Är filosofi bara en biprodukt av att missförstå språk?

Har senaste tiden börjat intressera mig för filosofi. Fastnade ganska snabbt för Ludwig Wittgenstein då han för mig verkade vara den djupaste tänkaren av alla filosofer. Har kommit till slutsatsen att hade rätt när han sa att filosofi bara är en biprodukt av att missförstå språk. Känns lite tråkigt då jag nu helt tappat intresset för filosofin då den nu enbart framstår som en samling meningslösa lingvistiska pussel.

Språk är ju ett system för kommunikation. Vilket är en process att överföra information från en punkt till en annan. Filosofi går ju i princip ut på att ställa frågor och att försöka besvara dem. En fråga definieras som en språkhandling avsedd att frambringa information; ett svar definieras som information som returneras efter en fråga.

Filosofiska frågor är ju uppbyggda så att de är oklara, dvs utan en konkrekt kontext och med ord som kan betyda olika beroende på sammanhang. Vilket gör att de inte kan få ett entydigt svar. Man kan ta frågan "Vad är meningen med livet?". Den kan tolkas olika beroende på kontext. Vilket gör att den inte kan få ett entydigt svar. Därför kan man aldrig ge tillfredsställande svar på filosofiska frågor. Detta gör att filosofin aldrig kommer att leda någonstans - vilket gör den meningslös.

Att försöka lösa filosofiska problem är analogt med att försöka lösa matematiska problem som: A+B=10, A=? Går aldrig komma fram till ett entydligt svar vilket går ekvationen olösbar. Det som gör ekvationen olösbar är att man inte får tillräckligt med information i frågeställningen. Eftersom frågeställningen inte kan få ett giltigt svar är frågan ogiltig. Likadant är det i filosofin där frågeställningen innehåller för lite information vilket gör frågorna olösbara. Att ägna sig åt filosofi är att skapa sig sådana analoga lingvistiska problem som är olösbara, men som man fått för sig är lösbara. Anledningen till detta är att språket inte är lika tydligt definierat som inom matematiken vilket gör att det är svårare att upptäcka problemets olösbarhet.

Det som jag menar med att filosofin är en biprodukt av att missförstå språk är att man tror att de filosofiska frågorna har ett svar. Man tar frågorna på allvar då de associeras till viktiga saker i ens liv. Vilket gör att man kan tro att de är viktiga och att svaren kommer ge en något, men det är ett missförstånd. Filosoferna förstår inte hur språk fungerar. Att det handlar om att sända och ta emot information. För att frågan ska vara giltig ska den vara formulerad så att den kan besvaras. Filosofiska frågor är formulerade på ett ogiltigt sätt vilket gör att de inte kan besvaras. Detta gör filosofin meningslös.

Har jag rätt eller fel?

Jag sitter på jobbet så det får bli en kort motfråga . Måste filosofin, och vilken vetenskap som helst, leda någonstans och vart ska den leda? Och varför är det meningslöst om det inte leder någonstans? För mig är vetenskap och filosofi kunskap/information om verkligheten vi lever i. Så mitt spontana svar på din fråga är fel.

Är ju ointressant om det inte ger nått. En del kanske tycker det är roligt att sitta och lösa pussel som inte kan lösas, men det tycker inte jag. Filosofin ger ju ingen kunskap då det bara är meningslösa språkpussel utan lösningar enligt min hypotes. Filosofin ska ju ge insikter om verkligheten vilket jag påstår den inte gör. Den är då meningslöst tidsslöseri. Tror inte jag är ensam om denna slutsats då filosofins status har rasat som den har gjort. Enligt Stephen Hawking är filosofin död och det håller jag med om.

Meningen med filosofi är väl att när man väl ställs inför "A+B=10, A=?"-frågor så passar filosofi bättre än ren matematisk logik för att på något sätt få fram ett svar överhuvudtaget?

Till exempel i "A+B=10, A=?"-fallet så kan man ju filosofera över varför A=7 vore ett mer korrekt svar än A=2 utifrån hur människor värderar de olika siffrorna och innebörden av siffror (7=heligt tal t.ex.) osv. Filosofi blir ju då ett sätt att få fram möjliga svar på frågor som inte har all information och som aldrig skulle fåt något svar annars.

