2012-10-20, 01:31
  #1
Medlem
Hej

Sen fyra år tillbaka då jag var 14 har jag haft bulimi och anorexi. Jag har blivit frisk men känner att jag är på väg tillbaka...ännu inte jjättesjuk. Finns det ngn som har tips på självhjälp? Funkar KBT? Vad ska jag göra då ätstörningsenheten i min stad inte är ett alternativ??????
Citera
2012-10-20, 01:34
  #2
Medlem
sluggerbanans avatar
Frisk från vad? Om du gillar mat käka på.
Citera
2012-10-20, 01:34
  #3
Medlem
Jag har tvärtom problem, älskar god mat för mycket.
Citera
2012-10-20, 01:38
  #4
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av sluggerbanan
Frisk från vad? Om du gillar mat käka på.

Frisk från självskadebeteende och ätstörningar. Höll på att få en sund och normal relation till maten, men föll på mållinjen och straffar mej själv med svält och träning...
Citera
2012-10-20, 01:44
  #5
Medlem
sluggerbanans avatar
Citat:
Ursprungligen postat av trullls
Frisk från självskadebeteende och ätstörningar. Höll på att få en sund och normal relation till maten, men föll på mållinjen och straffar mej själv med svält och träning...

Visst, men idag, är du fet eller smal du var lite ambivalent i ingressen.
Citera
2012-10-20, 01:49
  #6
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av sluggerbanan
Visst, men idag, är du fet eller smal du var lite ambivalent i ingressen.

Vad påverkar det situationen? :-s
Citera
2012-10-20, 01:51
  #7
Medlem
sluggerbanans avatar
Citat:
Ursprungligen postat av trullls
Vad påverkar det situationen? :-s

Jag vet inte, vad är du tillbaka till?
Citera
2012-10-20, 04:15
  #8
Medlem
Zelogaths avatar
Citat:
Ursprungligen postat av sluggerbanan
Jag vet inte, vad är du tillbaka till?
Men din förbaskade hobbypsykolog, vet man inte vad anorexi, bulimi och ÄS är så kanske man inte ens ska skriva i tråden.


TS- är ÄS-enheten inte ett alternativ för att du inte vill avslöja ditt återfall och riskera inläggning?
KBT har jag inte läst så mycket om just för personer med ätstörningar, men jag tycker ju att det iallafall är värt ett försök istället för att försöka klara sig själv.

Du har varit fri från det ett tag vad jag förstod då du sa att du har blivit frisk- vad var det som utlöste din oro för återfall?
Kan du koppla det till något specifikt som har hänt det senaste?

Det finns även ett forum för människor med ÄS som kämpar för att bli friska, och även är friska- du har säkert sett det.
Där kan du få lite stöd från personer som vet hur det är, och bolla lite tankar och tips från dem

Men som sagt, KBT tycker jag definitivt att du ska prova.
Terapeuter och psykologer har tystnadsplikt.

Lycka till!
Citera
2012-10-20, 10:15
  #9
Medlem
1c9r5s avatar
För det första - ni som inte är pålästa eller insatta i anorexi/bulimi/ätstörningar bör inte skriva i tråden, ni låter bara korkade och elaka.

Annars -
Först och främst är det grymt att du märker problemet snabbt och att du dessutom märker att detta är något du INTE vill göra. Det är ett jättesteg i rätt riktning! Dock undrar jag varför ÄS-klinik inte är ett alternativ? Det är otroligt vanligt med återfall, mer vanligt Med än utan så det skulle inte vara något "pinsamt" för dig att komma tillbaka. Det är det aldrig. Det finns inte någon annan klinik att ta kontakt med?

Läs http://bulimifri.blogg.se/ och låna boken "bulimibibeln" .. De verkar ha hjälpt otroligt många.
Citera
2012-10-20, 17:32
  #10
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Zelogath
Men din förbaskade hobbypsykolog, vet man inte vad anorexi, bulimi och ÄS är så kanske man inte ens ska skriva i tråden.


TS- är ÄS-enheten inte ett alternativ för att du inte vill avslöja ditt återfall och riskera inläggning?
KBT har jag inte läst så mycket om just för personer med ätstörningar, men jag tycker ju att det iallafall är värt ett försök istället för att försöka klara sig själv.

