Sannolikhet och liv i rymden

Det största avstånd man hittat en exoplanet på är ca 25 000 ljusår. De närmaste galaxerna (de oregelbundna små magellanska molnen) är ca 6 och 8 gånger längre bort än så. Så det står nog inte på agendan i närtid, även om det kanske kan bli möjligt under gynnsamma förutsättningar. Inte för att det finns anledning att tro att exoplaneter är annorlunda där än "här".

Vintergatan är en normal stor galax.

Precis, plus att det är viktigt att veta att det är ingen skillnad på galaxerna mer än storlek och form.
Därför finns det ingen som helst orsak att börja leta i andra galaxer före man har gått igenom hela våran.

och det kommer väl ta en så sådär två, två och en halv miljoner år att göra, Lagom för Andromeda att sluka upp oss och då är det ju bara att fortsätta

Bland s.k. stora galaxer ja. Men de flesta galaxer är dvärgar och betydligt mindre. Men bland klassiska spiralgalaxer så verkar Vintergatan vara mellan medel och lite över medelstorlek. Vintergatan har dock växt från ca 100 till 300 miljarder stjärnor på bara ett par årtionden, ännu med stor osäkerhet. Det är inte så lätt att observera den, den skymmer ju sig själv härifrån sett.

Bland s.k. stora galaxer ja. Men de flesta galaxer är dvärgar och betydligt mindre. Men bland klassiska spiralgalaxer så verkar Vintergatan vara mellan medel och lite över medelstorlek. Vintergatan har dock växt från ca 100 till 300 miljarder stjärnor på bara ett par årtionden, ännu med stor osäkerhet. Det är inte så lätt att observera den, den skymmer ju sig själv härifrån sett.

Tar väl mycket längre tid än så för Andromeda att nå oss. Och då kommer väl "vi" bara att bli en ännu större, men kanske oregelbunden, galax. Den lokala galaxen räcker till, det räcker till.

Jäklars vad man hittar närbelägna dvärggalaxer när man söker! (I Google...)
"Canis Major Dwarf Galaxy" ligger bara 25 000 ljusår från Jorden. Det avstånd på vilket den mest avlägsna exoplaneten redan hittats. Så det kanske inte dröjer så länge innan nån planetjägare sätter den fjädern i hatten att han hittat den första intergalaktiska exoplaneten! (Avståndet är dock inte större än till Vintergatans centrum).

Jo, så "garanterat" som något kan vara.
Vi har använt radio under ungefär 100 år. Civilisationer på andra håll här i galaxen uppstod förmodligen för en eller några miljard år sedan. Jämför de två talen här:
100 år
1 000 000 000 år

Kan du räkna nollorna? Vad är sannolikheten att en annan civilisation skulle befinna sig på jämförbar nivå som vi gör? Alltså nånstans i det extremt tillfälliga lilla tidsföntret mellan chimpanser och vemvetvad, det där extremt korta lilla tillfälliga tidsfönstret då vi använder extremt primitiv teknologi såsom radio och laser och nanopartiklar. Efter tusen år av fortsatt industrialisering är ju allt sån lika förlegat som flintyxor. Hela SETI-projektet är idiotiskt, de kunde lika gärna lyssna efter ånglok. Aliens använder inte radio mer än vad vi använder dragoxar. Det finns kanske någon civilisation inom tiotusen ljusår, men de är antingen bara mögel, eller så otroligt avancerade att vi inte ens kan detektera att de är här nu. Därför att de levt 0.1% större andel av sin tid sedan sin civilisering (som upptäckten av språk eller jordbruk eller matematik). En civilisation som är 0.1% äldre än en annan, är så totalt överlägsen och väsensskild att det inte längre förekommer några möjligheter till kommunikation dem emellan. Hur skulle vi t.ex. kunna kommunicera med en planet som är såsom Jorden var för 150 år sedan? Brevduvor som flyger med handstilsskrivna brev ?

Mycket intressant inlägg! Däremot har jag länge undrat, och förlåt för alla eventuella toner min frågeställning kan ha, men: Hur vet vi att vi inte har nått så långt vi kan? Jag menar, någonstans måste det väl finnas en teknologisk gräns?
Vilka vinkar finns det som låter oss ana att astral kommunikation faktiskt är möjlig i framtiden?

Det hela kommer tillbaka till samma problem varje gång jag tänker på och talar om rymden: Avstånden. Vi måste börja tala om att färdas i ljusets hastighet - om inte snabbare - för att kunna ta reda på de frågor vi ställer oss idag. Nu blir det lätt lite sci-fi, tänker "teleportering"...möjlig?
Om vi kanske lyckas "uppfinna" magi? Missförstå mig rätt, frågan är fullt allvarlig.

Hur vet vi att vi inte har nått så långt vi kan?