En allt mer förekommande idé

Så... hur ska jag börja

Jag har under dem senare åren haft en väldigt stark känsla av att antingen jag inte var gjord för att vara en del av detta samhälle, eller att detta samhälle inte är format med individens välmående som intresse. Om jag skulle utveckla resonemanget så känns det inte som att en individ med all dess potential borde slösas bort som ett simpelt kugghjul i en maskin som långsamt dödar sig själv. Jag menar då att vi som människor har format ett samhälle, eller en kultur som långsamt förbrukar alla resurser som finns tillgängliga. Vi kommer knappast ha en framtid att ens tala om vi fortsätter i detta spår. Och då har jag inte ens börjat att prata om hur samhället dessutom gång på gång prioriterar bort människors välmående för att kunna hålla detta destruktiva samhälle vid liv.

Varför skulle man som en individ vilja ta del av detta samhälle? Varför ska jag som människa prioritera bort mina egna ambitioner, mot att sitta 8 timmar om dagen på ett jobb som jag hatar, och som enda funktion, försöka upprättahålla en institution vars värderingar jag inte tar del av.
Och varför ska jag läsa 9 år i grundskolan 3 år i gynmasiet och sedan eventuella 3+ år för att komma dit? för att bli en pjäs i någon annans spel.

Jag saknar verkligen förmåga att känna mig bekväm i dagens samhälle och jag trodde under en längre tid att jag var ensam med att känna såhär. Men så pratade jag med en kompis för inte så länge sen om just detta och det var som att jag beskrev hans tankar med mina ord. Det fick mig att fundera. Kanske är det inte så konstigt att känna såhär som vi gör. kanske är det inte vi som borde anpassas till systemet utan snarare att vi lever i ett system som sedan länge är föråldrat och borde bytas ut. kanske finns det väldigt många människor där ute som känner likadant och kanske är det dags för en förändring?

Jag har lätt att kritisera men saknar dock någon konstruktiv lösning är jag tråkigt nog tvungen att säga. Men hur som helst tror jag det kan vara givande att diskutera saken. Min fråga är alltså, finns det flera som delar dessa åsikter eller kanske har liknande tankar runtom ämnet?


//funderande kille

Se gaza och palestina. Sorgligt att det ska behöva gå så långt. Topphönsen vill inte dela tron därför trampas det neråt, att inte våra 50 och 60talister som försökt tidigare att visa sin tro för förändring kan erkänna ett nederlag och erkänna den misär vi lever i är patetiskt.

Självklart är det fler än du som känner så! Jag har känt så länge och har börjat förstå mig själv och varför jag känner som jag gör. Samhället är så fruktansvärt självdestruktivt för oss människor att det finns inget annat som kan förklara det än vansinne. Människor som styr är så förvirrade i sina egna föreställningar om hur världen ska skötas att vi alla tvingas köpa deras värderingar. Detta sker tidigt. Från dagen vi föds börjar hjärntvättningen av oss människor. Vi föds friska med blir mer och mer sinnesjuka och leds bort från lyckan.

Allt handlar i grund och botten om fördomar. Vi drivs av fördomar, mot andra människor, mot oss själva, mot verkligheten. Vi följer allt som ger oss negativa känslor, på grund av att vi tror att vi "ska leva såhär". Vi har från första dagen i livet blivit tillsagda vad vi kan göra och vad vi inte kan göra. Vad som är rätt och vad som är fel. Vi har inte haft en enda valmöjlighet i livet att följa vår egen väg. Vi föds in i ett system som robotar, utan att vi ens inser det själv. Men tro mig, det går att frigöra sig.

Lyckan finns inom oss, men den har blivit dold, gömd bakom våra förutfattade meningar om vad livet handlar om. Du måste lära dig att släppa dina värderingar om vad som är rätt och vad som är fel, och enbart förlita dig på dina känslor och sinnen. Lagar, normer, värderingar, moral, kultur, regler osv betyder ingenting. Likaså påhittade värderingar som pengar, makt, utseende, osv är felaktiga enligt dina och alla andras värderingar. Människan är sjuk, vi dödar oss själva. Vi blir deprimerade, vi super, vi knarkar, vi slåss och skapar lidande. Allt detta för att slippa vardagen som vi tror är "rätt".

Men sanningen är att som samhället är uppbyggt just nu, är tvärtemot vad livet handlar om. Livet handlar om att leva utifrån sina egna sinnen, viljor. Allt som ger goda känslor skall följas, det är det enda sättet att bli lycklig. Att följa massa måsten leder oundvikligen till självutplåning. Man måste släppa sina moraliska värderingar, inre lagar och enbart utgå från det som ger dig goda känslor. Detta "rätt och fel" tänk ger upphov till oändligt mycket lidande, rädsla och för oss längre från vår sanna natur.

Welcome to the club!

Jag har känt mig annorlunda i hela mitt liv. Man ser sig omkring, man häpnas, ska det verkligen vara såhär? Ända sedan första skoldagen blir vi likriktade, alla ska stöpas i samma form, man tar inte hänsyn till att vi människor är individer utan man ser oss som en enhet som ska likriktas. Det viktigaste är att man spenderar mer tid på sitt arbete än med sin familj, man ska tjäna mycket pengar, konsumera och sen ska man hålla käften, för man ska fan inte tro att man är någonting. Då är man i "världens" ögon en duktig och lyckad människa. Inget kan vara mer fel!

Har provat på livet att tjäna pengar, detta skapade stress för mig, har provat på livet med mycket materiella ting, dyra bilar, fina brudar ( tyvärr helt egostyrda ), exklusiva bostäder osv. Detta gjorde mig inte lycklig utan skapade inre stress. Jag har haft bra arbeten med fina titlar, detta skapade stress.

