Skapelsen av skapelsen

Igår innan läggdags, när jag satt och filosofera kom jag in i ett roligt tankemönster.

För att ingenting ska kunna existera måste någonting existera, ingenting är någonting. För att något ska kunna skapas måste det alltid ha existerat.

T.ex. Elden, innan man uppfann elden visste man inte att den existera men när den väl uppfanns så fanns den. För att den ska kunna existera måste den alltid ha funnits alltså har Universum alltid funnits inklusive oss?

Menar du att människan alltid ska ha funnits?
Förnekar du evolutionen?

Enligt Platon har det alltid funnits en idévärld som aldrig förändras, och den värld i uppfattar med våra sinnen, är bara en skugga av den perfekta idévärlden. Det är du kanske bekant med.

Dina resonemang snuddar lite vid detta

Själv tror jag, för att bidra i diskussionen, att våra sinnen, samt vårt rationella tänkande, är alltför begränsad för att kunna förstå/se sanningen. Kanske, vad vet jag.

Det finns bevis som stödjer att ting kan komma ifrån ingenting. Eld är ingen mänsklig uppfinning den ingår i naturen som den var och är. Du drar slutsatser efter felaktiga grunder.


http://www.youtube.com/watch?v=q0mljE9K-gY

Ja, av alla filosofer kom Platon närmast sanningen. Med våra sinnen kan vi bara uppfatta en väldig liten del av verkligheten. Men kunskapen om Sanningen har numera blivit tillgängligt för mänskligheten sedan kabbala "öppnats" för alla, oavsett religion eller ateister.

Hej bonvoyage

Jag håller med föregående skribenter om att din tanke påminner lite om Platons idé om Idévärlden i vilket alla möjliga objekt och fenomen finns i sin korrekta, riktiga och totala idé-form, och det vi erfar av dem i våra liv är endast deras "materialiserade skuggor". Så Platon hade antagligen hållit med dig om att Eldens idé alltid har funnits, eller Människans idé etc. Det är en sak och kan ses som en slags Idealism där "någots" idé-varande är oberoende av det tid och rum som vi känner rumtids-fenomenet.

Vad begreppet Ingenting (Intighet) anbelangar är det riktigt lurigt då det i detta sammanhang är ett begrepp eller ord som saknar denotation. Det refererar helt enkelt inte till något, ty annars hade ju Ingenting avsett något, vilket det inte gör. Ingeting kan a priori alltså inte existera, det är själva premissen. För att något ska kunna skapas krävs självklart något som det skapas av, det är själva premissen för skapande a priori. För att något ska uppstå krävs dock inte något. Följande resonemang: En frånvaro av något (Ingeting) kan inte innehålla eller vara något, vilket innebär att det inte existerar några premisser, a priori-sanningar, regler eller villkor. Ingen ontologisk bestämmelse. Därmed kan helt enkelt världen bara uppstå. Observera* att uppstå här inte referar till något som uppkommer i något annat vid en särskild tidpunkt, utan här handlar det om att "ett är" bara "är" utan någon form av orsak, relation, koppling eller "ontologiskt krav".

*Obs! Språket är självklart inte designat för att semantiskt, grammatiskt, formellt och begreppsmässigt hantera intigheten (eftersom det inte är något). Detta då språket (och därmed tänkandet) egentligen inte kan omfatta icke-refererade terminologier. Av den andningen kan vi hamnar i den situationen att vi inte kan tala om (uttrycka) detta utan helt enkelt hoppas på att vi ömsesidigt förstår vad den andre avser ändå.

Hälsar Fredrik

Det är ju ok att tro..
Men vad vet man hur komplett kanbbalan ens varit.. våghalsigt men det är omöjligt om du anlitar logisk tänk.

Du kan gärna leta efter något som är mera komplett än kabbalan. Good luck!