Socionomtjejen, någon med daddy issues som gillar svarta personer?

Min subjektiva erfarenhet av socionomtjejer som jag själv mött, eller hört talas om inom bekantskapskretsen, är att de består till oproptionerligt hög andel av negerknullerskor. Självklart gillar de olika och rösta på V. De har uppenbarligen klarat av akademiska studier, nu vet jag iof inte hur avancerade socionomutbildningarna på olika universitet/högskolor är i förhållande till övriga yrkesinriktade program, men ett tydligare exempel på tjejer som statusmässigt gifter ner sig går väl knappast att finna?
Jag har också så smått börjat ana, efter att få en glimt av vissa av dems hem-/familjeförhållanden, att deras familjebakgrund oftast är högst dysfunktionell. Skiljsmässobarn med frånvarande farsfigur. Trots socionomtjejerna själva klarat av akademiska studier, verkar det finnas ovanlig hög WT- och kåkfarartendens hos deras släktingar.
De drabbas dels som en följd av sin sin uppväxt, dels som ett resultat av de värdelösa gener som orsakat denna uppväxt av ett självhat, som utmynnar i fullfjättrad oikofobi. Oftast hatar de den vita rasen, och vill straffa denna och sig själva genom att på de mest tragiska sätt avla med negrer. Troligtvis vill de både hämnas på sin far, samtidigt som de söker bekräftelse från denne.
Vad anser ni om mina erfarenheter och terorier? Stämmer de med era? Har ni andra erfarenheter/teorier?

Så är det. En kompis berättade att lärarna brukar avvisa all kritik som riktas mot vänster-idiologierna samt stolt säga: "det finns INGEN legitim kritik emot marxismen"

Samma sak kan observeras på program som "statsvetenskap".


Många är kvoterade på sådana program, och nej det krävs inte så mycket för att komma in....rätt kön (hen) och rätt hudfärg (icke-vit) brukar räcka ibland..


Har observerat samma sak.

Kunde inte sagt det bättre själv. Ta bort det om familjeförhållandena så stämmer våra observationer nära på exakt.
Bra jobbat!

Mina observationer, visar också på en snäppet högre förekomst av asperger och ibland i kombination med narscisistisk personlighetsstörning. De socionomer som kommer upp sig och får chefsposition, och då pratar vi nödvändigtvis inte om det lokala socialkontoret, för jag har sett dem på chefsposition inom myndigheter, företag, frivilliga organisationer etc. har en tendens att uppvisa riktigt auktoritära och extremt arroganta tendenser, värre än en pedofillärare på en brittisk internatskola, eller en drill-sergent i amerikanska marinkåren. Oftast skapar de arbetsplatser där mobbning och översitteri ingår i strukturen, vilket klingar illa med det "humana" samhälle de så gärna förespråkar.

Usch då, hoppas att det inte stämmer. Har precis börjat plugga till socionom och kan inte känna igen mig i något men det kanske kommer parallellt med utbildningen. Skulle aldrig kunna knulla med en neger men får väl kanske tänka om.

Slutade läsa TS - för mycket skitsnack. Akademiska studier idag är oftast inte heltid eller nödvändigtvist svårt.

Du blev väl socionom främst för att hjälpa negrer eller babbar, eller hur? Därifrån är väl steget knappast stort från att låta dem spruta HIV-satser upp i röven på dig?

Vad var det som var skitsnack? Att jag inte skrev positiva saker om Israel eller diasporan? Vad pluggar du själv föresten?

En hårfin gräns.
Fast det är inte alls därför jag vill bli socionom. Får väl se om några år hur det artar sig!

Nejdå dina erfarenheter stämmer helt korrekt med hur verkligheten. Tvingades en gång i tiden att läsa x antal kurser ihop med dessa socialhögskole studenter. Mitt intryck eller uppfattning när man snackade med dem var att jävligt många och jag menar jävligt många hade själva psykiska/sociala problem. Avhoppet från programmet var tydligen också ganska högt då många kom att tänka tillbaks på sina egna barndomar och det blev för mycket och vissa bröt ihop. Tydligen skall man under programmets gång arbeta mycket med sig själv vilket jag tror lockar dit allehanda psykon/knäppskallar för de tror på något sätt att de blir botade genom en utbildning.

Sen har vi förstås lilla Lisa som också går programmet och har nyss slutat skolan (gymnasiet) och nu vill hon hjälpa mänskligheten. Det som blir väldigt fel när lilla Lisa väl kommer ut till verkligheten är en form av kognitiv dissonans för allt hon trott och allt hon fått berättat för sig stä,mmer plötsligt inte. Lisas största problem hittils i sitt lilla korta liv har ju ännu så länge bara varit vilken färg hon skall välja på sin nya mobiltelefon.

Så antagligen kommer de ut (om de lyckas fullfölja utbildningen utan att bryta ihop) med en helt rosa skimmrande syn på livet och blir grundlurade av klienterna (läs knarkarna och kåkfararna) elelr så märker de att verklighet inte är som de förväntade sig( kognitiv dissonans) och blir med tiden utbrända.

Mina hypoteser stödjs av det faktum att socialarbetaren är en av de yrkesgrupper som är mest långtidssjukskriven.

För en socionom är detta mycket underhållande läsning.