Citat:
Ursprungligen postat av Urarva
Det man kan fundera på är om kulturjournalistmaffian använder Arnstad som nyttig idiot, som får springa runt och skrika "Fascist!" ett tag, eller om de verkligen är så intellektuellt undermåliga att de omfattar hans dumheter och hans akademikerbluff?
Egentligen är detta en helt fantastisk historia! Sverige har aldrig haft så många akademiker som nu, och att hitta någon skrivkunnig som verkligen har en fil kand, fil mag etc, att anlita i tidningarna borde ju vara hur enkelt som helst. Varför vill man ens ta i Arnstad med tång?
Det handlar om energi. Arnstad ligger i, han kör hårt helt enkelt. Det är inte alla som har den energin.
Att Arnstad inte alltid har rätt bryr sig PK-lägret inte om. De gillar energin. "Nyttig idiot"-teorin har en del som talar för sig.
Arnstad går på och han går på. Tro inte att möjligen hederliga figurer som Peter Englund kommer att kritisera honom. Skyttegravarna är djupa idag. Englund är i själ och hjärta samma slags kulturmarxist som Arnstad.
- - -
Arnstad uppgav tills nyligen att han var fil kand. Det var lögn. Arnstad bluffade. Han uppgav falskeligen att han var filosofie kandidat. Här ska jag berätta vad en fil kand är.
Fil kand-examen kan tas inom ett universitets filosofiska fakultet. Det vill säga inom humaniora och språk. Jag tog själv min examen 1998. För att få en fil kand måste man ha 120 poäng varav 60 poäng i ett ämne. Mitt ämne var indologi, lika med sanskritik. Det betyder studier i det fornindiska språket sanskrit.
För fil kand behövs som sagt 60 poäng i ett ämne. Det betydde på min tid fullgjord C-kurs. Sedan gick jag D-kursen också. I dessa kurser ingick varsin 10-poängsuppsats. C-uppsatsen jag skrev hette "Upâyas och olika sätt att använda dem". D-uppsatsen hette "Översättning av Agastîya Rathaparîksha". Den sistnämnda ventilerades 1997 under ledning av professor Gunilla Gren-Eklund. Opponent var docent Klas Hagren.
Indologi var som sagt huvudämnet i min fil kand-examen. Mina övriga ämnen var hindi, grekiska och statskunskap.
- - -
Så går det alltså till att ta en examen. Man 1) följer reglerna och 2) ger sig inte ut för att vara mer än man är.
Det kallas: att tala sanning. Sanningen är ett evigt värde, ett transcendent värde. Det existerar oberoende av om världen och vi existerar. Detta är ett nödvändigt postulat för en traditionalist såsom jag, Julius Evola och andra. Dock ej för nihilistiska vänstermänniskor. För sådana existerar inga eviga värden. Allt är för dem relativt. Sanning eller lögn brukas bara som medel för att uppnå mål.
I det här fallet uppnådde dock inte Arnstad sitt mål. Hans bluff synades. Han var inte fil kand så som han falskeligen uppgett. Nåväl, man kan bli en populärhistorisk författare även utan en fil kand. Men har man uppgett sig vara något man inte är får man stå för det.