Tyda aggressivt barns teckning

En pojke i åttaårsåldern fick i läxa att rita sig själv och sätta ut namnen på de olika kroppsdelarna. Men istället för ett regelrätt självporträtt ritade han ett monster med kniv och yxa i händerna. Från kniven droppade det blod. (Jag har dock inte sett bilden i fråga med egna ögon, bara fått den beskriven för mig.)

Saken är den att pojken sen tidigare har problem med att tygla sin ilska. Han blir väldigt fort arg och är utåtagerande. I skolan har han ständigt en assistent bredvid sig som ser till att han inte råkar i trubbel. Det händer att han får raseriutbrott under sina engelsklektioner (som sker på en annan skola i privat regi, dvs utan assistenten) och han har förekommit sin lärare och delat ut en smäll till en klasskamrat vid något tillfälle. Någon diagnos tror jag inte att han har, men det är å andra sidan inte något man fäster stor vikt vid i landet det gäller (ej Sverige). Han beskrivs annars som en kvick och duktig kille.


Skulle vilja ha lite input från er som på ett eller annat sätt har kunskap inom detta område. Hur skulle ni tolka teckningen? Ett oskyldigt skämt eller något att ta på allvar? Ni behöver inte kommentera det här fallet specifikt om ni inte vill, utan mer i allmänhet hur man läser av barns stämningar osv.

Det är nog ingen fara, jag var själv väldigt arg som barn och slogs med både föräldrar och klasskamrater. Jag ritade ofta monster, blod och våld och jag är fullt frisk! (nåja, är ingen yxmördande psykopat iallafall! )
Prata med barnet om det bara, antagligen har han sett nåt på tv elller spelat något datorspel.

Jag tycker att du ska uppmuntra hans artistiska ådra och känsla för detaljer snarare än försöka göra det här till en redrum-grej, det är förmodligen ingen fara alls.

Jag hade en vän i den åldern som ofta ritade såna här saker och var väldigt intresserad av döden i stort. Med tiden mynnade ritandet ut i allt möjligt ritande och idag arbetar han som konstnär och ritar snälla saker såväl som arga saker. Alla som ritar blod är naturligtvis inte kommande konstnärer, men det måste inte betyda så mycket.

Vad gäller ilskan så är det klart att det inte är bra att bara släppa den helt fri, men många arga barn blir balanserade vuxna. Naturligtvis ska du vara uppmärksam på signaler och, om det behövs, söka den hjälp barnet kan behöva men det finns ingen anledning att dra för stora växlar.

I fråga om diagnoser skulle jag säga att vi tvärtemot befinner oss i ett väldigt "diagnoscentrerat" paradigm där många fler barn än tidigare får diagnoser. Det är ett ungefär ett år sedan jag avslutade mina lärarstudier, men då pratade vi mycket om att barn i allt större utsträckning får diagnoser. Detta behöver så klart inte bara vara bra, då bokstavskombinationen ofta kan bli en ursäkt snarare än en öppning för hjälp hela vägen till en lösning.


edit: Jag vill inte framstå som trivialiserande, som en del i en större problematik kan de här teckningarna självklart vara viktiga att hålla koll på. Jag skulle konsultera den barnpsykolog eller kurator som är inblandad i barnets skolgång.

behöver inte alls betyda något. Att försöka sig på att analysera barn genom deras teckningars motiv, färgval etc. är ett mycket vanskligt projekt. Barn kan lätt snöa in på motiv de nyligt lärt sig teckna, läst om, hört kompisar, tänkt på, osv... även välja den färg som ligger nämast till hands istället för den korrekta så att dra för stora växlar på sådant är som sagt vanskligt. Därmed inte sagt att ungen ifråga inte lider av något.

Tack för svaren.

Skall tillägga att det inte är min elev, utan en kollegas. Kollegan säger att han inte vet hur han ska gå vidare med detta. Han verkade aningen upprörd dock. Om jag förstod honom rätt så ska pojken ha sagt att monstret i själva verket är pojken, och ingen slarvigt genomförd läxa bara.

Jag håller med dig, jag och en kompis brukade också rita massa monster som dödade folk med blod och gore. Väldigt mycket var just från tv-spel och skräckfilmer som var ett stort intresse.

Prata med grabben, ritade ofta stora näsor och läppar samt stora kukar.

Är varken rasist eller bög idag.

Han tittar för mkt på tv och våldsamma filmer och tv spel,

sluta med det det förstör hans hjärna och han får mardrömmar

haha känner igen mig som fan.

Gick i amerikansk skola, där vi skulle lära oss nya ord. Man fick välja själv fritt. Jag var ny i klassen.

10 år.

Jag valde execution. Vilket jag demonstrerade med bödel, avrättningar, blod, död.

Mina föräldrar kontaktades!

Jag vågar nästan garantera att jag var värre än barnet i fråga. Jag hade extremt dålig självkänsla och det visade sig på det där sättet. Det gick väldigt snett för mig i tonåren men idag är jag en snäll och empatisk människa.

Få honom att inse att han är bra. Om beteendet fortsätter upp i åldern kan det tyvär sluta väldigt illa. Lycka till!

Monster är tufft, klart han som 8-åring vill vara ett tufft monster.

Hahahaha klockrent!