Jag ser filosofi lite som "fuzzy logic". Vet inte om det hjälper dig i ditt filosoferande men för mig ger det absolut filosofin ett berättigande.

Är inte en väldigt stor del av filosoferandet kopplat till just sådant, där både fråga och svar är väldigt diffust och odefinierat, filosoferande om/kring skapelse, universum osv, som sen kan ge ideér som sen kan tas ned på jorden och bli teorier som sen kan testas?

Det du beskriver som filosofi är långtifrån den samhällseniga definitionen av filosofi och rekommenderar dig att studera vidare i ämnet. Bevis på det är kortfattat att du bedömer din frågeställning som rätt eller fel, vilket är omöjligt inom filosofin.

Du har missförstått Ludwigs påstående under definitionen av biprodukt. Han menar att språket är trasigt, för att vi är för dmåliga på filosofi! Filosofins grund är definitioner och det är de som styr språket. Det är en av de första principerna, man har självuppfattade definitioner så som jag t.ex betraktar färgen grön. Sedan har vi samhällseniga definitioner och alla skiljer sig åt så otroligt mycket.

Med hjälp av filosofi kommer vi närmare kärnan att dela definitioner med varandra så att vi slutar missförstå varandra som samhälle. Vi letar inte efter samhällseniga svar på filosofiska frågor som t.ex meningen med livet, vi letar efter en förståelse för att kunna klarlägga sina individuella svar.

Det är inte svaret du letar efter när du ställer en filosofisk fråga! Det är själva förståelsen för frågan, och hur den öppnar upp ditt tänkande. Du måste tala riktigt länge med en person för att börja bli intim i definitioner, och det är förens då ni kommer förstå varandra.

Filosofi är grunden till lingvistik.

Och du har en tanke. Och det har jag också. Nu har vi kommunicerat över skrift med otydliga definitioner. Man tar del av andras perspektiv för att bli en mer öppen och förstående människa.
Det finns en anledning till att filosofi knappt finns i skrift.

TS har givetvis helt rätt. Filosofi är egentligen bara meningslöst tidsslöseri.

Och jag instämmer även med Kevin Warwick när han sa att Folk som faktiskt kallar sig "filosofer" är folk som inte har riktiga jobb att gå upp till på morgonen.

Alla filosoferar. Ingen som någonsin kallat sig "filosof" ägnar sig egentligen åt mer "kvalificerad" filosofi än vilken idiot som helst som tittat upp på himlen och frågat sig var molnen kommer ifrån och vem som avgör deras form.

Filosofi är egentligen ingen "aktivitet" utan snarare en biprodukt av att besitta en fungerande mänsklig hjärna.

Att sitta och "aktivt" försöka filosofera är alltså ungefär lika meningsfullt som att sitta och aktivt försöka nysa.

Ja vi använder språk för att kommunicera, men framförallt för att tänka. När vi predikativt lägger ut en förståelse. Detta är det teoretiska arbetet. Att frågorna är meningsfulla beror på att vi redan har en ännu ej helt avtäckt förteoretisk förståelse för dem. Det är därför vi kan ställa frågan. Ifrågasättandet gäller ingången i dem (det hermeneutiska), och där borde väl man göra sin invändning då.

Dina två argument verkar vara 1) filosofiska frågor kan tolkas olika beroende på kontext 2) det finns inte tillräckligt med information i frågan för att generera svar.

Det du måste visa är att dessa invändningar kommer före inte efter. Alltså att de inte är induktiva. Så att det mellan de flera olika betydelserna i en fråga det nödvändigtvis inte kan finnas en samlande betydelse (eller att frågan bör ställas som flera olika frågor). Eller att du måste visa med nödvändighet före att det inte finns tillräckligt med information i en fråga. Jag kan enkelt se att man kan kasta ut sig påstående om detta om man tycker att man inte hittat några svar på frågorna, men detta är ingen invändning mot frågorna självt.

Jag har faktiskt inte sett några argument ännu. Hur tolkar du Wittgensteins argument här, är de starka nog?

