Citat:
Ursprungligen postat av Arvid-Kriklund
visst kan man börja diskutera fördelningen av vårar resurser, men då skulle nog inte slutsatsen bli att ekonomiska klyftorna i samhället borde vidgas, eller?
Det är sant att i en överfull livbåt blir nog de flesta av oss egoister, överlevnadsinstinkten tar över o.s.v.
Är det så ni tycker att vi ska bete oss nu?
Är ni så illa ute
?
Det är sant att i en överfull livbåt blir nog de flesta av oss egoister, överlevnadsinstinkten tar över o.s.v.
Är det så ni tycker att vi ska bete oss nu?
Är ni så illa ute
?Vi är kanske inte så illa ute ÄN - men hur många fler bidragsberoende klarar Sverige? Hur många biljetter till livbåten Sverige kan vi utfärda innan den sjunker? Vad händer när lågkonjunkturen slår till på allvar? Vem utsåg Sverige till hela världens socialkontor dit alla världens lidande kan vända sig för att få ordning på sina liv?
Jag kanske låter kall och hård i mina åsikter i den här tråden, men jag är inte alls sådan egentligen. Jag är jäkligt ledsen och bekymrad över det lidande som människor utsätts för i många delar av världen - men Sverige kan ju inte själva rädda världen från allt ont genom att tillåta massinvandring och dela ut bidrag. Jag tycker inte att massiva folkförflyttningar runt halva jordklotet är rätta lösningen på problemen i dessa områden/länder. Och vem ska vi i så fall släppa in? Vem ska vi nobba?
Det håller definitivt på att skapas större klyftor i Sverige Det liknar USA mer och mer, där det finns många rika priviligerade grupper (överklass, övre medelklass) men samtidigt en mycket stor och mycket fattig underklass som lever i misär. Vill vi ha det så i Sverige?
Till denna nya svenska underklass får man räkna de bidragsberoende nysvenskarna (fast en del kallar dem nya överklassen), de långtidsarbetslösa OCH framförallt den lågavlönade arbetarklassen inklusive lägre tjänstemän.
De hårt arbetande lågavlönade arbetarna/lägre tjänstemännen är den grupp som enligt mig får dra det tunga lasset i det bromsspår i kalsongen som kallas Sverige.
-Varför då undrar du?
Jo, för det är dessa lågavlönade arbetare/tjänstemän som genom skatten finansierar bidragssamhället utan att få mycket tillbaka, det är dessa lågavlönade arbetare/tjänstemän som själva sällan har många korvören kvar när de fasta månadskostnaderna är betalda, det är dessa arbetare/tjänstemän som ofta inte har råd att vara sjuka eller gå till tandläkaren, det är dessa arbetare/tjänstemän som sällan eller aldrig kan resa på semester, det är dessa arbetare/tjänstemän som ständigt har dåligt samvete för att de inte hinner/orkar umgås med sina barn och vänner - och det är dessa arbetare/tjänstemän som samhället sparkar mest på!
- Vaddå sparkar, undrar du?
Jo, samhället kräver av dessa arbetare/tjänstemän att de gnor på utan gnäll och utan krav på att få nåt igengäld. De har nästintill existensminimum i lön, men förnekas de allra flesta former av bidrag och stöd och om de blir sjuka får de kämpa jäkligt hårt för att få bra vård och den sjukersättning de har rätt till – till skillnad från nysvenskarna som får allt betalt i form av bidrag utan att lyfta ett finger: hyra kläder mat glasögon mobiltelefoner tandvård sjukvård fickpengar semesterresor m.m. – need i go on? Allt betalas av stat och kommun.
Och dessutom har nysvenskarna all tid i världen att umgås med barn och vänner hela dagarna! Är det så konstigt om det skapas avundsjuka och upprördhet bland arbetare och lägre tjänstemän som ser detta ske mitt framför deras ögon?! Hur länge kommer de att acceptera situationen? Hur många röstar SD i nästa val?
Och om man till detta lägger den kriminalitet och stenålderskultur som en förfärande stor del av nysvenskarna ägnar sig åt, så blir det ju än värre. Och jag har inte heller ens nämnt pensioner. En arbetare i Sverige sliter hela sitt liv och betalar skatt för att tjäna ihop till en mycket blygsam pension på ålderns höst. Nysvenskar som kommit till Sverige och levt på bidrag större delen av sitt liv och inte betalt många kronor skatt ….vad får de för pension tror ni? Vem betalar den pensionen?