Ena dagen guld, andra dagen svart hål

Först tänkte jag: Vem är jag att skriva en tråd om självömkan och förvirring, jag är ju glad (t.o.m jätteglad!) var och varannan dag... Men ibland blir det totalt jävla bakslag och nu lär jag skriva av mig

Jag är 21-år, kille, timanställd i butik, bor med min far... Bra dagar är jag driven, riktigt driven, drömmer om vad framtiden har att erbjuda, gör listor (älskar att skriva ner och planera och bocka av), dona, ja, ni vet... Sen, dagar när det ser tvärtemot ut så undrar jag vad jag bli av, har inge intresse/hobby jag brinner för och kan studera/bygga karriär inom, jag blir tokigt rastlös, kan inte ta mig för en sak som att se en film eller en serie, måste byta aktivitet direkt, orkar ingenting! Går inte utanför dörren, degar som en nöt bara...

Något som kan vara underliggande faktorer jag är nere över är att min far i perioder (3 dagar av 7 kanske) dricker hela dagarna och är totalt miserabel, antar att det smittar av sig... och min storebror är hemlös, narkoman, ses aldrig, saknar honom mkt... Och mitt fyra år långa förhållande tog slut i somras (vilket jag inte ångrar, det var ett överenskommet beslut som jag aldrig skulle ändra på) men jag är ovan med ensamheten och att ägna alla tankar åt sig själv...

Maler bara på nu, kan bli svamligt... Har ingen polare nära nog att snacka med, finns det nåt sätt o få ur sig skiten? (Förutom fb då...)

tack

Bipolär, kanske? Stackare.

Det är verkligen inte konstigt att du mår dåligt !

För att göra något aktivt kan du börja bråka med kommunen om adekvat hjälp åt din bror.
Det kommer att hålla dej sysselsatt och fokuserad lång tid framöver och kanske kan din bror också bli hjälpt, men det är en svår väg dit

Sen måste du försöka att få ett eget boende så fort som möjligt, där borde du också få hjälp av kommunen ( socialen ) eftersom det inte är bra för en tonåring att bo ensam med en alkoholist.

För det tredje måste du gå till vårdcentralen och be om en remiss till psyk, både för terapi och medicin.

För att orka med en så jobbig situation som du är i så behöver du kanske både antidepressiva och lugnande under en period.

Hoppas du får det bättre snart!

Jag rekommenderar att ringa till nationella hjälplinjen.
Har bara bra erfarenheter av dom som jobbar där.
020220060. Lycka till!

Tack så jättemycket för råden!

Jag skrev ett mail till Nationella Hjälplinjen också (tack för tipset du nedan!) och ska se vad dom föreslår... Föreslår dom något liknande kanske det blir en sväng nånstans o prata. Är velig kring det och allmänt kluven, svårt att ta tag i liksom, man biter hellre ihop. Gillar inte att "göra väsen av mig".... men tack supermkt!

Jag känner verkligen igen mej i din beskrivning av humör. Har en syster med alkoholproblem som nyligen blivit på smällen, tampas själv med bulimi och anorexi.... visserligen inte samma problem, men saker som påverkar mej negativt...

Min tanke med mitt humör är att det ska svikta mindre. Antingen är jag så glad att jag spricker, eller så ledsen att jag inte vill leva. Med hjälp av KBT och mindfulness ska jag försöka jämna ut de båda, och hitta någon slags balans... det kanske kan vara något för dej oxå? Ta hjälp av vården och professionella lycka till!

Tack, hoppas det funkar för dig!!

Kanske låter märkligt men du borde kolla efter ett eget boende. Tror att du kommer må liiite bättre då. Sedan brukar det fungera med att sysselsätta sig med något STORT projekt så fort det känns deppigt, då låter man sig slukas upp och blir snabbt på bättre humör!