En gång passerade han en yta.
På ytan befann sig en grupp, dom allra flesta, eller alla, av honkön.
En av dom hade placerat sin kropp en bit ifrån dom andra.
Han stannade till vid den kroppen och sa han minns inte vad, några ord.
Kroppen han sa orden nära visade inga tecken på att han eller hans ord fanns där.

Han fortsatte förflytta sin kropp över ytan, och märker då, så snart hans kropp börjar avlägsna sig,
hur kropparna ur den närliggande gruppen
rör sig över till den kropp han sagt ord nära
och hör en av dom säga "Sa han nånting?".

Filosofi är för mig "Vad betyder 'nånting' i uttrycket 'Sa han nånting?'?".

Det faktum att någon använder språk utgör ett konstant hot mot samhället.
Vem som helst kan när som helst få för sig att säga någonting som denne verkligen menar,
och då kan livet inte fortbestå.

Filosofi har väl inget med språket att göra ?
Inte heller med matematik eller logik, utan om tänkandet och hur vi uppfattar bra tänkande. (här gillar nog de flesta ett strukturerat deterministikt sätt)

Kanske det är bra att kunna lägga upp sitt tänkande inför andra på ett strukturerat och logiskt vis,
det gör ju det hela lite vackert och poetiskt, och för en del filosofiskt. Det semantiska är i sig inte logik eller filosofi. och logik är mer nära vetenskap än filosofi. ? Filosofi är inte en vetenskap, utan något eget.

Men att se ett barn grubbla på sin stora fråga, i brist på språk och logik, gör inte denna lilla tänkaren mindre filosofisk.

Tänkandet kan ta sina egna vägar, men språket har sina regler.
En del vill dra den slutsatsen att utan ett språk så kan man inte tänka. Jag tvivlar på att det är på det viset.

Man kan ju även filosofera kring kända saker med väl definierade frågor som har väl definierade svar, så att filosofiska frågor alltid är oklara, odefinierade, saknar information i själva frågan går ju att falsifiera direkt.

Enligt Wikipedia (kollade upp på kul) så består filosofi av massor av olika delar, logik, kunskapsteori, metafysik eller ontologi, vetenskapsteori, språkfilosofi, värdeteori, etik, estetik och religionsfilosofi.

Och det TS pratar om kanske passar in under vissa av dem, men absolut inte alla.

Hej Anakoret

En ytterst intressant och spännande metafilosfisk frågeställning som inte har något entydigt svar, dels då den rekursivt loopar tillbaka på sig själv som potentiellt meningslös i kraft av att frågeställningen som sådan då skulle kunna tänkas vara enbart ett tecken på missförstånd av språket, dels då den berör både den teoretiska filosofins metafysiska och ontologiska område gällande vad något är (i detta fallet filosofi som sådan) och den praktiska filosofins värdeteoretiska områden gällande om din frågeställning (påstående) är rätt eller fel! Snyggt jobbat!

PÅ den första (ontologiska) frågan blir mitt svara att det beror på vem som filosoferar och gällande vad. Ungefär som frågan "är matlagning enbart kladdande med ingredienser?" också har svaret - det beror på vem det är som försöker laga mat och vad för maträtt ;-)

På den andra (värdeteoretiska frågan), dvs om du har rätt eller fel i ditt påstående, skulle jag vilja svara att det beror på hur man filosoferar och vem som filosoferar i stil med frågan "knivar är ofarliga - har jag rätt eller fel?", så blir svaret - det beror på vem som hanterar kniven och vid vilket tillfället etc. Jag talar här alltså inte om värdefrågor á la moral/etik utan värde i kraft av omdömen. Man skulle kunna problematisera detta även otologiskt och hävda att ”rätt” och ”fel” enbart är applicerbart i ”av människan skapade kontextuella koncept” i stil med t ex juridiken men inget som gäller för världen som sådan, vilket då skulle innebära att ”saker och ting” inte är på ett speciellt sätt och därmed inte har ett så kallat objektivt fristående sanningsvärde.

Som du ser blir mitt svar just filosoferande och huruvida det så att säga "säger något eller ej" blir då en fråga som, vilket jag var inne på i början, faller tillbaka på sig själv.

Hälsar Fredrik

Språket är ju ändå filosofins vertyg. Går ju inte uttrycka något filosofiskt utan språk.