Du har varit fri från det ett tag vad jag förstod då du sa att du har blivit frisk- vad var det som utlöste din oro för återfall?
Kan du koppla det till något specifikt som har hänt det senaste?

Det finns även ett forum för människor med ÄS som kämpar för att bli friska, och även är friska- du har säkert sett det.
Där kan du få lite stöd från personer som vet hur det är, och bolla lite tankar och tips från dem

Men som sagt, KBT tycker jag definitivt att du ska prova.
Terapeuter och psykologer har tystnadsplikt.

Lycka till!


Tack, kände detsamma där och slutade svara...

Att bli inlagd finns inte som alternativ. jag har jobb och skola att sköta och jag tänker isåfall ta itu med detta på min fritid. jag vet det kanske låter stört, men jag har vertkligen inte råd eller tid att pausa allt annat, utan processen får isåfall dra ut lite och hålla på under tiden mitt vanliga liv fortsätter.

Och ja, jag har varit frisk ett tag, nästan 8 månader tror jag ungefär. och visst, jag tampades med tankar om bantning och annat, men jag klarade att inte göra något med dem utan bara fortsätta. Och anledningen till att ÄS-enheten inte är ett alternativ igen är inte för att jag är rädd att erkänna återfall, jag har ju nästan till och med erkänt det för mej själv, som jag tycker är en av det svårtaste delarna. jag förnekar det nästan inte alls för mej själv. Utan det är för att de gjorde mej mer skada än att hjälpa mej. Jag mådde sämre och sämre efter varje gång jag var där, och när jag bytte till en annan kontakt blev jag friskt efter ett år. den konatkten finns tyvärr inte kvar, därför behöver jag någon annanstans att vända mej "/

Mitt återfall tror jag beror på separation mellan mina föräldrar, stort bråk och strul med min pojkvän och att min syster blivit gravid (en tjej som verkligen inte borde ha ett barn...) Dvs det är många faktorer som jag inte hade kontroll över och nu kontrollerar jag maten och har börjat tappa kilon istället "/

Jag ska kika runt efter KBT, frågan är bara hur jag ska kunna betala det? kan jag få ersättning eller något för jag sitter inte på en förmögenhet direkt "/

MVH
Citat:
Ursprungligen postat av 1c9r5
För det första - ni som inte är pålästa eller insatta i anorexi/bulimi/ätstörningar bör inte skriva i tråden, ni låter bara korkade och elaka.

Annars -
Först och främst är det grymt att du märker problemet snabbt och att du dessutom märker att detta är något du INTE vill göra. Det är ett jättesteg i rätt riktning! Dock undrar jag varför ÄS-klinik inte är ett alternativ? Det är otroligt vanligt med återfall, mer vanligt Med än utan så det skulle inte vara något "pinsamt" för dig att komma tillbaka. Det är det aldrig. Det finns inte någon annan klinik att ta kontakt med?

Läs http://bulimifri.blogg.se/ och låna boken "bulimibibeln" .. De verkar ha hjälpt otroligt många.


TACK! Jag är faktiskt själv väldigt stolt, jag trodde det inte om mej själv. tanken är att jag, med hjälp av ngn klinik eller proffs-hjälp ska bli frisk och detta inte ska hinna bli så illa att det påverkar familj och vänner. snabbt ska det gå =)
Som sagt, ÄS-kliniken gjorde mej väldigt illa. att vägas och gå på samtal fler gånger i veckan fick mej att må sämre. jag hade en samtalskontakt som verkligen inte var bra, utan hon konstaterade konstant hur dåligt jag mådde och berättade detta vilket fick mej att bli hypokondrisk och tro att jag mådde sämre och sämre... vilket jag nu i efterhand insåg att jag gjorde oxå. Hade även en läkare som kontaktade mej då och då via telefon, en väldigt speciell man som jag inte klickade med för fem öre, han var väldigt obehaglig. Han ringde mej ibland vid konstiga tider och kollade om jag ville ta livet av mej (hade tankar om det i vissa perioder). det blev väldigt konstigt för mej, stunder saker och ting var okej kunde förstöras genom att jag påmindes om att jag var självmordsbenägen. usch.