Uppmärksammade att psykiatrin expanderade kopiöst, ställde mig frågan varför? Vad jag har kommit fram till är att människor inte mår bra av att leva i en illusion, där det kraftsamlas på helt fel saker, detta skapar en fruktansvärd stress för människor ( inte alla, men många )

Man begår ett självbedrägeri när man jagar efter falska ideal och falska ting och jag kan föreställa mig att det måste innebära ett fruktansvärt lidande den dagen som man ligger på sin dödsbädd och tanken slår en: Vad fan slösade jag mitt liv på?? Jo, jag slösade det på att jaga efter falska saker för att i "världens ögon" vara en bra människa som har "lyckats", där på dödsbädden kan jag tänka mig att man känner sig som världens största förlorare när man kommer till denna insikt.

Världen har blivit galen, det är en ständig kamp, människor mår dåligt som fan, ångest och stress är nuförtiden ett "normal-läge". Det har gått så långt att majoriteten av människor är stressade, vilket ju givetvis inte är normalt. Men eftersom majoriteten av människor alltid är stressade så har det blivit normalt, något onormalt har blivit normalt....sjuk....världen är galen.

Så nej, du är absolut inte ensam om dina tankar, alla de vänner jag nuförtiden har, tänker precis som vi gör. Vi lever i en värld där majoriteten är onormala eftersom de har gått på lögnerna som presenterats för dem.

Jag vill inte komma av ämnet för mycket men just detta är också någonting som jag har funderat på. Det blir uppenbart när kulturer konfronteras av andra kulturer att rätt och fel är relativt. och så verkar det vara i alla fall, vilket då kan få en att dra slutsatsen att det egntligen inte finns något rätt och fel.

Inte för att den slutsatsen (om detta nu skulle vara någon form av djupare förstående) får en att känna sig bättre. men intressant oavsett.

Jag är lite avundsjuk på dig och dina vänners gemensamma åsikter. Själv är jag omringad av idioter som inte förstår någonting! Men jag kommer snart ge mig av, själv. Kommer finna de människor jag trivs med, kommer låta lyckan leda min väg.

btw kul att se att folk har mycket att säga i tråden.
intressant att läsa om hur andra ser på detta

Det tycker jag låter som en lysande plan, jag klev av "hamsterhjulet" 2010 och ångrar mig inte en dag. Lycka och harmoni finns inom oss alla, det är essensen.

Saker tar tid. Bara att du känner att något är fel är en början. Själv fick jag en förståelse som en blixt från himmelen. Jag förstod att alla hinder som finns framför dig sätts enbart av dig själv. Dina tankar har blivit smittade av samhällets oändliga dumhet. Men du har förstått att det är fel, det är en början. Jag har inte blivit helt frigjord jag heller, men har fått många inblickar i hur livet kan vara. Allt handlar om att helt och hållet acceptera dina känslor och dina sinnen. Det är det enda som existerar.

Vad som är "rätt" och "fel" är bara fantasier. illusioner om hur verkligheten fungerar.

Ett steg som fungerade för mig, var en kväll när jag låg hemma i sängen. Kunde inte sova, hade massa ångestladdade tankar om livet som gjorde jag att jag bara låg och vred mig i sängen. Det jag gjorde då, var att jag sökte själva känslan i mig själv. Den ångestdrabbade känslan, och sedan lät jag känslan TOTALT omfamna mig. Jag gick IN I KÄNSLAN. Detta kan vara svårt att förstå, men allt handlar om att acceptera känslor. Även om de är dåliga så är det där för en anledning. Vi ska inte förneka våra känslor, för att ångest är enligt samhället något som vi ska undvika. Ångesten finns där av en anledning.

Sebard du har ett pm ifall du missade det.

Du är inte ensam.

Jag ska pröva mig på det där. om jag nu lyckas med det.

Men jag skulle snarare se en konstruktiv lösning på samhället, i och med att det inte bara är individent som drabbas utan hela mänskligheten. Jag menar då huvudsakligen miljöfrågor, och oavsett vad man väljer att tro på angående miljöproblemen vi har idag så är det ett faktum att om vi fortsätter som vi gör just nu så har vi inom en snar framtid inget hem längre.

och även om man skulle bortse från miljöproblemen så finns det otrolig fattigdom världen över och även fattigdom inom vårt land. klyfterna mellan olika samhällsklasser (klasser som inte ens borde finnas) ökar ständigt och allt fler människor blir arbetslösa.

förutom det så finns det uppenbara saker som krig. kort sagt så håller vi som människor på att döda oss själva långsamt. det finns ingen framtid för oss om vi som samhälle fortsätter i dessa spår. så bara det är ett stort problem och då har jag inte ens räknat in de emotionella symptomen som vi känner som kanske skulle kunna anses vara ännu värre.

En konstruktiv lösning för samhället är tyvärr ganska lönlöst. Hela systemet måste rivas och skrivas om. Allt lidande som finns i vår värld beror på systemet, att folk tror på systemet. Visst det går alltid att göra nya lagar, försöka göra nya lösningar. Men i slutändan leder allt till samma helvete. Det är var människa som måste bli frisk och förstå vad livet handlar om. Detta går inte att genomföra på en politisk väg. Politikerna är de sjukaste av alla människor. Det går inte heller att säga till kollektivet att "ni gör fel".

För deras starkaste försvar är att de alla tror på samma sak. De delar samma förvirring. Detta har redan bevisats tusen gånger. Jesus är väl ett typ exempel på hur människor behandlas som faktiskt förstår någonting. Han blev korsfäst på grund av att han utmanade kollektivet, genom att vända andra kinden till när det blev våld, skänka kärlek till människor. Andra människor blir rädda för att hela deras verklighet utmanas.