Som sagt det är inte alls konstigt varför folk spekulerar i Arnstads psykiska tillstånd.
Jag har ett par gånger i livet haft det oangenäma nöjet att behöva diskutera med människor som drabats av paranoia och paranoi-schizofreni(japp, de hade diagnos).
Jag har också haft det lika oangenäma nöjet att föra en diskusion med Henrik Arnstad under ett par år på hans egna forum.
Och det finns en slående likhet i sättet Arnstad och de med psykisksjukdom resonerar på, båda använder rena cirkel resonmangen, man når aldrig kärnan, man kan inte diskutera detaljer med dem, efter som A bevisat B som bevisar A OSV. Försök bevisa att en person med paranoia har fel genom att diskutera med den, det är dömt att misslyckas.
Exempel: Arnstad hävdar att Finlands krig 1941-44 orsakades av att Finland låtit sig inspererats så från Nazityskland och dess ideologi att landet var totalt nazifierat och förde sitt egna raskrig.
Ett motargumentet, bland många: Vinterkriget tillsamans med Finlands säkerhetspolitiskaläge och Finlands geopolitiska läge gjorde inga andra alternativ realistiska.
Arnstad: Men Finland gick i krig tillsamans med nazisterna (dvs A) då är man nazist... och så fortsätter det. Sedan hävdar han i sin nu famösa skrivelse i Historisk tidskrift att det är så eftersom han redan bevisat det tidigare (dvs A). Man kommer aldrig ner på detaljnivå, man värderar inte olika detaljer, man ser inte orsak och verkan. För ännu så länge bygger Arnstads påstående bara på just hans egna påstånden men där finns inga bakomliggande resonemang.
Länge trodde jag det berodde på att Arnstad var okunnig och mediakåt, men jag har börjat tvivla.
F.Ö från wiki om paranoid psykos:
Citat:
Vanföreställningarna kan yttra sig i konspirationsteorier, i att personen anser sig särskilt utvald, en tro att andra har vissa felaktiga uppfattningar eller pratar bakom ryggen, att personen har en sjukdom, med mera. Storhetsvansinne är ett annat vanligt inslag. Som regel är vanföreställningarna präglade av personens kultur och miljö. Vanföreställningarna och medföljande paranoia leder till reaktioner som till exempel misstänksamhet, anklagelser, svartsjuka, isolering, ångest, depressioner, etc. Till sjukdomsbilden för schizofreni, men inte vanföreställningssyndrom, hör också hallucinationer.[1]
Om vanföreställning:
Citat:
Filosofen och psykiatern Karl Jaspers var först i modern tid med att definiera de tre huvudkriterierna för att en uppfattning skulle anses som vanföreställning i sin bok 1917 General Psychopathology. Där anges:
visshet (hävdad med absolut övertygelse)
oförbätterlighet (icke förändringsbar med tvingande motargument eller bevis för motsatsen)
omöjlighet eller innehållsmässig felaktighet (osannolik, bisarr eller uppenbart lögnaktig)