2012-10-27, 03:10
#1
Det finns inte någon officiell klassificering för datorspelsberoende och det debatteras hit och dit om det nu kan klassas som ett riktigt beroende eller inte. Därför tänkte jag nu ge mig själv som ett exempel och se vad ni säger.
Jag växte upp med tv-spel och började spela onlinespel under slutet av 90-talet och även om jag spelade intensivt under gymnasietiden vill jag hävda att det inte hade någon större negativ inverkan på min skolgång. I tidig vuxen ålder kombinerade jag arbete och spel utan problem fram till för ca 3 år sedan. Jag hade ganska precis gått in i en depression (enligt mig själv som hobbypsykolog, har aldrig haft kontakt med vården) när en gammal onlinepolare övertalade mig att testa HoN (Heroes of Newerth). Som nybörjare är det ett extremt svårt spel och i början var jag inte övertygad, men intet ont anande om vad som skulle komma gav jag det tid och kom så småningom in i det.
Jag blev så tagen av spelet att jag började skippa jobbet för att stanna hemma och spela trots att jag hade eget företag. Vid tiden hade jag en för mig stor summa pengar och behövde inte jobba för att överleva, men med kostnaderna för att driva företaget utan intäkter och för att betala mina privata utgifter naggade jag på kapitalet varje månad.
Jag spelade i stort sett dygnet runt i flera månader och visste givetvis att såhär bör jag inte hålla på. Men det hade ännu inte gått så långt och den ekonomiska skadan var fortfarande lindrig. Med läget under kontroll tog jag det rationella beslutet att ge bort mitt konto och avinstallera spelet. Några dagar gick och suget efter att spela blev stort, jag kunde inte hålla emot och installerade om spelet och skaffade nytt konto. Någon vecka passerar och jag ger bort och skaffar ett nytt konto igen. Nu börjar jag avinstallera spelet flera gånger i veckan, men nästa dag installerar jag det igen och spelar hela natten. Pengarna rinner iväg, räkningar går till inkasso fast jag har flera hundra tusen på kontot. Något är jävligt fel men jag orkar inte bry mig, vill bara spela. Ger bort och skaffar nya konton, sabbar mina stats och köper reset. Som längst lyckades jag hålla mig ifrån HoN i ett par månader. Framåt slutet av förra året började pengarna ta slut och jag var tvungen att sälja företaget, spelar då fortfarande men inte lika intensivt. Suget efter HoN har avtagit rejält sista halvåret, jag har spelat max några dagar i sträck innan jag ledsnar och för tillfället är det över en månad sedan min senaste session.
HoN är tyvärr inte det enda spelet som gett mig problem. Förra året sålde jag min dator och behöll bara min laptop och köpte ett PS3 med Gran Turismo 5, tro fan att jag spelade det online dygnet runt istället, kunde inte sluta, så jag sålde PS3:an efter ett par veckor. Men jag törstade efter spel så jag installerade HoN på laptopen och hade en gammal skärm, tangentbord och mus som jag kunde använda.
I Maj i år lät jag mig övertalas att börja spela Diablo 3. Köpte till och med en ny svindyr gaminglaptop för ändamålet. Polaren övertalade mig den 13:e, jag köpte nya laptopen den 14:e och den 15:e släpptes spelet. Jag spelade verkligen dygnet runt i nästan en månads tid innan ångesten över mitt leverne blev för stor och jag tog bort mina karaktärer. Det gick några dagar sedan köpte jag guld av kinesiska farmers för att ersätta mitt gear. Sålde allt igen efter ett par veckor; gick någon vecka till och jag köpte nytt gear och sålde IGEN efter några dagar.
Tidigare i veckan installerade jag D3, köpte gear för ett par hundra euro för att sedan sälja av allt igen idag.
Fram och tillbaka som en jojjo, det är otroligt jobbigt och jag har fått svårare och svårare att ta beslut och hålla fast vid dem, jag har totalt urholkat min disciplin. Just nu har jag känslan att jag inte vill spela mer någonsin, men så har jag känt ett dussintal gånger förut med resultatet att jag ändå faller tillbaka. Vet inte riktigt vad man ska dra för slutsatser. Det låter ju så jävla svagsint att låta ett datorspel ta över men jag vill inte gärna kalla mig i grunden lat eller ansvarslös då jag inte visat upp de här sidorna tidigare.
Frågan är om jag överhuvudtaget skulle känna sug efter att spela om mitt liv i övrigt var tillfredsställande, det tror jag inte, kan man då kalla det för beroende?
