Hat är en underskattad känsla & kärlek är en överskattad känsla!

Emotionella-teoretiker är oense på många sätt, men de flesta delar antagandet att känslor hjälper människor att lösa många av de grundläggande problemen i sociala-interaktioner. För evolutionära teoretiker, är känslor/affektioner universella, fastprogrammerade, program som löser antika problem, som får ett hot-register mot överlevnaden i olika former. För de sociala konstruktivisterna är känslor socialt inlärda svar uppbyggda i den sociala diskursen enligt kulturspecifika-identitet, moral och social struktur. Dessa kontrasterande synsätt uppfattar de definierande elementen, ursprungen och studierna av känslor i slående olika sätt, men alla erkänner den sociala och rationella funktionen till känslor. Att känslor anses vara "irrationella" beror på att man tenderar att förfara den på fel sätt. Eld är en grund-element som har gynnat människan under en lång era. Den har gynnande funktioner, under kontrollerande hanteringar, men man kan bränna upp sitt hus om man inte kan kontrollera elden.

Att foga sig med varje individ är förnuftsvidrigt, människor tenderar att konkurrera emellan olika intressen på olika nivåer, att acceptera allt är bortanför den mänskliga naturen, inte heller finns det några valida skäl till att göra det.



Jag syftade på passivitet: i kontrast till ett fysiskt agerande med ens välbefinnande som kärnpunkt. Det finns många förutsättningar man får ta hänsyn till ifall man vill illustrera fram ett laglöst samhälle. Att ta bort samhällsenliga, konstitutionella-strukturer bådar inte till godo. Jag har berört frågan i andra ämnessammanhang:
https://www.flashback.org/t1361803p9

Naturligtvis har vi emotioner av en anledning. Tillsynes kan de verka rationella (vi älskar för reproduktion, vi känner rädsla för att bereda oss att fly eller fäkta osv). Men kärlek (ej altruistisk sådan) för en individ innebär endast att man är fördomsfull. Det innebär att man ställer individen på en piedestal, över alla andra. Det är inte heller rätt mot personen kärleken är riktad mot, då man överdriver dennes goda egenskaper och samtidigt negligerar de dåliga. Likaså innebär hat att man överdriver en persons dåliga egenskaper och negligerar de bra.
Alltså; Alla emotioner utom altruistisk kärlek är fördomsfulla. Fördomsfullhet leder till att vi hatar, och hat leder till att vi skadar varandra. Jag håller alltså inte med om att emotioner är rationella.. Kontrollerar du dina känslor, eller kontrollerar dem dig? Att påstå att de är rationella därför att de tjänar ett syfte är inte ett bra argument, då syftet självt är irrationellt.


Det är inte förnuftsvidrigt, utan det är det enda sättet att skapa en bättre värld. Att fortsätta konkurrera sinsemellan är däremot förnuftsvidrigt. Särskilt då alla våras basala behov går att uppfylla. Inte heller ligger det bortom den mänskliga naturen.. Jag tror de flesta önskar sig en mer empatisk värld. Såvida de inte hjärntvättats av media, eller har sett cannibal holocaust/salo för många gånger. Givetvis är det inte enkelt, men jag skulle vilja påstå att det är fullt möjligt (bara man har viljan).



Tänker inte kommentera detta i den här tråden då det kommer spåra från ämnet totalt.

Kontentan
Kärlek är underskattat. Hat är överskattat.

Sammanfattningsvis har affektiva känslor tre viktiga dömande egenskaper: I allmänhet tillåter de snabbare bedömningar att göras (rationellt i praktiken). De framkallar starka sociala överenskommelse (Gynnsam för den rationella agenten), och de mobiliserar människors tankar (rationellt). I den mån är effektiviteten av bedömningar och konsensus i bedömningar önskvärda egenskaper & känslor är inte en sämre typ av information. Känslor ingår i en komplex samspel med intellektet/tankarna - vad som menas är att reaktionerna är nästintill "automatiska" och har sitt ursprung i olika mekanismer. När vi står inför farliga situationer, blir vår uttrycksrespons negativa, "automatiskt". Rötterna är hårdprogrammerade och har sin bas i rationella varningssignaler. Således vore all annan respons irrationellt och ogynnsam för individen. Att man glorifierar sin partner i ett förhållande bör knappast anses vara "irrationellt" - jag har nämnt hur det kan vara gynnsamt för den rationella agenten och vilka goda funktioner "naiviteten" innehar. Du upprepar premisserna som innehåller falska antagande. Exempelvis: "skada" eller "hat" är irrationellt - att skada någon eller att hata någon är enda rationella svaret i vissa kontextuella situationer.



Dimmiga utopier är förnuftsvidrigt. Om vi bläddrar i historien, var det inte alltför länge sedan en specifik ideologi fick makten & torterade medborgarna som konsekvens av att en av deras huvudpremisser innehöll ett postulat som stred mot den mänskliga naturen. Det är tämligen uppenbart att du upprepar samma melodi utan några sammanhängande, utvecklade eller rationella läroprocesser där du kan stödja premisserna en för en och härleda slutsatsen ur det. Att pränta "Inte heller ligger det bortom den mänskliga naturen" övertygar inte många. I varje fall är våld/hat ofrånkomlig. Det finns ingen fredlig "naturtillståndet" där alla är glada, glänsande och ljusa - en sådan vision är den renaste formen av alla fantasier (vågar jag säga det mest våldsamma av alla fantasier?).




Det har du rätt i.

Därför att när hat skapats så beror det oftast på ignorans och saknad av respekt för andra medmänniskor. Det blir hårda "vi och dom"-synsätt som ofta hindrar utvecklingen i samhället eftersom folk inte kan prata med varandra i vanlig ton utan att komma med hårda hatiska värderingar.

Du vänder på det din idiot

Kunskap + empati = acceptera invandrare.
Brist på kunskap + lättlurad = hata invandrare.

Hat är till för den rädda och svaga som har brist på kunskap. Att hata invandrare är att vara en människoförrädare och kan besläkta sig med kackerlackor.

Kärlek är ett sätt att försätta sig själv i problem; Hat är en väg ut ur dessa.

Jag känner hellre kärlek än hat, samtidigt som det ofta kan kännas bättre att känna hat än att inte känna någonting alls.

Jag har en hel del hat inom mig som brusar upp ibland, och som jag försöker kontrollera. Det är jobbigt att känna starka känslor som man inte vet vad man ska göra av. Det kan ibland upplevas som när man har starka känslor för någon som inte är besvarede. Det känns som ett sånt enormt slöseri med känslor som ingen vill ha. Jag kan inte säga att jag har någon direkt anledning att hata saker. Ibland är jag besviken på mig själv men det är saker som jag kan göra någonting åt. Hat kan många gånger driva mig framåt och kan ibland användas på ett konstruktivt sätt, ibland blir man bara paralyserad. Jag ser mig inte som en hatisk person, utan det är bara ibland som jag känner att min inre balans rubbas. Allt hat är inte av ondo. Det låter kanske fel, men så ser jag på det hela i alla fall.