Okvalificerad konkurrens och globalisering

Okvalificerad konkurrens och globalisering

I senaste Times fanns en artikel som berattade om hur ett kinesiskt underkladesforetag nyligen ansokte om ett importtillstand for BH-ar till Italien. I Italien saljs ungefar 40 miljoner BH-ar varje ar. Det kinesiska foretaget ville ha tillstand att importera 10 miljoner BH-ar i en klump och de tanker salja dem for $0,50 per dussin i grossistledet. De italienska BH-foretagen som saljer vanilj-BH-ar ar forstas livradda och antagligen konkursfardiga inom kort.

Det ar forstas bara ett enstaka exempel men illustrativt nog. I de utvecklade landerna kan foretagen kopa ravaror for ungefar samma priser som kineserna (eller indierna osv) men nar arbetskostnaden bakats in i priset sa har vi ingen som helst chans att konkurrera med dagens lonenivaer. I praktiken ar det en konkurrens mellan okvalificerad (kan laras upp pa nagra dagar) arbetskraft i Kina et al och i den utvecklade varlden. I langden kan konkurrensen inte motas med tullmurar och liknande (sarskilt inte for exportberoende Sverige).

Innebar globaliseringen darmed en utjamning av, framst de okvalificerades, villkor globalt? Kan svenska o- eller lagutbildade se fram emot loner runt tva tusen i manaden?

Det gäller inte bara "okvalificerade" (jag skulle inte kalla alla utan högskoleutbildning för okvalificerade eftersom det finns andra kvaliteter hos arbetskraften). Det gäller i hög grad även välutbildade. Kina och Indien producerar gott om ingenjörer. En nyhet om Volvo idag säger att de expanderar globala administrativa verksamhet i Polen istället för i Sverige eftersom högutbildade där bara kostar en bråkdel av i Sverige. Till stor del pga våra sjuka skatter på arbete.

Det positiva är att vi får billigare varor, t.ex. BH:ar för $0,50. Det vi förlorar i löneinkomster, vinner vi tillbaka på köpkraft pga billigare produkter. Men då måste marknadskrafterna få utrymme att verka, löneskatterna måste i stort sett tas bort (eller i alla fall halveeras till socialdemokratisk Engelsk nivå) och arbetsmarknaden avregleras. Annars kommer vi inte att kunna konkurrera och helt utan inkomst saknar man köpkraft, även om varorna är billiga.

Frågan är vilka som tjänar på detta. Folket? Knappast. Vi får inte priser i förhållande till tillverkningskostnaden, de som tjänar på det är företagsägarna & försäljningsleden - på bekostnad av oss. De får större vinst & kan köpa fyra lyxjakter istället för "bara" två, vi får betala för de som går arbetslösa med offentliga medel. Bättre att vi har vissa som utför okvalificerat arbete än att de är arbetslösa. Konkurrens måste handla om effektivitet osv, inte vilka som säljer sig till lägst slavlöner.

Nej, det tror jag inte. Facket och andra intresseorganisationer har alldeles för stort inflytande för löner och arbetsvillkor. Däremot kan detta ge förödande konsekvenser för de inhemska företagen. De kommer mer eller mindre att bli tvungna att flytta ut/outsourca produktionsverksamheten till dessa lågkostnadsländer för att överleva. Vilket i sin tur resulterar i en högre arbetslöshet i det inhemska landet.