tänker främst på hur tex galaxer och nebulosor ser ut nu. på bilder ser de ju alltid väldigt färgglada, ljusstarka och detaljerade ut, men började fundera på om det faktiskt är så de ser ut i verkligheten, eller om vi blir lite lurade av att astrofotografier som tas genom extremt långa exponeringar, ofta flera stycken med olika färgfilter, som sedan staplas på varandra och justeras till det resultatet man vill ha.
t ex andromedagalaxen borde ju rent storleksmässigt vara synlig med blotta ögat(ungefär fyra gånger så stor som fullmånen), men är så ljussvag att man i bästa fall bara kan se det som en mycket svag och suddig fläck. förstår att det säkert delvis beror på att den är långt bort. men säg att man skulle åka till andromedagalaxen och sväva utanför den på ett sådant sätt att man ser hela galaxen inom sitt synfält. skulle man då faktiskt se något 
sånthär, dvs det vi är vana att se på bilder, eller bara att det är lite ljusare och mer stjärnor i den delen av himlen?