft socialt avvikande drag? Om svaren nu är positiva är det inte helt omöjligt att du skulle kunna ha Aspergers syndrom, men jag får intrycket av att din situation är sprunget ur någonting annat. Om ditt inåtvända och undvikande beteende först framträdde under tonåren så spricker den teorin, då Asperger är ärftligt och synligt tidigare än så.

Att du tänker mycket behöver inte betyda att det är något fel på dig. Det kan helt enkelt vara en del av din personlighet som har förstärks i och med din sociala fobi, och det i sig kan verkligen uppenbara sig "aspie-likt" (talar av egen erfarenhet). Jag känner verkligen igen mig själv i just det ständiga analyserandet, och har till och med fått arga tillsägelser från min personliga terapeut att "sluta tänka så jävla mycket"

Hmm. Jag har nog alltid så länge jag kan minnas varit blyg inför folk. Men det var just i högstadiet som det eskalerade och jag blev mer och mer tillbakadragen.
Vad jag vet så har jag inga släktingar som har/haft aspergers, men några stycken har varit lite socialt avvikande, dock inte i samma skala som mig.

På vilket sätt har du varit blyg?

Har du någon aning om hur det kommer sig?

Hmm. Rent spontant vet jag inte vad man ska tycka. Du kan ju alltid boka tid för undersökning hos en psykolog för ett mer säkert svar.

Exempelvis så har jag alltid undvikit människor när dom hälsat på min familj. Aldrig direkt öppnat käften inför okänt folk. Lite allmänt blyg som en del barn brukar vara.

Varför det eskalerade omkring högstadietiden har jag inte den blekaste aning om..

Det är lättare att vara blyg när man är liten, mer accepterat. Är man blyg som vuxen blir det jobbigare eftersom man bär mer ansvar osv, och kanske därför du uppmärksammat det mer nu.