Trött på att leva/Mitt huvud i skrift

Ok, Se till att du åker dit nu om du känner dig sämre. Om du inte gjort det än så tycker jag du kan snacka lite med Anna och berätta att du ska påbörja behandling (om du orkar dvs). Så hon slipper oroa sig, förmodligen blir hon även glad/lättad att höra att du tagit det steget också.

Läste igenom tråden lite hastigt. Låter ju som att du verkligen inte är redo för att engagera dig i kvinnor.

Mitt tips hade nog varit att du går ut på långa promenader, tänker igenom vad som är kul i livet och vad du vill. Detta är vad du ska fokusera på för att lära dig älska dig själv som person och få dig en stadig självbild och kunna välja den rätta vägen här i livet.

När du väl ska börja socialisera med kvinnor så ska du inte hetsa över att ni ska bli tillsammans, utan ta det lugnt och prata om något ytligt till att börja med t.ex. intressen, musiksmak osv. Blir det så att du tycker att du gjorde bort dig så ska du inte oroa dig över det, ingen har dött av slaganfall för att de gjort bort sig framför någon och det kommer du inte heller göra! Så ta det lugnt och försiktigt, allt kräver träning i början.

Har redan pratat med henne och hon tycker det är bra att jag äntligen får hjälp. Först var hon dock orolig då jag vart tvungen att åka in till akutpsyk (skickade nån sorts "sista-sms" och sa att jag var påväg dit)
Hämtade ut medicinerna idag, Mirtazapin på kvällen och Sertralin på morgonen. Det ringde även en gubbe från psykiatrin idag och frågade lite hur jag mådde nu osv och vi bestämde att jag skulle in och prata med honom på tisdag.

Den där nöjda känslan jag haft vid tidigare tillfällen när jag kollat på min arm är som bortblåst, drog bort omplåstringen nyss och blev nästan gråtfärdig när jag såg vad jag gjort med mig själv.

Nej det stämmer att jag inte alls är i någon sits för sånt just nu, alltför instabil. Kan tänka mig att om jag tex (rent hypotetiskt, kommer ju aldrig hända) skulle träffa någon nu så skulle jag nog ha jävligt lätt för att bryta ihop om det skulle börja gå dåligt eller så, om hon skulle göra slut tex skulle förmodligen inte vara speciellt bra. Problemet är dock lite att jag mår dåligt pga jag inte kan få någon, får ingen för jag mår dåligt, en ond cirkel.
Har dock pratat lite med LagomLagom här på forumet som erbjöd sin hjälp i Lantbruks tråd (den jag kopplar till i TS) till folk i vår sits, han verkar verkligen veta vad han pratar om och kan nog vara till stor hjälp vad gäller att bygga självförtroende osv.
Även läkaren på akutpsyk föreslog motion i olika former, det har LagomLagom också sagt och flera andra, får nog försöka testa det.

Skönt att du mår bättre och skönt att de följer upp och hör av sig till dig. Se till att ta den tid du behöver att bearbeta och gå vidare, skynda långsamt

Kanske dags för en uppdatering

Gick till läkaren på torsdagen som bokat, det gick väl bra, vi skulle ha regelbunden kontakt i person och via telefon typ 1 gång i veckan och jag skulle fortsätta med Sertralin och Mirtazapin.
Vart inkörd på akutpsyk på fredagen av en polare som kom hem och såg mig skära mig, blev väl inte så mkt med det, prata typ 5min med en läkare sen hem igen.
Var in till beteendevetaren i tisdags och det gick bra, vi ska träffas typ varje tisdag. Jävligt duktig måste jag säga, han sa tex i slutet att han såg direkt att jag fick ångest när han sa vissa saker, tex när vi gick in på tjejer, och då hade jag inte ens märkt det själv.

Tycker medicinerna fungerar bra, sover som en gud numera och är utvilad på morgonen, man kan ju bli sämre typ de 2 första veckorna men jag tycker det blev bättre direkt nästan, har inte mått dåligt nån gång sen i måndags förutom en redig panikångestattack påväg hem från jobbet i fredags som gjorde att jag tog några supar och skar mig.
Har även varit på antagningsprövning inför GMU igår och idag, blev preliminärt antagen till P4 och F21 som mekaniker vilket jag är sjukt glad över Fick 7 på psykologen*, 7 på styrka, stark 6 på intelligenstest och stark 4 på cykeltestet men läkaren tog in i beräkningen att jag hittills gått ner 40kg så jag är på rätt väg och har viljan så jag blev godkänd.
Bara börja träna stenhårt nu vilket förmodligen kommer hjälpa med mina psykiska problem också

*Ljög angående om jag tog mediciner och om jag haft några deppressioner eller liknande så jag ska säga till läkaren nästa besök att jag vill sluta med medicinerna till Januari då GMUn börjar.

Skönt att höra att det går bra för dig. Får man fråga runt vilken ålder du är?

Står i första inlägget men jag förstår om du inte läst det då det är jävligt långt
19år.

Kanske inte nån som bryr sig men tänkte det kunde va kul för andra i en liknande sits att höra att det kan sluta gott trots allt

I december började jag må sämre och sämre vilket slutade med att jag blev inlagd 1 vecka på psyket pga självmordsförsök, väl ute därifrån började jag må lite bättre för var dag.

Nu till det lyckliga slutet, 10e Januari kom jag i kontakt med en tjej på Badoo och sedan 15e januari har jag världens finaste flickvän som älskar mig över allt annat

Så till alla er som är i en liknande situation, ge inte upp, det kan hända när man minst anar det!