En skildring av svensk feminism

Nej, man kan inte göra det, om man vänt sig till olika arbetsgivare. Eftersom arbetsgivarna är olika människor så bedömer de CV:na olika. Det är inga konstigheter alls med det. Om man skickade in likadana CV:n till samma arbetsgivare, med olika namn, och han bedömde dem olika, ja då hade det varit en annan sak. Att sedan detta rent praktiskt inte är genomförbart är en annan sak.

Ja, det är svårt att veta på vilka grunder, och alltså kanske det inte alls har med diskriminering att göra, om det nu förekommer, vilket jag starkt ifrågasätter.

Jag förstår hur du tänker men du har fel. Det spelar ingen roll att arbetsgivarna är olika eftersom man gör ett tillräckligt stort urval under antagandet att utfallet på makronivå måste vara slumpmässigt, då tydliggör man skillnader som är strukturella - dvs skillnaden i dokumentet som är namnen.

Man kan säga som så att även om arbetsgivarna gör helt olika bedömningar bör de vid ett tillräckligt stort urval inte missgynna kvinnor mer än vad slumpen kan förklara, hur stor konfidensintervall man sedan får avgörs på grundval av standardavvikelse och urvalsstorlek och så vidare..

Ska poängtera att jag inte har läst exakt vilken metod de använder sig av, jag utgår bara ifrån vad de antagligen har gjort. Seriösa forskningsrapporter måste underbyggas om det är möjligt med statistiskt säkrade metoder, annars blir det väldigt svårt att bli publicerad. Notera också att dessa genomgår opponering innan publikation osv.

Nej, jag tror inte man kan resonera så. Arbetsgivare tänker inte så enhetligt. Det handlar om bransch, om erfarenhet och liknande. Hos arbetsgivaren alltså.

Att en arbetsgivare medvetet skulle missgynna en kvinna tror jag inte sker, för arbetsgivare är väl införstådda i vilka konsekvenser det kan ge. Det är olagligt och de vet mycket väl om det. Jag hade inte tagit risken som arbetsgivare.

Nejmen jag försökte ju förklara att det spelar ingen roll om arbetsgivarna inte tänker enhetligt, man kompenserar för detta genom undersökningens utformning. Jag vet att det här är lite av härskarteknik och det ber jag om ursäkt för, men jag har studerat en hel del statistik och vet vad jag talar om.

Dels så går det inte att säga om arbetsgivare gör det här medvetet eller om det helt enkelt grundar sig på subjektiva bedömningar där man undermedvetet uppfattar kvinnor som underlägsna. För övrigt finns det i praktiken ingen risk för en arbetsgivare att bli fälld för att inte kalla en viss person till intervju, då man alltid kan hänvisa till subjektiva överväganden.

Varför exakt är det oväsentligt att arbetsgivare inte tänker enhetligt? Om en arbetsgivare värderar kvalitet A, en annan kvalitet B, en tredje C och så vidare, varför kan det inte ge utslag i statistiken? Och vad är det för statistik du talar om?

Om de uppfattar kvinnor som underlägsna och därför prioriterar bort dem begår de ett lagbrott och polisen måste kontaktas. Kontaktar man inte polisen görs nog inget, och om polisen kontaktas och inget händer begår polisen tjänstefel.

Jo på enskild nivå ger det utslag i statistiken, när man gör fler urval kan man urskilja strukturella trender som man kan isolera genom att med hjälp av sannolikhetsberäkningar säkerställa statistiskt med en viss säkerhet (vilken säkerhet man vill ha beror på urvalsstorlek och så vidare) ett intervall inom vilket resultatet bör finnas.

Ja, det kan mycket väl vara ett lagbrott. Jag vet inte vad som gäller när det handlar om just anställningsintervjuer. Men problemet är inte om det är ett brott eller ej, utan att det är väldigt svårt att upptäcka och ännu svårare att bevisa.

Men uppenbarligen var det ju inte så svårt att vare sig upptäcka eller bevisa? Undersökningen visade ju tydligt att så var fallet? Varför inte anmäla dessa arbetsgivare? Dock har jag fortfarande svårt att tro att arbetsgivare resonerar så, med tanke på konsekvenserna. Det är ett riktigt högt spel de spelar.

Nej alltså... Det här känns som en lönlös diskussion. Jag försökte förklara att man inte identifierar enskilda arbetsgivare utan en trend som man säkerställer statistiskt med hjälp av sannolikhetslära. Man ser förenklat att ansökningar med kvinnliga namn inte blir kallade till arbetsintervju än likadana med manliga namn, sedan beräknar man hur sannolikt det är att man skulle få ett sådant resultat under antagandet att arbetsgivarna inte gör någon skillnad mellan män och kvinnor. Om resultatet finns utanför vad som är sannolikt inom ett visst konfidensintervall kan man dra slutsatsen att det existerar en skillnad i behandlingen.

Detta visar inte att enskilda arbetsgivare har agerat fel, bara att utslaget på makronivå inte kan motiveras av slump och att skillnaden som finns då är den som finns i undersökningen, dvs kön.

Nu ska jag sova, ska upp tidigt för seminarieförberedelser och träning.

Inget nytt, alla med sunt förnuft vet att feminismen är på det sättet i sverige. De enda som förnekar edt hela är extremfeministerna themselves, som skottitare, genushäxan, micro eller den galna feministen som skriver i den här tråden.

Feminister måste vara världen största pack, kvinnorna är alltid feta/fula och männen alltid väldigt omanliga, ofta smala och spinkiga och ser ut att inte ens kunna vinna en fight mot en 12åring.

Det vore väl sista gången någon arbetsgivare deltog frivilligt i en undersökning, om de hädanefter riskerar att anmälas pga sina svar, så man aktar sig säkert för att ens andas om något sådant!

Det jag tycker är intressant med sånt här, är att det ofta handlar om omedvetna processer. Det är säkert inte så att arbetsgivare är lite extra diskriminerande och anti-kvinnor, de vet bara inte om att de väljer efter kön snarare än efter kompetens.

Ett exempel på detta är symfoniorkestrar. Tidigare var det nästan enbart manliga musiker i dem och anledningen sades vara att kvinnliga musiker helt enkelt inte passar in. De spelade typiskt kvinnligt, det lät liksom lite för mjukt och feminint om instrumenten, de var inte riktigt lika bra etc. och det handlade absolut inte om diskriminering, det var bara fakta. Sen införde man "blind auditions", dvs de sökande spelar bakom ett draperi så att ingen vet vad de har för kön. Man lägger t.o.m. in mattor eller blir tillsagd att ta av sig skorna så att ett par höga klackar inte ska avslöja bärarens kön. Och plötsligt består dagens symfoniorkestrar av många fler kvinnor än gårdagens!

Jag tror inte att symfoniorkestrar heller är ovanligt ondsinta, diskriminerande typer utan vi alla riskerar att snubbla på våra egna fördomar, helt enkelt. Men det ser vi inte själva förrän någon kommer och skriver oss det på näsan ordentligt så att vi får en tankeställare om hur objektiva vi egentligen är!

Ausfahrt. Jag tror inte på ett enda ord du skriver. Jag tror inte på lögner.

Jag tror inte att det beror på att arbetsgivarna resonerar på det sättet utan att det är omedvetet. Ett första intryck behöver inte handla om att man noggrant resonerar sig fram och överväger olika saker innan man kommer fram till vad man tycker. Varenda männsika har en massa fördomar och förutfattade meningar som många gånger påverkar sådana processer.