Världskrig. Michael Jackson. Elvis. Allt...vem bryr som om 200 år? 1000 år?

Denna tanke har jag ibland.
Allt stort som finns idag, vad det nu kan vara. Vem bryr sig egentligen om 200 år? 500 år? 1000 år? Folk idag verkar allmänt inte bry sig om alltför mycket om dåtidens stora musiker som t.ex Mozart eller Beethoven. Första världskriget verkar redan nu vara en väldigt avlägsen händelse för den yngre generationen. Det tillhör liksom det förflutna. Ändå tog det slut så sent som 1918. Inte ens 100 år sedan.

Vad för attityd tror ni folk kommer ha för våran tids storheter? T.ex rockband som Led Zeppelin, Metallica osv, kommer någon normal människa att ens bry sig i framtiden? Visst att de är historiska rockband, men det betyder inte att någon bryr sig.

Vad tror ni?

Ja, det är troligt att allt av värde för dig idag är mer eller mindre bortglömt om 200 år. Det är ingenting man kommer att tänka på och ingenting de flesta kommer att ödsla någon större tid på. Jag tror att just Led Zeppelin och Metallica är nästan helt bortglömda redan om 50 år medan Elvis och kanske Michael Jackson kommer att få "leva" i mer än 100 år till. Om 200 år är jag tveksam till om någon mer än kanske Elvis har samma status som någon gammal klassisk kompositör har idag. Första och andra världskrigen kommer att vara lika kända som slaget vid Narva idag.

Men vad är det för poäng att leva i dåtiden när man kan koncentrera sig på vad som är viktigt nu?

Jag tror människor kommer titta tillbaks på den här tiden som den mest största, fantastiska storslagna upplevelsen och erfarenheten någonsin. Då menar jag inte sista 100 åren utan tiden då vi människor förstod att allting hör ihop. Att vi inte är separerade ifrån varandra. Musik, konst osv kommer däremot ha väldigt liten betydelse. Det är vad jag tror.

Ungefär på samma vis som det gör idag, nämligen att dessa kommer utgöra en minioritet i respektive samhälle. Kort så handlar väl tråden om frågan om hur mycket vill kommer vilja relatera till vår egna historia. Våra tekniska framsteg ser jag som en implikation till att vi i alla fall kommer få det lättare att ta del av vår historia och kanske även hålla kvar den, information har aldrig varit mer tillgänglig för oss som den är nu.

För en vanlig människa så är kanske inte intresset är så högt, men för oss som sammansvetsad art så tror jag den aldrig kommer gå förlorad. Vi befinner oss i det första kapitlet i boken om människan, och jag ser än så länge bara tecken på fler, så länge författarna lever vidare, men visst vill vi skriva vidare?

Bara för att vi inte uppmärksammar vår historia var dag behöver inte betyda att vi inte bryr oss om den, man kan fortfarande besitta den uppfattningen att det är det viktigaste som har hänt oss. Precis som många av er redan säger så lever vi nu och tar lärdom från vår historia. Jag menar, idag börjar vi väl inte bygga en pyramid från toppen. Och inte heller kommer vi glömma vad en pyramid är.

Vissa händelser kommer att betyda något framåt i tiden i varje fall om 200 år. Om tusen år kommer det bara att vara det absolut största händelserna som kommer att betyda något. Andra världskriget tror jag är en sådan händelse just för att det är en så oerhört laddad konflikt. För att ta något liknande var ju slaget vid Hastings för ungefär 1000 år sedan något som alla som är något historiaintresserade känner till.

Men vad kan mer kommas ihåg? Elvis blir nog mest en parantes och är nog inte något som annat än de som är extremt musikintresserade känner till. Einstein lär vara DaVinci nivå och alltså fortfarande känd, troligtvis kommer modern fysik att ha sin grund där eftersom hans teorier stämmer i de flesta sammanhang. Elfte september kommer troligtvis ingen att känna till om tusen år förutom historieforskare inom vår tidsperiod.