Människans existens är en bottenlös brunn. Kastar du inte i någonting så är existensen tom, och kan upplevas som olycklig. Kastar du i en massa fina materiella saker så är du uppfylld av dom, vilket kan upplevas som lyckligt. Gillar du t.ex att titta på Picasso-målningar, så gör helt klart pengar dig lyckligare då du helt enkelt har råd att göra det. Ska det vara så svårt? Angående kändisskap är det ju samma sak. Alla vill ju inte bli kändisar. Många föredrar väl att bilda familj, eller bli bönder, och dom är ju inte direkt kända. Dom odlar där ute och känner meningsfullhet över att vara ett kugghjul som är precis lika meningsfullt som Obama.
Sen tror jag att vissa har ett personlighetsdrag som gör att dom gillar att stå i rampljuset. dom blir helt klart lyckligare av att vara kändisar, till skillnad från Edvard Eremiten som hatar att stå i centrum, som plötsligt, ofrivilligt blir måltavla för alll världens pressfotografer.
