Ni kvinns brukar tycka vi är lite konstiga när vi å ena sidan verkar helt obrydda när vi bett chefen dra åt helvete och då inte längre har något jobb men å andra sidan kan bli så inihelvete förbannade för några gubbar som jagar efter en boll

hur en sansad lugn och tålmodig man kan få vilt raseri, blandat med glädje och total sorg för ett inkast på mittplan.
Det är för att vi är män, vi är män år 2012, män i burar, vi får liksom nästan aldrig vara män, inte sådär primitiva män som vi egentligen vill vara iaf. ibland, det är därför sport är så underbart, där får vi utlopp får våra känslor och få leva ut vår inre neandertalare, finns det något mer befriande än att stå tillsammans med 10000 andra män och kunna gapa "är du änna blind eller din jävla kuksugare" precis hur jävla högt man vill med precis hur aggressiva rörelser man vill.
Är du en kvinna som inte förstår sport så är du en kvinna som inte förstår män!