Folk med ouppfostrade hundar. Hur tänker de?

Varför gör dessa personer ingenting åt deras hundar? Det går ju inte att umgås med personer som har sådana husdjur som t.ex hoppar upp i ansiktet, nafsar på händerna, skäller oavbruter. Varför gör dessa personer inte något åt detta?

Jag tror de beror på två orsaker:
1. De vet inte hur man gör. De korrigerar hunden fel helt enkelt och kommer inte åt problemet.
2. De insåg inte vilket enormt arbete det är att fostra de flesta hundar innan de köpte hund och är helt enkelt inte tillräckligt uthålliga.

Jag ser tyvärr flertalet exempel i min omgivning där man skaffat "söta små valpar", och trots att det är ens första hund så orkar man inte pallra sig iväg till en brukshundsklubb för att gå valpkurs. Något som ofta är en enorm tillgång där man kan få hjälp om man inte är så kunnig!

3. De bryr sig inte.
4. De tycker inte det är ett problem.

jag tyckar speciellt att det är mycket vanligt med folk med mindre hundar , dom har ofta den inställning att "min hund är så liten att den inte skader nån , därför behövar jag inte uppfostra den"

Ja speciellt vanligt är det bland kärringar >55 år. Så fort jag stött på en kärring med liten hund har hunden börjat skälla oavbrutet samtidigt som man hör någon bortförklaring från kärringen i stil med "så här beter sig aaaldrig min hund annars!".

Min morsa har två hundar och jag har förstått att hon helt enkelt inte ser det som ett problem för henne. Om sedan människor runtomkring henne ser det som ett problem så är det ju fortfarande just det - deras problem.

Nu talar jag inte om skäll i bostad eller liknande det är en annan fråga.

Man anser att hundar ska få göra si och så för det är "naturligt för dem att göra så". Därför får 40 kg schäfer hoppa, slicka och fara runt som ett yrväder vid hälsning på människa.


Man ser det inte som ett problem. Ja men det stör mig inte,det är bara charmigt när h*n gör så osv. En chihuahua drar i kopplet - nemas probemas tycker matte då det inte känns så mycket. Tax gör utfall - men han är ändå så liten så han skulle ändå inte göra så stor skada, tycker husse och låter hunden hållas.


Man förstår inte att det är ett absolut måste för en hund att göra vissa saker. Tex; en hund dör inte av att inte få tillåtelse att nosa precis överallt och hela tiden under promenaden. Bara för att en hund tigger så betyder det inte att det är synd om den om den inte får smaka.


Man vet inte hur man ska få bukt med problemet och /eller man är inte konsekvent. Man undviker hellre hundmöten in absurdum, tex enbart nattliga rastningar, än att träna på just hundmöten. Man ger hunden åtskilliga smakbitar från matbordet men om den tigger när det finns middagsgäster ryter man åt den. Då är det plötsligt inte ok.

Forutom ovanstaende komentarer sa har jag ocksa haft nagra i bekantskapen som skaffat sig en hundvalp och som sagt att foraldrarna till dessa har varit lydnads champions. Da maste det ju vara medfott i valparna att de vet fran fodsel vad sitt, ligg, rulla runt osv betyder! samt hur de beter sig mot folk och andra hundar. Har ocksa hort denna fran uppfodare att de fatt fragan om valparna kommer vara lika lydiga som foraldrarna.

Tappat hopp i manskligheten lite till varje dag...

Känner igen det där! Har en medelålders kvinna som bor på samma våning som mig. Varje gång man möter henne med sin lilla hund så börjar den skälla och varje gång så säger hon "nej men findus!" och låter helt chockad som om hunden aldrig brukar göra så. Dock hör man den förbannade jycken lite när som den är ute.

Alltid undrat varför hon inte tar tag i skiten och styr upp hunden.

Precis! Det kan jag bli galen på, man kan ju inte ge den mat ena dagen och sen tokskälla på den andra. Eller låta den ligga i soffan på förmiddagen och sen skälla på den för det på eftermiddagen...



Ja, jag hade en bekant som skulle ta valpar efter sin hund (utan stamtavla) för att han var så snäll och lydig, och det vore praktiskt med en sån valp... Jag försökte förklara att det inte riktigt funkar så, men det slog man bort. Tur att det inte blev några valpar efter den hunden iallafall.

Tror att manga skaffar hund baserat enbart pa "curb appeal" dvs hur sot en hund ar och kanske ocksa for att de vill ha sallskap. De gor inte nodvandig research, de vet inte hur hundar fungerar mentalt och hur man uppfostrar hundar, kan inte lasa hundars kroppssprak osv.

Nar hunden sedan hoppar pa dem nar de kommer hem sa tycker de bara "aah, den ar sa glad for att vi kommer hem". Feltolkar och lagger in ett okynnesbeteende som en "gullig personlighet".

Typexempel ar min svarmor som har en cavalier spaniel som far gora precis vad den vill nar den vill. Den skaller oavbrutet och hoppar och fungerar inte med andra hundar eftersom den aldrig blivit socialiserad. Palsen ar tovig eftersom hon inte borstar hunden, den vager dubbelt sa mycket som den borde och far aldrig ga pa promenader. Sadana manniskor borde inte fa ha hund.

När det gäller just småhundar så är det nog mycket "Men hen är ju så liten", vilket gör att folk låter småhundarna komma iväg med mycket man aldrig skulle ha tillåtit en schäfer eller rottis. Är väldigt misstänksam mot små ettriga terriers och gammla tanter, en kombo av dessa och det finns inte en chans jag låter min hund hälsa!

Har ju själv en liten fjantishund, och visst är det väl inte samma krav som på en stor brukshund med skarpare temperament. Men uppfostring och framföralt tillsägeler får hon minsan ändå, även om folk kanske blir förvånade när man ibland säger ifrån ordentligt när hon skäller på promenaden mm.
Samt att går jag på promenad så GÅR vi, inte stanna en gång var 30 sekund. Eller som min absoluta tantfavorit: Hunden vill stanna och hälsa på en hund, och lägger sig helt enkelt ned och vägrar röra sig! medans matte står och lockar på lille fido helt förgäves... mycket roande men man vill ibland upplysa dem om att det går att dra med sig även småhundar, de går inte sönder, och de lär sig för eller senare.