kommer ej på bra rubrik. Psykos?

Ska försöka ta de hela kort, då jag är rätt trött.
Innan allt detta kan jag börja med att jag hade rökt dagligen i ett tag men innan denna kvällen hade jag inte rökt på en vecka. ifall de har någon betydelse.

Men de hela började för kanske en och en halv månad sedan. Hade en ute kväll med sprit och tjack och avslutade allt med röka, inget helt ovanligt, förutom att jag snea totalt efter jag hade rökt.
Jag kommer inte ihåg mycket av vad som hände men jag var otroligt rädd och visste inte om jag var i vid liv eller inte och fick hallisar och tankar som är väldigt svår att förklara. lyckas sova ett par timma vaknar upp och har inte så mycket minne av hur den dagen gick förutom att jag mådde piss, samma sak nästa dag och känner mig fortfarande jävligt dålig pga avtändningen.
Avtändningen övergår till hög feber och blir sängliggande i över en vecka med feber hallisar och mår extremt dåligt, under hela veckan känns allt annorlunda och har ovanliga tankar, börjar helt enkelt tänka allt för mycket och hur folk tänker i allmänhet, livet, universum döden m.m allt man inte ska tänka på, i alla fall inte så intensivt.
Försökte intala mig själv att det inte är någon psykos utan bara bieffekt av en hård kväll och febern. Febern avtar och jag försöker gå tillbaka till de vanliga men jag tänker fortfarande allt för mycket och fick för mig massa saker, då och då blev allt svart och vitt och overklighets känslor, kroppen domnade jag blev rädd och hade svår att få en bild av hur livet var -uppbyggt- Vågade inte prata med någon om de då jag var rädd att jag skulle få en diagnos som skulle hänga i resten av livet och försökte tänka på annat.
Det blev bättre och bättre (det va de jag fick för mig i alla fall) men jag blev mer och mer instängd , våga knappt gå ut, och när jag väl gick ut fick jag för mig att alla kollade på mig och gick därför bara ut när de var mörkt för att bli mer osynlig. Jag sluta höra av mig till vänner och stängde in mig, jag tänka helt annorlunda och har svårt att förklara de, men någon kanske kan relatera när jag säger att när man är väldigt bäng och börjar spåna på en tanke som går vidare och vidare i skallen i hög hastighet och tillslut fattar du att du tänker och du stannar ( kanske bara är jag, , men låter allt jag skriver vara kvar då de får en bättre bild hur jag tänkte och tänker) bara de att jag kunde sitta väldigt lång stund och spåna så här och de jag fastande i var just universum, livet döden bla bla bla... Jag träffade vänner vid ett få tillfällen under denna tiden (dålig idee men jag rökte vid dom tillfällena) då försökte jag spela normal men blev mest sittande tyst,

just nu känns allt OK men jag har blivit väldigt deprimerad, allt känns hopplöst och att gå tillbaka till att jobba nu känns inte rätt, har länge velat resa iväg vilket jag tror skulle vara bra för mig men har ingen direkt att åka med och resa iväg själv är jag nog för feg för.

läste igenom allt snabbt och de finns nog massa grammatik och stav fel som jag ber om ursäkt för men är trött och jag hoppas någon förstår jag jag har skrivit. Har nog glömt massa också som sömnrubbningar, ångest, känner inte riktigt igen mig själv.

Denna text var nog mer för att skriva av mig lite, men om någon som har haft orken att läsa igenom och kanske något att säga av egna erfarenheter skulle jag uppskatta de. tack och hej

Jag har ingen större erfarenhet av droger, men tror du att resa iväg hade hjälpt dig?
Typ öde-ö syndromet som jag kallar det för och rensa skallen.

Precis komma bort från denna vardagen och det deprimerade mörker, ny omgivning och ha roligt på riktigt och inte behöva supa sig full och inta massa substanser varje helg för att ha kul.

Känner igen mig ganska bra i dina upplevelser. Detta har nog dock mest med mitt emellanåt taskiga självförtroende att göra. Om jag går ut en kväll med dåligt självförtroende kan jag ibland känna mig lite borta och samtidigt inbilla mig själv att människor runt mig kollar på mig med dömande blickar som om de tycker jag ser påtänd ut eller något. Trots att jag är nykter.

Tror att det även är lite ångest/panikångest iblandat, samma sak i ditt fall. Oftast avtar dessa känslor ju mer kvällen går för mig, ju mer man blir varm i kläderna helt enkelt.

Precis! detta har hänt annars också när jag varit hemma med en vanlig influensa och sen när jag blivit frisk inte känt mig riktigt bekväm. Bara de att allt nu känts 10 gånger värre och jag har nästan isolerat mig inne. Och ju mer jag tänker att de är något fel på mig desto osäkrare blir jag på allt.

Jo, förstår hur du menar. Tror absolut att det kan vara lite ångest iblandat, detta kan säkert ha med drogbruket att göra. Men det släpper nog med tiden i sådant fall.
Känner mig själv oftast inte bekväm i större sociala sammanhang innan man kommit in i umgänget så att säga. Då vaknar ofta dessa hjärnspöken till liv som gör att jag tror människor tycker jag ser borta ut o.s.v.

Jag brukar helt enkelt övertyga mig själv om att jag bara inbillar mig och på den vägen brukar jag kunna släppa dessa tankar efter ett tag och kunna agera avslappnat i andras sällskap. Detta gör oftast att mitt självförtroende ökar markant och osäkerheten försvinner.

Jag är som du också verkar vara, en person som analyserar saker allt för mycket. Att hela tiden tänka på hur t.ex. människor uppfattar en blir rätt jobbigt i längden. Bättre att försöka släppa dessa analyserande tankar lite och agera mer på känslor.

Resor > Övriga resediskussioner > Resekompisar

Testa att få napp där.