att stå på vågen är något av det värsta för en bulimiker och anorektiker, detta fick jag göra ofta och även klä av mej till underkläder i ett kallt rum ensam med läkaren eller psykologen. jag bröts ner sakta men säkert och märkte verkligen inte av någon förbättring. så med de erfarenheterna ser jag inte ÄS-kliniken som ett alternativ längre. tyvärr "/

Tycker främst att det är pinsamt med återfall inför mina föräldrar, min pojkvän och vänner. det är inget jag vill erkänna och anledningen till att jag vill ta hjälp är att ingen ska få märka något. att berätta för psykologer eller andra att det är ett återfall känner jag ingen nervositet inför, snarare lättnad för jag vet själv vad det handlar om denna gången...jag vet lite vad jag behöver och vad jag INTE behöver =) Har googlat runt lite, men hittar ingen klinik i min stad som verkar ha Ätstörningar som en del i vårdprogrammet. och dessutom vet jag inte hur jag ska kunna bekosta hela klaset "/

MVH
Citera
2012-10-20, 17:47
  #11
Medlem
1c9r5s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av trullls
TACK! Jag är faktiskt själv väldigt stolt, jag trodde det inte om mej själv. tanken är att jag, med hjälp av ngn klinik eller proffs-hjälp ska bli frisk och detta inte ska hinna bli så illa att det påverkar familj och vänner. snabbt ska det gå =)
Som sagt, ÄS-kliniken gjorde mej väldigt illa. att vägas och gå på samtal fler gånger i veckan fick mej att må sämre. jag hade en samtalskontakt som verkligen inte var bra, utan hon konstaterade konstant hur dåligt jag mådde och berättade detta vilket fick mej att bli hypokondrisk och tro att jag mådde sämre och sämre... vilket jag nu i efterhand insåg att jag gjorde oxå. Hade även en läkare som kontaktade mej då och då via telefon, en väldigt speciell man som jag inte klickade med för fem öre, han var väldigt obehaglig. Han ringde mej ibland vid konstiga tider och kollade om jag ville ta livet av mej (hade tankar om det i vissa perioder). det blev väldigt konstigt för mej, stunder saker och ting var okej kunde förstöras genom att jag påmindes om att jag var självmordsbenägen. usch.

att stå på vågen är något av det värsta för en bulimiker och anorektiker, detta fick jag göra ofta och även klä av mej till underkläder i ett kallt rum ensam med läkaren eller psykologen. jag bröts ner sakta men säkert och märkte verkligen inte av någon förbättring. så med de erfarenheterna ser jag inte ÄS-kliniken som ett alternativ längre. tyvärr "/

Tycker främst att det är pinsamt med återfall inför mina föräldrar, min pojkvän och vänner. det är inget jag vill erkänna och anledningen till att jag vill ta hjälp är att ingen ska få märka något. att berätta för psykologer eller andra att det är ett återfall känner jag ingen nervositet inför, snarare lättnad för jag vet själv vad det handlar om denna gången...jag vet lite vad jag behöver och vad jag INTE behöver =) Har googlat runt lite, men hittar ingen klinik i min stad som verkar ha Ätstörningar som en del i vårdprogrammet. och dessutom vet jag inte hur jag ska kunna bekosta hela klaset "/

MVH


Bra! Det borde du vara.

Vilken stad bor du i? Kostar gör det väl inte överallt? Det har jag väldigt svårt att tro.

Är du säker på att du skulle bli inlagd om du berättar om ett återfall? Du är ju väldigt medveten om vad det beror på och behöver kanske bara hjälp att hantera det på ett annat sätt, och det via samtal. Dock med andra än tidigare. Säg vart du bor (pm:a om det känns bättre) så ska jag se om jag kan hjälpa dig mer!

Det låter jobbigt, det du beskriver, om vägningen och allt annat. Det är svårt att gå igenom sånt när det är det jobbigaste som finns just nu, såklart.
Citera
2012-10-21, 01:04
  #12
Medlem
Bagettis avatar
Proffshjälp. Ifall du är osäker om du kan hantera detta själv eller inte så bör du skaffa hjälp eftersom det är inte värt risken, om du inte lyckas hantera det själv. Peace!
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in