En liten intressant fundering jag fått

Hejsan. jag heter Henrik och jag har faktiskt kommit fram till en sak som är ganska intressant.

Det är så att jag ofta när vi är i större sällskap brukar hamna i centrum, både frivilligt och ofrivilligt. Jag är nämligen en väldigt, ja nästan extremt, pratglad kille som har mycket att säga. När jag är på fest t.ex. så brukar jag alltid vara den som pratar mest och har alltid något att säga om vad det än gäller.

Hur som helst så kom jag fram till en sak nu i dagarna. Jag satt och funderade över min nervositet, alltså i vilka stunder jag blir nervös och hur jag hanterar det (Ingenting jag gjorde för att jag mådde dåligt eller så, utan det var efter att jag sett American Pie, med tanke på Jims nervositet). Då kom jag på att när jag står just i centrum för all uppmärksamhet brukar jag faktiskt känna mig ruggigt nervös, och känner mig orolig för att jag ska göra bort mig. Om ni kände mig skulle ni skratta och tro att jag ljuger, men det är faktiskt sant.

Då började jag fundera över varför jag öht gör så som jag gör? Varför utsätter jag mig själv för att stå i centrum om jag ändå tycker att det är obehagligt? Jo, svaret blev jag varse när jag funderade över hur det alltid känns efteråt. Då får jag alltid, utan undantag, en slags adrenalinkick över att jag trotsat min rädsla och att jag klarat av det. Det är alltså därför som jag gjort allt detta, för att utmana mig själv.

Allt detta har skett undermetvetet, och allt detta har jag gjort av den enkla anledningen att jag vill ha en utmaning i livet. Ni kanske undrar vad detta har med något att göra? Jo, det är så att jag blev väldigt stolt över mig själv efter att jag kom fram till detta, vilket gjort mig glad.

Vad jag vill med denna tråd är att ni också ska fundera lite över vilka fobier ni har som ni själva trotsar och delar med er av det. Tro mig, man kan komma fram till mycket, och hittar man det lilla man gör för att trotsa rädslan kan det leda till att man både blir lyckligare, och stoltare över sig själv. Och vad jag vet om många som hänger på denna del av forumet mår väldigt dåligt. Om ni glömmer ert dåliga samvete för en stund och funderar över detta, kanske ni kan finna något som kan få er på, åtminstone, lite bättre humör.

Dela gärna med er av tankarna!

MVH

Om du får dåligt med respons på tråden så är det antagligen pga att du uttrycker att du är en person som alltid ska stå i centrum, osv.

Många i dethär delforumet är mer i periferin, och hatar just såna som dig - dom kan helt enkelt inte heller känna igen sig i det du skriver. Jag är inte en av dom, men jag har inte så mycket annat att bidra till tråden.

Over and out
/Edward

Psykologi och psykiatri > Psykiska problem / Mod

Ts har anda tillrackligt med diskussionsunderlag. Jag sjalv gillar ej sta i centrum for uppmarksamhet, men jag skulle garna vilja veta mer om hur de som alskar att sta i centrum resonerar och fungerar. Hur ser tex en uppmarksamhetsdyrkande individ, som gillar fa folks attention pa sana som mig, som ar tillbakadragna och lite socialt efterblivna? Dessvarre blir jag ofta missuppfattad, for jag ar sa pratsam och livlig, och da ar det ingen som fattar jag helst vill vara ifred......

Jag personligen kontrollerar folk riktigt noga innan jag äns öppnar munnen. Första gången jag träffar folk i folksamlingar säger jag knappt nånting, kan säga en del saker för o se deras reaktioner och lära mig av det. Lära mig hur de funkar för att sen veta hur jag ska agera för att de ska komma överäns med mig så att jag sedan kan få och använda dom som jag vill.

I vilket fall, de människor jag har kontrollerat och vet hur de fungerar är jag oftast i centrum, måste ha uppmärksamhet för jag förtjänar det enligt mig själv. Saker handlar om mig, men har döremot inget emot att lyssna och verka intresserad för att lära mig mer av dessa människior och kontrollera dom mer Vinna deras tillit osv.

Men du frågade hur jag ser på såna som dig? ganska växlande, ni är ju gudomligt lätta att läsa av vilket underlättar för mig. Erat kroppsspråk avslöjar allt om er. Däremot rent personligt tycker jag det är ganska patetiskt att alltid hålla sig undan, att anpassa sig för andra och leva sitt liv efter andras normer och regler när det är DITT liv det handlar om och ditt välmående.

Peace