Knäcka den manliga feminist-nöten.

Jag funderar fram och tillbaka på varför vissa män blir stolta feminister och brinner enormt för feministiska frågor. Innan trodde jag att det handlade mycket om att ställa sig in, men så enkelt är det nog inte, det håller inte i längden.

Istället har jag en liten ihopsnickrad analys av den typiske manlige feministen nedan:

En del vita män men dålig självkänsla motiverar sitt självhat genom att bli feminister. Han är en dålig människa och det finns en förklaring till varför: han är en vit man. Ifall han sedan accepterar den feministiska dogman så kan han göra en mental arkobatikövning och deklarera sig själv som en god människa för att han nu kämpar för "rätt sak" och har "de rätta åsikterna". En försvarsmekanism helt enkelt.

Om man nyktert vill försöka lösa orättvisor och strukturell diskriminering så finns det andra vägar att gå utan att behöva skuldbelägga mannen för allt ont. Jag kan annars inte förstå varför man skulle vilja anamma en självdestruktiv ideologi, det är som en jude som sympatiserar med Hitler.

Det är en vedertagen förklaring för många andra "extrema" ideologier. Människor med taskig självkänsla finner en gemenskap och det "sanna idealet" och därmed stärker sig själv i tron att man blir en bättre människa. Skillnaden är dock, att fascism eller kommunism inte direkt är självdestruktiv i sitt tänk, fascister hyllar fascister. För en man som är feminist så handlar det snarare om det motsatta.

Därför undrar jag ifall mannen lyckas separera sig själv från gruppen "män" när han samtidigt målar ut "män" som roten till allt ont? Det här har jag inget bra svar på, kanske har han bara masochistiska tendenser och separerar sig inte alls från gruppen "män" utan finner en slags välbehag i det hela, men det där blir alldeles för komplicerat för att tilldela mer än några få män med säkerhet. Antagligen finns det en handfull med faktorer som får vissa män att bli die-hard feminister.

Ni får göra dela med er av era synpunkter.

Intressant teori. Jag hinner dock inte svara ingående just nu. Har annat som måste göras. Men jag skulle gissa att den uttalat feministiske mannen separerar sig själv från gruppen män på så vis att han anser sig vara upplyst och stå över oss andra. Han är ett lyckat exemplar som nått insikt. Typ. Han är inte som vi andra och är därför befriad från alla de negativa egenskaper som tillskrivs kollektivet män. Han vet liksom bättre än att vara som vi andra. Jag tror inte att det handlar om någon sorts masochistiskt välbehag. Snarare en slags självgodhet?

Jag tror ovan stämmer in på många individer, kombinerat med en önskan att tycka rätt saker. Föga förvånande är även dessa individer troligtvis för gränslös invandring, mot kärnkraft och pro Palestina.

Politisk korrekt och hjärntvättad av sig själv = Tvättäkta tokgalen mao

Om Hitler hade menat att judar skall ha samma rättigheter och skyldigheter som hans stolta ariska folk så hade ju din liknelse haft en poäng. Men nu var det ju inte riktigt den frågan han drev.

Manliga makthavare tjänar på att deras manliga konkurrenter är kuvade. Därför är de feminister!

Okej, för att fortsätta på en onödig liknelse som egentligen inte är huvudpoängen så är det mannen i den här analogin som är juden, och feministen som är Hitler. Om det så fall är som du skriver, så vill alltså feministerna att mannen ska ha lika rättigheter och skyldigheter som kvinnan? Det här blir rätt fort tröttsamt, poängen (som du bekvämt missade) är att ideologin inte direkt gynnar mannen, tvärtom skulle jag vilja säga. Mycket av feministisk retorik går ut på att förklara hur fruktansvärt mansväldet är.

Jag ber om ursäkt om du upplevde att jag drog Hitler-kortet.


Visserligen har du rätt, men de flesta människor med tydliga åsikter brukar vara självgoda. Jag gillar mina liberala värderingar, jag är stolt över dem. Jag upplever att dem är de bästa åsikter man kan ha. Men skillnaden är ju att samtidigt som mina åsikter och värderingar är bra ideal, så är dom även bra för mig som person. Och det kan man knappast säga om män med radikalfeministiska åsikter. Det finns ett element av självutplånande som jag inte kan komma på finnas i någon annan etablerad ideologi. Jackie Arklöv, nazisten, ungefär. Alla är nog överens om att Arklöv nog fick ta ett för många par slag mot huvudet som barn.

Kanske det. Men just vad gäller (radikal)feministiska män är det tydligt att de med en slags uppblåst förmätenhet särskiljer sig från oss övriga män. Det är fullt möjligt att de tycker att idealen de förespråkar är bra för dem som personer. Försvarsmekanism. Förvirring. Jag vet inte.

Jo det brukar ju heta att feminismen är bra för oss män med, men så brukar propagandan alltid låta. Kan vi få se lite konkreta bevis på det då kanske eller kan man få se en feminist ta det manliga perspektivet. Eller varför inte bara låta män som vill ta upp mansfrågor få göra det utan att mobbas till den grad att de ger upp?

Nej, det finns inga faktiska bevis för att feminismen kommer "i slutändan" vara bra för mig. Det enda retoriken talar för är att mannen ska krossas. En invändning till det brukar vara då att "det är inte mannen det är fel på, utan mansrollen". Sedan att Sverige fått ranken som mest feminina landet i världen talar ju för att det inte finns någon mansroll kvar, den har "infusierats" i kvinnorollen. Kan det verkligen vara ett sådan stort problem med mansrollen när den inte längre existerar? Eller är det snoppmänniskor som är problemet?

Ja, det är direkt osmakligt hur män som försöker diskutera mansfrågor och/eller problematisera mansrollen genast hånas som löjliga gnällspikar. Drama queens som helt utan verklighetsförankring förstorar upp saker och ting.

Ja du, jag vet inte vad som är problemet. Mansrollen eller vi män. Vilken mansroll förresten? Hur ser den ut idag? Eller är den som du säger - icke existerande?

Varför skulle feminism innebära att man skuldbelägger mannen för allt ont? Visst finns det bittra feminister som är hatiska mot män, men långt ifrån alla är det. Om man ser till kärnbudskapet handlar det om att alla ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter oavsett kön och där finns det inte något som står i konflikt med att man skulle kunna vara man och feminist.

Det där låter ju jättebra! Jag skriver upp på det där helt klart. Men får jag fråga dig som kvinna, kan du och jag göra precis samma sak om vi vill? Har du färre/fler rättigheter och möjligheter än mig? Har vi olika skyldigheter?

Vi har samma skyldigheter och rättigheter i dagens Sverige. Men det var inte så länge sedan det inte var på det viset, så det är klart att vi fortfarande är påverkade av det. Ett exempel är att en del, både medvetet och omedvetet, anser att kvinnan är bättre lämpad att ta hand om barn vilket resulterar i orättvisa bedömningar i vårdnadstvister.