Angående välgörenhet

Skulle gärna höra vad vi ekonomiskt intresserade individer tänker och hur vi handlar när det gäller välgörenhet.

Själv tillhör jag de av Obama förhatliga 2% här i USA som ska drabbas av skattehöjningar om han får som han vill. Jag är ruskigt trött på folk som tror att man kan få saker och ting gratis här i livet. Jag har jobbat hårt och förtjänat mina slantar. Detta år har jag gett typ 50 dollar i välgörenhet och detta på jobbet pga grupptryck.

Nu senast ha vi fått en liten önskelista från en s.k fattig familj bestående av en ensamstående mor (givetvis) och hennes tre ungar (olika fäder får vi väl anta, brukar vara så i dessa kretsar). En del modesta saker står på önskelistan som strumpor och en burk läsk. Men en 9-årig son satsar högt och önskar sig bland annat en snowboard (!) och en cykel.

Visst, jag skulle knappt märka i plånboken om jag köpte en snowboard, men samtidigt - vad skulle det sända för signaler? Dessutom blir jag upprörd över att mamman har mage att önska sig saker som t.ex örhängen.

Räcker det inte att jag betalar 35% i skatt som säkert försörjer bland annat denna familj? Nej här förväntar man sig örhängen från mig som arbetar hårt för mina surt förvärvade slantar, fortfarande barnlös som 31-åring delvis pga att karriären kommit ivägen medans denna trebarnsmor efter vad vi får förmoda går hemma och lullar på evig semester och ploppar ut en unge efter en annan utan att ha råd att ta hand om dem..

Hursomhelst, efter att nu fått ventilera min ilska lite skulle jag vilja höra hur ni andra ställer er till välgörenhet i allmänhet? Hur mycket skänker ni?

PS. Av någon sjuk anledning funderar jag ändå på att köpa ungen en snowboard, men samtidigt - det sänder ju ut helt fel signaler. Är dessutom bergis på att mamman röstat på demokraterna. Så det för väl bli en burk CocaCola istället.

Eftersom att jag är svensk och bor i Sverige känner jag mig inte alls tvungen att skänka pengar eller dyl till välgörenhet. Varför? Därför att vi ha typ världens högsta skatter och de försvinner ju ändå mer eller mindre till de stackars invandrarnas bidrag och allt jävla helvete det nu kan vara. Därför känner jag att det är mer än nog från min sida när det kommer till välgörenhet. Mitt motto är: Skänk inget till välgörenhet idag. Det kommer i slutändan bara leda till att dina avkommor (etc) får fler att konkurrera med om de befintliga resurserna imorgon.

Staten skänker 1% av våra skattemedel till SIDA som skänker iväg det igen till vad de anser behöva våra pengar till bättre än oss som tjänat ihop dem...

I övrigt skulle jag aldrig skänka 1kr till något...

Att bara stoppa mat i munnen på någon som inte orkar / vill skaffa egen mat förlänger lidandet...

Se på dagens generation som aldrig lärde sig koka pasta ens ...

Om du nu skattar i USA så kan du väl precis lika gärna ge pengarna till någon
tax deductible charity? Då får du åtminstone bestämma vad dina pengar går till.

Det är inget fel på att hjälpa andra människor. Grattis till ett bra liv som du har kämpat för, tyvärr har alla inte lyckats med det. Även om många har haft samma möjligheter.

Har en kompis som gör det eftersom han tror att IRS kommer tro att han är en hedersknyffel om de granskar hans deklaration. Men själv har jag väldigt svårt för välgörenhetsorganisationer och deras proffstiggare, ofta har ju topparna rent av miljonlöner. Värst just nu är salvation army som står utanför var och varannan affär nu under julsäsongen och skramlar med sina bössor.

Skönt att merparten här sett igenom denna cyniska bransch. Återstår då frågan, vem är det som skänker egentligen? Människor som inte har stake att säga ifrån?

Ja. Samt indoktrinerade stackare.
Fortsätt upplysa alla du känner om att man ska se ALDRIG skänka pengar till något sådant.

Många må ha spenderat en läropeng och insett vilket jävla skit det är.
Helt naturligt och sunt att lära sig hur saker fungerar.

Folk som inser att inte alla människor har haft samma chanser, möjligheter, hjälp, sociala nätvärk och tur som jag har haft i livet.

Vanliga klyschan, 99% av alla som har det jävligt i Sverige har det pga de är en kombination av lata / dåliga. Om man har lite driv så är det inte mycket som håller dig tillbaka i det här landet.

Många stillar sitt dåliga samvete bara genom att ge pengar.
De bryr sig mindre om vart pengarna tar vägen.

Sen finns det faktiskt vissa organisationer som gör bra saker med pengar de får.
Ett bra exempel i Sverige är Sjöräddningssällskapet.
Vet inte på rak arm vilka i USA som skulle vara värda att ge till.

Försökte komma undan julklappslistan men dagen innan "deadline" kom min chef förbi och sa med uppfordrande ton: "G, I see you didn't buy anything yet..". Så för karriärens skull drog jag och köpte tre presentkort à 50 dollars till en bokaffär till ungarna. De lär väl aldrig öppnat en bok tidigare, så förhoppningsvis kanske man kan få in dem på rätt bana även om jag tvivlar. Att köpa något till mamman däremot är uteslutet. Att hon ens har mage.. Själv får jag på sin höjd en tröja och ett par byxor av mina föräldrar medans denna dam önskar sig alltifrån en TV till en bakmaskin av fullständiga främlingar.

Anyway. Kanske inte världens mest intressanta tråd. Svarta ungdomar som säljer chokladbitar på tuben har jag köpt av ibland och sedan slängt chokladen. Bättre att de tjänar pengar hederligt än att de rånar folk osv. Har även en städerska som jag betalar lite överpris till, ser det lite som välgörenhet under mer värdiga former än rent tiggeri.