Varför försöker alla låta så smarta på flashback?

Det är mycket trevligare att tala med folk som besvärar sig med att göra sig förstådd. Jag anser absolut min tid vara för värdefull för att lyssna på folk som inte anstränger sig för att göra sig förstådd på ett vuxet sätt. "Jo, asså, du vet... eller asså, vafan, nu glömde ja, jo, tror du att de kanske är så att, äh, men du fattar" (Ja, jag fattar att du just slösade bort 10 sekunder av mitt liv på att bevisa att du är hjärndöd.

För tillfället så umgås jag mycket med en alkolist, som har grova problem med att göra sig förstådd. Det går inte att beskriva i ord hur frustrerande det är att diskutera med någon som älskar att prata, diskutera och debattera på fyllan, men inte bryr sig om att göra sig förstådd. Han hävdar att det är viktiga saker han pratar om, men INGEN lyssnar längre på han. 30 år och spikad som framtida A-lagare. Tragiskt.

Jag är själv jävligt petig med sånt här, även om jag själv inte alltid skriver rätt. Ibland vet man inte hur man ska formulera sig och då kan det lätt bli halvdåligt. Usch.

Folk använder komplicerade ord vars innebörd de själva inte behärskar för att hävda sig och verka mer intelligenta än de egentligen är.

Samtidigt blir man aldrig bra på att skriva om man inte tränar. Flashback är som en enorm sandlåda där man kan vädra åsikter och lära sig väldigt mycket. Jag har varit på Flashback sedan 14 års ålder, och gissa varför svenskan och samhällskunskapen gick som på räls

Att folk påpekar stavfel och dylikt är väl bara bra, då lär du dig. Det är fruktansvärt påfrestande att behöva läsa en text skriven av ett dyslektiskt missfoster, man stakar sig och blir tvungen att läsa meningar flera gånger. Fy fan.

Huruvida du som skribent är villig att ta till dig konstruktiv kritik eller inte är däremot en annan sak.

Trevligt! Naturligtvis är det bättre att använda kommatecken korrekt enligt någon form av regler än att sätta ut de små rackarna helt hipp som happ, men varför klänga dig fast vid sådana onödiga och övergivna kommateringsmetoder när tydlighetskommatering är så mycket enklare och smidigare att läsa?

Om någon råkar stava fel har jag inga problem med det så länge som det rör sig om felstavningar som troligen är en följd av att man råkar slinta lite på tangentbordet. "itne" är ett typiskt sådant fel. Ej heller bryr jag mig speciellt mycket om någon råkar göra något fel på ett väldigt ovanligt ord.

Om en person däremot inte har lärt sig stava till vanligt förkommande ord kan jag se lite rött. "Våldtäckt" och "utväcklingsstörd" är ett skräckexempel. Andra vanliga skräckexempel är folk som inte kan skilja på "ända" och "enda", "sätt" och "sett" eller "brott" och "brått".

Sen har vi ju även "de" och "dem". En anledning till att många stör sig på detta tror jag är att det är ord som används i var tredje jävla mening man skriver, och det är även så fruktansvärt lätt att skilja på dem. Ersätt med tex "jag" och "mig" eller "vi" och "oss" och se vad som låter rätt. Man undrar lite vad det är som gör att någon inte lyckas lära sig det.

Detta var min signatur för ett tag sedan:

Tycker dig inte att det är drygt att läsa när mig har bytt orden? Dig kanske inte bryr du, men mig tycker det blir störande för läsningen. Det kanske inte spelar någon roll för du, men för jag spelar det roll. Oss är många som stör sig på ni som inte kan skilja på nominativ och ackusativ. Kan inte er visa vi lite hänsyn?



Jag antar att i princip alla är medvetna om att en förhållandevis stor del av befolkningen drar öronen till sig så fort man ser en text som ser ut som fan. Vad "ser ut som fan" ska betyda är naturligtvis olika från person till person, men jag tror att det är hyfsat säkert att säga att ingen ser något positivt i att stava fel. Det finns de som inte bryr sig, och de som inte gillar felstavningar, men de som gillar dem tror jag är en väldigt liten minoritet.

Slutsatsen är att det alltid är negativt att stava fel, och i absolut bästa fall spelar det ingen roll. Det är dock aldrig positivt.

Vad säger detta då om skribenten? Antingen förstår han inte vikten av att stava rätt, eller också struntar han i det. Båda är ganska illa, och tyvärr blir detta också mitt första intryck av skribenten.



Men jag håller helt med om att det är tröttsamt med folk som ALLTID ska påpeka minsta lilla fel, och i synnerhet när de inte ens tillför något till debatten. Det har dock hänt att jag har gjort det också; man är ju inte mer än människa.

(Och så använder man ett semikolon)

Detta sammanfattar det ganska bra.

Ja där sjönk du i mina ögon!

Om man får skit för sitt sätt att uttrycka sig på så är det i 9 fall av 10 fråga om att man uttrycker sig krångligt och svårbegripligt. Nästan aldrig får man skit för att man håller en för låg språklig nivå - bara om man inte inser vilken nivå man borde hålla sig på (typ slänger sig med uttryck man inte behärskar).

Det var dock inte helt fel. Jag vet inte vad det kallas, men den där ordföljden är vanlig i lyrik. Det passade visserligen inte jättebra där, men helt fel var det inte.

Till exempel skulle man kunna skriva om ditt inlägg till "Ja, där du i mina ögon sjönk!" och mitt svar till "Det dock inte helt fel var. Jag inte vad det kallas vet, men den där ordföljden vanlig i lyrik är. Det visserligen inte jättebra där passade, men helt fel det inte var."

I detta fall tror jag i och för sig att det var en helt vanlig särskrivning.

Ni som skriver och uttrycker er bra via text, har ni lika lätt att uttrycka er ute i verkliga livet?

Jag personligen har alltid haft väldigt bra självförtroende och kan få tjejer på fall genom att bara prata, får också väldigt bra kontakt med nya umgängen osv. Att det kommer ut mycket bättre via text är det såklart ingen tvekan om med tanke på att man kan se över och kan rätta till diverse fel samt inte få någon sk. "Brainfreeze", men hur ser det ut för er muntligt?

Därför att dem inte vet vem dem syftar till och då blir dem andra kränkta av dem andra. F ö är inte detta min topic. Det är doms.

Vem tror du har störst trovärdighet;

1. Somalier som skriver risigt och knaggligt.
2. Moppemustaschprydd 22årig redneck med flames-keps och olja på jeansen som särskriver och stavar som en clown.
3. En vanlig välutbildad människa med korrekt meningsbyggnad, inga särskrivningar, välvårdat språk.

TS har visserligen rätt i att man inte behöver vara smart eller väl utbildad för att man kan formulera sig väl i skrift.

Däremot vågar jag påstå att någon som kan uttrycka sig korrekt, varierat och har en god känsla för språket med stor sannolikhet tillhör någon av eller båda dessa kategorier.

Mest tvovärdigt är en annan sak, frågan är om du kan ta en person som uttrycker sig sämre seriöst än vad den andre gör?

En somalie kan skriva sämre än vad en välutbildad användare kan göra, men texten kan ändå innehålla samma budskap, eller hur?