Ber om ursäkt om jag formulerat mig underligt eller svamlat.
Jag växte upp med tv-spel och började spela onlinespel under slutet av 90-talet och även om jag spelade intensivt under gymnasietiden vill jag hävda att det inte hade någon större negativ inverkan på min skolgång. I tidig vuxen ålder kombinerade jag arbete och spel utan problem fram till för ca 3 år sedan. Jag hade ganska precis gått in i en depression (enligt mig själv som hobbypsykolog, har aldrig haft kontakt med vården) när en gammal onlinepolare övertalade mig att testa HoN (Heroes of Newerth). Som nybörjare är det ett extremt svårt spel och i början var jag inte övertygad, men intet ont anande om vad som skulle komma gav jag det tid och kom så småningom in i det.
Jag blev så tagen av spelet att jag började skippa jobbet för att stanna hemma och spela trots att jag hade eget företag. Vid tiden hade jag en för mig stor summa pengar och behövde inte jobba för att överleva, men med kostnaderna för att driva företaget utan intäkter och för att betala mina privata utgifter naggade jag på kapitalet varje månad.
Jag spelade i stort sett dygnet runt i flera månader och visste givetvis att såhär bör jag inte hålla på. Men det hade ännu inte gått så långt och den ekonomiska skadan var fortfarande lindrig. Med läget under kontroll tog jag det rationella beslutet att ge bort mitt konto och avinstallera spelet. Några dagar gick och suget efter att spela blev stort, jag kunde inte hålla emot och installerade om spelet och skaffade nytt konto. Någon vecka passerar och jag ger bort och skaffar ett nytt konto igen. Nu börjar jag avinstallera spelet flera gånger i veckan, men nästa dag installerar jag det igen och spelar hela natten. Pengarna rinner iväg, räkningar går till inkasso fast jag har flera hundra tusen på kontot. Något är jävligt fel men jag orkar inte bry mig, vill bara spela. Ger bort och skaffar nya konton, sabbar mina stats och köper reset. Som längst lyckades jag hålla mig ifrån HoN i ett par månader. Framåt slutet av förra året började pengarna ta slut och jag var tvungen att sälja företaget, spelar då fortfarande men inte lika intensivt. Suget efter HoN har avtagit rejält sista halvåret, jag har spelat max några dagar i sträck innan jag ledsnar och för tillfället är det över en månad sedan min senaste session.
HoN är tyvärr inte det enda spelet som gett mig problem. Förra året sålde jag min dator och behöll bara min laptop och köpte ett PS3 med Gran Turismo 5, tro fan att jag spelade det online dygnet runt istället, kunde inte sluta, så jag sålde PS3:an efter ett par veckor. Men jag törstade efter spel så jag installerade HoN på laptopen och hade en gammal skärm, tangentbord och mus som jag kunde använda.
I Maj i år lät jag mig övertalas att börja spela Diablo 3. Köpte till och med en ny svindyr gaminglaptop för ändamålet. Polaren övertalade mig den 13:e, jag köpte nya laptopen den 14:e och den 15:e släpptes spelet. Jag spelade verkligen dygnet runt i nästan en månads tid innan ångesten över mitt leverne blev för stor och jag tog bort mina karaktärer. Det gick några dagar sedan köpte jag guld av kinesiska farmers för att ersätta mitt gear. Sålde allt igen efter ett par veckor; gick någon vecka till och jag köpte nytt gear och sålde IGEN efter några dagar.
Tidigare i veckan installerade jag D3, köpte gear för ett par hundra euro för att sedan sälja av allt igen idag.
Fram och tillbaka som en jojjo, det är otroligt jobbigt och jag har fått svårare och svårare att ta beslut och hålla fast vid dem, jag har totalt urholkat min disciplin. Just nu har jag känslan att jag inte vill spela mer någonsin, men så har jag känt ett dussintal gånger förut med resultatet att jag ändå faller tillbaka. Vet inte riktigt vad man ska dra för slutsatser. Det låter ju så jävla svagsint att låta ett datorspel ta över men jag vill inte gärna kalla mig i grunden lat eller ansvarslös då jag inte visat upp de här sidorna tidigare.
Frågan är om jag överhuvudtaget skulle känna sug efter att spela om mitt liv i övrigt var tillfredsställande, det tror jag inte, kan man då kalla det för beroende?
Ber om ursäkt om jag formulerat mig underligt eller svamlat.
