Varför bygga ballistiska robotar om de inte ska bestyckas med kärnvapen?

Jo, jag har suttit och funderat lite på frågan. Det finns ju gott om typer på forumet som hävdar att Iran INTE försöker ta fram kärnvapen. Det jag frågar mig då är om det finns något värde i att använda ballistiska robotar med en räckvidd 4000 km om de inte ska bestyckas med kärnvapen? Har den här typen av vapen verkligen en sådan träffsäkerhet att de, vid konventionell laddning, kan användas effektivt mot militära mål? Nu vet inte jag vad en enhet som kan flyga runt 4000 km kan tänkas kosta, men jag har på känn att den är lite för dyr för att bara småbomba civilbefolkningen med.

Om vi tittar på andra stater som använder sig/har använt sig av/utvecklar så kallade IRBMs så ser vi följande stater:
Indien, Pakistan, Israel, Nordkorea, USA, UK, Frankrike, Ryssland och Kina. Ja, och då givetvis Iran. Alla dessa stater påstår sig inneha/utveckla kärnvapen utom Iran och Israel. Israel förnekar dock inte heller att de skulle ha kärnvapen och många bedömare anser att det är troligt att de har just det. Men om Iran inte utvecklar kärnvapen, vad ska de då med sina IRBMs till?

Även om vi går ned ett snäpp och tar oss en titt på robotar som har en räckvidd som är snäppet under IRBMs, alltså MRBMs, så ser vi enbart kärnvapenmakter, och givetvis Iran. Inga stater med enbart konventionell militär tycks anse att det finns någon nytta att inneha den här typen av robotar. Utom då Iran.

För när vi går ned på ballistiska robotar med kort räckvidd hittar vi andra kärnvapenfria makter. Även när vi tittar på kryssningsrobotar med lång räckvidd (över 1000km), så ser vi främst kärnvapenmakter. Turkiet och Iran är undantaget, även om Sydkorea också utvecklar den här typen av vapen. Här vill jag dock påstå (rätta mig gärna om jag har fel) att det faktiskt finns ett betydligt större konventionellt värde än hos MRBMs, då jag tror att den här typen av robot har en betydligt bättre träffsäkerhet, och därför kan användas mer effektivt mot specifika militära mål.

Visst, man kan ladda MRBMs med mer sprängdeg, men jag är skeptisk till att de är speciellt effektiva just eftersom träffsäkerheten är dålig, och om de nu var användbara kan man fråga sig varför länder som USA gått ifrån systemet till förmån för just kryssningsrobotar.

Så, min fråga är, varför har Iran utvecklat, eller utvecklar, ballistiska robotar med så pass lång räckvidd som de faktiskt gör, om de inte ska bestycka dem med kärnvapen? Finns det någon konventionell mening med detta? Varför gör då inte andra kärnvapenfria makter det?

jag förnekar inte att Iran försöker skaffa kärnvapen men Iran kan göra så mycket annat med sina långdistansrobotar som tex bestycka Hezbollah med de. Hela libanon är fyllt med robotar från iran som är riktade mot israel. En order och det kommer att regna raketer,robotar,missiler you name it. Inte bara från Libanon utan från Gaza och från Iran med. Inget modernt försvarsystem kan hantera det där.

Ingen skillnad på robot och missil.

Nu är det väl lite fråga om vad Iran med flera "lågtekniska" stater har tillgång till för styrsystem.
Om vi utgår från att de ligger på vad stormakterna fixade på 80 talet så är det en träffsäkerhet på runt 15-25 meter. Med en entons stridsspets så tar det hand om det flesta mål.

Sen kan man ju ladda med kemiska eller biologiska stridsspetsar också. Kemiska vapen kallas ju ofta fattigmanskärnvapen.

Västliga system idag (och jag utgår från att kamrat Ivan har samma ungefär) kan pricka inom metern.
Jdam:s styrsystem har visat sig sätta mer än 50% av vapnen inom en fot och över 90% inom 3 fot.
Detta ledde till att man i slutet av invasionen i Irak slutade fälla stridsladdade bomber mot stridsvagnar som stod inne i städerna. Tack vare precicionen i målsökaren räckte det med betongfyllda bomber.
250Kg stål och betong i överljudshastighet sabbar ungefär vilket motorblock som helst

Hizbolla och Hamas har inga långdistansvapen alls. För det första är de inte lättrörliga och skulle därmed bli skrot snabbare än kvickt. för det andra är de totalt onödiga för de små avtånd det handlar om. Vad de har är helt ostyrda vapen som riktas mot städer då de överhuvudtaget inte har förmågan att kunna pricka ett militärt mål.

