En allt mer förekommande idé

Du är inte ensam om dessa tankegångar. Det här var något som Karl Marx uppmärksammade redan för 160 år sedan. Alienation är ordet du letar efter.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Alienation

Skrev ett längre inlägg, men feltryck raderade hela stycket... Nöjer mig med detta tills vidare:

Jag har fanimej väntat på just den här trådens uppkomst^^

Håller med i många tankar här. SunnySunday, jag tycker du hade några formuleringar som var helt klockrena, orkar inte citera dock, men det finns många finurliga tankar häromkring.

Varför sätta ting som pengar och status på en piedestal, när personlig lycka och frid - nånting nästan lustigt sällsynt - borde vara livets givna guldkrona? Jag har diskuterat detta med många människor, och kort sagt har jag kommit fram till att vi, precis som tidigare har nämnts i tråden, i princip är hjärntvättade till att sträva efter det som är "bäst för samhället". Endast idioti, det enda vi gör är att ställa oss som får i samhällets kö, arbetar, endast så att vi kan arbeta mer nästa dag. Vi arbetar för att skapa mer arbete, så att säga. Du kan sitta bakom en skol/kontorsbänk hela livet om du känner för det, men hur mycket tid kan man egentligen vara villig att slösa bort när det du får tillbaks är siffror i en databank? Varför inte helt enkelt sätta sig ner i en mysig fåtölj, fundera en stund på vad som faktiskt skulle göra en lycklig, och sedan göra detta? "Inga pengar?" "Vad händer med utbildningen?" "Mitt arbetskontor då?"

Glöm inte bort att vi alla är dumma som spån.

Samma tanke fanns på 70-talet, samma tanke fanns för 2000 år sedan. Och det är den underbara tanken av problematisering, om den inte fanns skulle vi inte utvecklas. Det är inte någon punkt vi kan komma till där samhället kommer vara bra, problemen kommer alltid att finnas där. Eftersom vi är beroende av lösa de ochutvecklas.

Känslorna är samma men problemet lite annorlunda beroende på generation, det jag tycker man borde sträva efter först och främst är att få alla människor på samma problem. Alltså inte låta folk i andra delar av världen ha problem som vi hade för 50 år sedan. Eftersom då vi utvecklas här kommer vi glida ifrån de ännu mer, och det är då vi är som mest olik varandra vi börjar kriga mot och missförstå varandra.

Vår överlevnadsinstinkt är så indirekt, och den är avtrubbad. Lev naturligt och enligt din verklighetsuppfattning och inte enligt samhällets norm, det är mitt råd.

Tåget rullade iväg på bron för länge, länge, länge sedan och vart bron leder spelar ingen roll för den byggdes bara för att rivas.
Samhället är i frittfall och jag tror tyvärr inte att någonting kan rädda oss från att gå i botten, vändpunkten har redan passerats och nu är det bara att inse läget.

Det betyder dock inte att man ska delta i vansinnet och trampa ner folk för att komma till "toppen" som många av mina vänner och bekanta är programmerade till att göra.

Precis vad man kan göra är svårt att lista ut, men äger man redan mark och kan försörja sig själv är det bara att bunkra upp och förbereda, dock får man inte glömma att leva också.

Kriget är inte förlorat, kriget har precis börjat på allvar. Överallt på jorden börjar människor vakna ur psykosen. Det har uppkommit ett par såna här trådar på forum senare tid. Det har kommit böcker, spiritualiteten har börjat återfå sitt fäste, även i sverige. Det handlar om att börja öppna våra sinnen som för tillfället är stängda i bakgrunden för fantasier, moral och annat påhitt. Precis allt vi människor tror på är fel. Vi hittar på lösningar, vi tror oss veta bättre än våra egna sinnen, vi tror oss stå över naturlagar. Einstein fattade detta, jesus fattade detta, fler och fler fattar detta. Men fortfarande fattar inte 99,9% av jordens befolkning detta. Sinnen, empati, kärlek, ångest, syn, hörsel, känslor allt sånt ska styra våra liv. Inte påhittade moraliska lagar, tankar om rätt och fel. Detta skapar fördomar och kommer leda till utrotning av mänskligheten.

Vi är inte slavar under valutan. Vi är slavar i våra egna tankar. Vi förnekar våra egna sinnen i förmån mot vår moral. Vi skadar, straffar, tvingar människor att göra saker för att vi tror att de människor gör "fel". Detta är hela anledningen till alla krig, alla slagsmål, alla argumentationer, allt lidande i världen. Detta är inte bara skadlig mot andra människor, moralen är direkt skadlig för oss själva. Vi tvingas att se bortom våra egna sinnen, vi stänger av sinnen för att moralen ska kunna fungera. Vi föraktar, hatar, ser ner på andra människor, vi tävlar mot andra människor. För att vi tror på våra egna värderingar. Värderingar existerar inte, moral existerar inte, lagar existerar inte, regler existerar inte, kultur existerar inte. Allt är påhitt, illusioner i våra egna huvuden. Likaså makt, rätt, fel, bra, dåligt.

ALLT är illusioner i våra egna huvuden, det är därför vi inte KAN utvecklas. Vi kan skapa ny teknologi, nya vapen, nya problem, nya lösningar. Fast vi kan ALDRIG förstå något. Eftersom vi förnekar våra egna sinnen.

Detta är så jävla viktigt för människans utveckling, människans chans att överleva vårt egna självförakt. Att vi släpper alla värderingar, fantasier, moraliska påhitt, lagar, straff, regler, normer.

Det är allt detta som i slutändan skapar konflikter. När det enda vi skall följa är våra mänskliga sinnen. Känslor, syn, ögon, näsa, mun, känsel. Allt verkligt i oss. Vi tvingas stänga av empati eftersom vi skadar andra människor som bryter mot vår moral, vi tvingas stänga av ångest, eftersom ångesten försöker motverka våra moraliskt rätta handlingar. Våra kroppar varnar oss hela tiden, men vi förstår inte varningssignalerna eftersom vi är så fruktansvärt sinnessjuka att vi inte ens tror på våra egna sinnen längre. Så här illa fungerar människan, det är riktigt jävla illa faktiskt.

Om ni tänker efter, i människans så kallade "utveckling".. Vad har vi åstadkommit? Vi har blivit duktigare på att döda varandra, vi har blivit sämre på att överleva. Visst vi kan bota vissa sjukdomar numera, men i stort så är det enda vi åstadkommit att bli sämre på att överleva.

Vi har den största potentialen på denna jorden att finna våra mål med livet. Men likväl är vi den sämsta arten på planeten att fullfölja våra syften. Det är vi, de intelligenta, som förgör vår planet, vår ras och alla andra raser.

Detta enbart, ENBART på grund av att vi inte använder våra sinnen. Vi hjärntvättas att leva i en fantasivärld, likt "the matrix". Vi går omkring på denna planet i våra fantasier om saker och ting och förstår inte ett jävla skit. Patetiska varelser är vi.

Flugorna förstår fan mer än vad vi människor gör.