Henrik Arnstad ljög om examen

Ursprungligen postat av Maria Sveland
Orden som befriar är titeln på en bok av Marie Cardinal från 1975 som handlar om hennes tillfrisknande genom psykoanalys. Genom att benämna saker vid dess rätta namn tydliggjordes smärtsamma erfarenheter hon förträngt under lång tid och som gav henne psykosomatiska blödningar.

... Ord är aldrig oskyldiga, det är därför en till synes banal debatt om en chokladboll innehåller en politisk sprängkraft som syftar till att (o)synliggöra hur rasismen genomsyrar oss och vår kultur.

I debatten om det är rätt att kalla SD för ett nyfascistiskt parti eller inte anser de flesta högermänskor – som av en händelse – att det är att överdriva. Att det är att ”Skruva upp tonläget” alldeles för mycket. Jag tror varken det är oviktigt eller överdrivet att benämna SD vid dess rätta namn. Precis som Henrik Arnstad, författare till boken Älskade fascism – de svartbruna rörelsernas ideologi och historia, har påpekat så ligger det i nyfascismens natur att inte vilja kalla sig för fascister eftersom begreppet varit brännmärkt ända sedan 50-talet. Därför förespråkar de inte längre rasbiologi utan talar istället om hot från främmande kulturer och ”problemen med mångkultur”. Och istället för att vilja krossa demokratin är nyfascisternas uppdaterade strategi numera att använda demokratin och ingå i det parlamentariska systemet. Våldet och hoten har de överlåtit till bland annat Nordisk ungdom och Svenska Motståndsrörelsen som genom attacker på demonstranter, flyktingförläggningar och enskilda privatpersoner fungerar som en slags fotsoldater för ett våld som SD inte öppet kan stå för.

... Att blunda för det tankegods och historia som ligger till grund för SD:s ideologi och politik är naivt och farligt, även om det är en mänsklig överlevnadsstrategi att inte vilja se det som gör ont. En strategi som dock inte håller i längden. Precis som Marie Cardinal beskriver ger det psykosomatiska besvär. Och just nu, när Sverige är som mörkast och alla går på knäna, tänker jag att vi är ett land som, liksom Marie Cardinal, blöder.

Vår enda möjlighet till tillfrisknande är att gå i kollektiv psykoanalys och benämna saker vid dess rätta namn. Kanske även en kurs i modern historia vore bra, med fokus på 30-talet och de händelser som till slut ledde fram till ett världskrig.

Det är för övrigt en förlust att Arnstad i stort bortser från tysk forskning, både om tredje riket och om fascismen i stort. Den tyske historikern Wolfgang Wippermanns verk om den världsvida fascismen – vilket visar att man kan diskutera fascistiska inslag i politisk islam utan att använda det belastade begreppet ”islamofascism” – förbigås med tystnad.