Hur många träffar de skulle få in med dem är en svårare fråga. De har gott om dem. Israelerna har haft 20 år på sig att bygga luftvärn för att plocka ned dem och de tog ned ca 75% av det som sköts från gaza sist. Sen får man också ställa sig frågan vad som händer om Israelerna ger sina raktetbatterier order om fri eld ty de har en hel del av samma vara, dock av betydligt bättre kvalitet.
Hizbolla och Hamas får garanterat iväg första salvan men frågan är som sagt hur mycket det finns kvar att skjuta en andra salva med.

Man kan använda andra typer av stridsspetsar på ballistiska robotar, kemiska och biologiska vapen är det givna svaret som jag ser det.

Nu är jag övertygad om att iranierna plockar med kärnvapen, men rent teoretiskt fixade ryssarna biologiska stridsspetsar redan på 1980-talet, och kemiska på 60-70 talen (om jag inte minns helt åt helvete fel d.v.s.).

Inget större fel på minnet där inte.
SCUD var ju till exempel avsedd för att langa senapsgas

Fast man ska inte underskatta den psykologiska effekten av ex. Scudmissiler (visserligen inte ballistiska, men detnärmaste exemplet som det finns historik på i väpnad konflikt i nutid). Även om de är laddade med trotyl så skulle de ha kunnat bära kemiska radiologiska vapen osv.

De strikt taktiska fördelarna är begränsade, tom om de verkligen bär nukleära stridsspetsar så är de taktiska fördelarna små om inte systemet har hög noggrannhet. Min bedömning efter det jag läst så är ballistiska missiler mer ett psykologiskt vapen än ett taktiskt.

Edit:språkligt så är det en taktisk ballistisk missil, så det är väl korrekt att scud nog räknas som ballistisk missil, my bad.

Scud är en nyårsraket i förhållande till det jag talar om. De Scuds som länder som Nordkorea och Iran lagt vantarna på har en räckvidd på kanske 300km, de robotar jag talar om har kanske 4000 km. Scud har dessutom urkass träffsäkerhet.

Min poäng är i alla fall att de vapenbärare jag syftar på är mångdubbelt större och kostar betydligt mer att tillverka. Att bara använda ett sådant vapen med en konventionell laddning mot civila mål kan tänkas bli ekonomiskt ohållbart.

Även om vi tittar på en t.ex. Rodong-1 (se http://en.wikipedia.org/wiki/Rodong-1), som Iran köpt in, så ser vi följande (saxat från wikipedia):

Ingen källa anges ifs, men ändå. Här finns det ifs andra nämnda operatörer (osäker på om det är före detta operatörer eller nurvarande) är Syrien och Egypten.

Det skulle oavsett röra sig om WMDs. Jag tänker om det finns någon egentlig konventionell mening med det hela. Om man skulle fråga Iran varför de utvecklar den här typen av vapen, vad hade de då svarat? "Nej, vi har inga kärnvapen, men kemiska och biologiska stridsmedel har vi tänkt kan komma att bli aktuellt "?

Sådana farkoster är utmärkta att skjuta upp satelliter med också, händelsevis. Sedan kan man (och bör man kanske) tro vad vad vill om den saken.

vi får se inom en snar framtid mullorna må vara onda men dom är inte dumma dom skulle inte gå ut i krig om de inte kan garantera en vinsr

Visst Imron, men det jag menade är att det är ju endast Scud-missiler vi vet någorlunda vilken taktisk effekt de har. Jag utgår från att de nya missilerna har större psykologisk effekt än strikt taktiskt. Få länder har ju den effektiva informationsteknologin som US har för att taktiskt kunna använda ballistiska missiler. De länder som har det har ju i stor utsträckning kärnvapen redan.

Nordkorea har ju möjlighet att använda dem, men det vore ju självmord att använda mot stormakterna. Som hot är ju värdet begränsat, ingen verkar ju bry sig om Nordkorea ändå. Exakt vad uppnår de? Jämför med deras förhållandevis stora arsenal av konventionellt artilleri.

med andra ord så kan de aldrig gå i krig eftersom du aldrig kan garantera en vinst.
Sen beror det också på hur du definierar en vinst.

Utplåna Israel? Knappast troligt. Hezbolla och hamas har inte folk eller matriel så det räcker helt enkelt. Infanteri med kalashinkovs mot attackhelikoptrar och stridsvagnar blir lite av första världskrigets stormingar mot kulsprutor.

Balistiska robotor från Iran finns det patriot Block4 mot och skulle dessa sen vara laddade med något olämpligt så finns det en klar risk för Israeliska kryssningsrobotar åt andra hållet laddade med en strålande lösning på bostadsproblemet i flera iranska städer.

Politiskt skulle den senare antagligen kunna ses som en vinst för mullorna då verdergällningen inte står i proportion men vilken nytta har de av det svävandes i omloppsbanan i förångat skick?