Hur stor del utgör "ungdom" av ditt liv

Låt säga att du blir 100 år gammal. Då skulle man kunna säga att vid 25 års ålder har en fjärdedel av ditt liv gått. Men kom ihåg att jag läste en artikel eller nåt, kanske var det en bild, där de sa att det inte alls var så. Att den tiden när du är ung utgör typ 50% av ditt liv eftersom det är då det händer saker. När du är gammal består ditt liv främst av rutiner och därför känns tiden som mycket snabbare eftersom du kommer ihåg mindre. När du är ung gör du många olika saker och därför känns varje dag speciellt och man sa då att därför utgör "ungdomen" en större del av ditt liv.

Någon som har hört/sett/läst något om detta? Behöver det till ett arbete och hoppas att jag inte bara har hittat på det.

Jag har hört att det påstås att man utvecklas och mognar fram till 29 års ålder och där man blir man mentalt kvar. Inuti känner sig de flesta äldre som när de var unga och varje person åldras olika och lever olika och om man får sjukdomar eller inte spelar en stor roll så klart.

I Sverige råder en allmän ålders-fascism där folk som i andra länder skulle klassas som unga ses som last-gamla. Sverige var länge ett av få länder där notiser om småsaker där folk varit inblandade alltid uppgav personens ålder.

Som ung är ju 30 och 40 en ålder som är skitgammal i ens tankevärld men när man når dit inser man att det inte riktigt är så. Sverige med sin jante-lag har ju alltid varit en perfekt plats för folk att förminska andra utifrån deras ålder. Är man inte för ung är man för gammal och det har bildats en ålders-zon där åldern blir som en icke-ålder och personen inte passar in någonstans.

Sverige är när det gäller ålder och synen på det ett U-land rent mentalt.

Antingen kan man se det som att det är tiden som utgör livet, eller så kan man se till vad som faktiskt har hänt. Den enklaste utvägen är att gå efter tid. Det finns inget självklart i att man skulle uppleva mindre framför sin datorskärm; det är beroende av vem som definierar vad som är värt att uppleva. Vidare kan det vara så att vi har upplevt alla möjliga känslor – t.ex. rädsla, sorg och förvåning – endast ett par år in på livet. Vi kan uppleva dessa känslor igen, men då handlar det i någon mening om att återuppleva. Kontentan är alltså att det är nödvändigt att veta vad som är värt att beakta innan det går att svara på frågan.

Vill lägg till denna länk med anledning av mitt påstående att vi är besatta av ålder i det här landet och här är ännu ett bevis:

http://www.aftonbladet.se/sportblade...cle15687253.ab

Om man är "gubbe", oklart vilken ålder man är det i, får man inte ha samma beteende som unga personer.
Under bilden som man klickade på för att komma till artkeln stod det:
"tokiga gubbfajten om matchtröjan".

Mycket kloka tankar och idag är väl just problemet att en sorts upplevelser eller sätt att leva beskrivs som mer levande och riktigt än andra när de inte alls behöver vara det. Jag för egen del tror inte längre att resande kan ge mig de upplevelser som det en gång gav mig och jag lever helt enkelt ett bättre liv här hemma där jag kan få all information och andra upplevelser på andra sätt än genom att packa väskan och dra iväg någonstans.

Den där jakten på att fylla livet med meningsfulla saker har jag aldrig trott på för jag ser på andra som försöker göra det att de inte mår så bra och har en känsla att de hela tiden missar något någonstans. Det blir en stress som också förminskar upplevelsen av det upplevda.

När det gäller ungdom och hur stor del den är av ens liv så har det men ens egen inställning att göra och hur man är inombords. Andra kommer alltid bedöma en utifrån ens utseende och ålder men insidan är det som är avgörande. Man väljer i hög grad själv hur länge man är ung eller inte främst genom det sinne man har och om man ännu är nyfiken. Äldre som inte lär sig ny teknik har slutat vara unga i stor grad och blir på grund av det lätt handikappade i kommunikationen med andra som deras barnbarn eller egna barn.